tisdag 21 december 2010

Stilla Natt

Världens mest kända julsång, och nog är historien om den intressant, även om man nog ska vara lite källkritisk mot vissa moment. Svenska wiki ska man i alla fall inte lite på om man slår upp den där.

Klart är i alla fall att 1818 så var orgeln i byn Oberndorf trasig. Joseph Moor, som tjänstgjorde i kyrkan, hade några år tidigare skrivit en text med jultema. Kantorn och musikläraren i byn, Franz Gruber, tonsatte texten och de framförde den till gitarrackompanjemang vid julmässan. Närvarande vid mässan var även den man som höll på att reparera orgeln, och han tog med sig sången hem och förde den vidare. Första gången sången återfinns i tryck är 1833, och sen dess har den bara spritt sig mer och mer. Den räknas idag som världens mest kända julsång.

Den tyska originaltexten skiljer sig en hel del från den översättning vi vanligtvis sjunger i Sverige.

Stille Nacht! Heilige Nacht!
Alles schläft. Eynsam wacht
Nur das traute heilige Paar.
Holder Knab’ im lockigten Haar,
Schlafe in himmlischer Ruh!
Schlafe in himmlischer Ruh!


Stille Nacht! Heilige Nacht!
Gottes Sohn! O! wie lacht
Lieb’ aus deinem göttlichen Mund,
Da uns schlägt die rettende Stund’.
Jesus! in deiner Geburt!
Jesus! in deiner Geburt!


Stille Nacht! Heilige Nacht!
Die der Welt Heil gebracht,
Aus des Himmels goldenen Höh’n
Uns der Gnade Fülle läßt seh’n
Jesum in Menschengestalt!
Jesum in Menschengestalt!
 

Stille Nacht! Heilige Nacht!
Wo sich heut alle Macht
Väterlicher Liebe ergoß
Und als Bruder huldvoll umschloß
Jesus die Völker der Welt!
Jesus die Völker der Welt!
 

Stille Nacht! Heilige Nacht!
Lange schon uns bedacht,
Als der Herr vom Grimme befreyt,
In der Väter urgrauer Zeit
Aller Welt Schonung verhieß!
Aller Welt Schonung verhieß!
 

Stille Nacht! Heilige Nacht!
Hirten erst kundgemacht
Durch der Engel „Halleluja!“
Tönt es laut bey Ferne und Nah:
„Jesus der Retter ist da!“
„Jesus der Retter ist da!“

Vi sjunger snarare vers 1, 6 och en helt egen variant som snarare är en blandning av vers 3 och 4. För den språkhistoriskt intresserade kan det ju också vara intressant att notera ackusativformen av Jesus i tredje versen.

Historiekullan kommer nog att ta jullov för ett tag nu, vet inte riktigt när nästa post blir, och jag kommer nog att sjunga Stilla Natt några gånger innan helgen är över.

God Jul på er allihopa!

torsdag 16 december 2010

Hemming Gadh

Eftersom jag var slarvig och glömde bort doktorns roll i händelserna kring Sten Sture dä:s död, så gör jag nu en hel post om honom, det är faktiskt årsdagen av hans dödsdag idag.

Hemming Gadh är en av de mer fascinerande karaktärerna, även om han har svår konkurrens där i medeltidens slutskede. I närmare 20 år var han Sten Sture dä:s sändebud i Rom, och lyckades ta sig fram riktigt bra bland intrigerna kring påven. Det är ju inte direkt en period som är känd för de mest religiösa påvarna, om man säger så, och Gadh verkar ha passat bra in i miljön. Överlag verkar han inte ha trivts så bra som kyrkoman, utan föredrog att syssla med annat. Hemming Gadh gjorde ett bra jobb måste sägas, under den långvariga striden om drottning Doroteas morgongåva så lyckades han med att hålla bannbullorna borta från främst Sten Sture. Dorotea hade varit gift med först Kristoffer av Bayern, och då fått bland annat Närke som morgongåva. Sedan gifte hon om sig med Kristian I, och när han blev utslängd ur Sverige så fortsatte Dorotea att strida för rättigheterna till de förläningar hon fått i sitt första gifte.

Hemming Gadh verkar ha främst varit en stor intrigör, och en äkta svensk grå eminens. När han återvände till Sverige så lyckas han nå en förlikning mellan Svante Nilsson och Sten Sture dä, och när Svante Nilsson sedan blir riksföreståndare är det svårt att se att han skulle ha klarat sig utan stödet från Hemming Gadh, både som fältherre och rådgivare. En besvikelse för Hemming Gadh var dock att han aldrig blev "riktig" biskop i Linköping. Han kommer inte längre till än att han blir vald, och kanske är det där man ska se upprinnelsen till hans sidbyte 1520. Hemming Gadh hade varit del av den gisslan som togs till Danmark 1518, tillsammans med exempelvis en viss Gustav Eriksson Vasa, väl i Danmark så byter danskhataren Hemming sida och när Kristian II anfaller 1520 är Hemming Gadh en av dem som finns med och övertalar de svenska rådsherrarna att hylla Kristian. Hemming Gadh skickas sedan till Finland för att säkerställa Kristians styre där, men väl där så avrättas han på Kristians order den 16 december i Raseborg. Man kan säga att Hemming Gadh var ett av de sista offren för Stockholms blodbad.

Hemming Gadh är intressant, inte minst om man läser skönlitteratur som utspelar sig under perioden. Ganska ofta verkar man bara ha tagit fasta på hans sidbyte 1520, och därför får han ofta vara skurk redan från början. Folk påpekar gärna hur falsk, listig och farlig han är. Gärna får han vara i duo med Mette Ivarsdotter Dyre, Svante Nilssons hustru, och tillsammans är de riktigt hemska. Nåja, någon from kyrkans man var han definitivt inte, han var lite väl förtjust i krig, svordomar och kvinnor för det, men fullt så svart som sentida författare vill ha honom var han nog inte heller.

En annan som avrättades tillsammans med Hemming Gadh var Nils Eskilsson Banér, morbror till Kristina Gyllenstierna.

tisdag 14 december 2010

Sten Sture dä

Idag är det den 14 december och Sten har namnsdag. Ett av få spår som Sturarna har satt i vår almanacka. Det är nämligen årsdagen av Sten Sture dä:s död idag. Sten Sture dä är nog en av de mer fascinerande personerna i vår historia, och till och med hans död präglades av diverse konspirationer. Året var 1503, kung Hans hade efter en kort sejour som svensk kung blivit utkastad. Det betydde dock inte att det svenska riksrådet var eniga på något sätt, när den gemensamma fienden är borta är det ju lättare att bråkas sinsemellan. Nya allianser hade också skapats i och med att Sten Sture dä och Svante Nilsson (Natt och Dag) nyligen hade slutit fred mellan varandra.

I december var Sten Sture dä på väg mot Halland för att överlämna Hans drottning Kristina, som hade hållit stånd på Stockholms slott betydligt längre än resten av hennes anhängare. På vägen tillbaka avlider Sten Sture dä. Svante Nilsson inser att för att kunna ta över makten så gäller det att först ta kontroll över rikets slott. Så för att hemlighålla dödsfallet så läggs kroppen bak på en släde, Sten Stures dräng får klä på sig hans kläder, man sätter också en bindel för ögonen och säger att han lider av en ögonsjukdom. Man tar sig till Stockholm, Svante Nilsson tar över de viktigaste slotten, så när riksrådet träffas för att välja ny riksföreståndare så sitter Svante Nilsson med trumf på hand och kan bli vald.

För den som vill läsa om Sten Sture dä så är fortfarande S.U Palmes biografi från 1968 den mest uttömmande källan. Dessutom härligt fri från nationalistisk hjältedyrkan.

Dessutom är det Anna Stensdotter Stures födelsedag idag, men hon var dotter till Sten Sture dy och föddes först 1518.

onsdag 8 december 2010

Vädersolar

Läser i nättidningarna att det har synts halos i Stockholm, och naturligtvis tänker jag direkt på vädersolar. Så se upp för krutkonspirationer, men vi får väl se om vi får några fina konstverk.

Halo anno 2010

 Vädersolar anno 1535

torsdag 2 december 2010

Tänkvärt om industriarv

I förra veckan var jag och lyssnade till en resebetraktelse över industriarvet i Ruhr-området. Där har man verkligen satsat hårt för att bevara och visa upp sitt industriarv, på alla möjliga vis. Det finns gott om rutter att välja på, och gott om olika inriktningar på hur arvet har bevarats. Jag gillar också att den huvudsakliga temat för turism i området är "Kohl, Stahl und Bier" (kol, stål och öl). Samtidigt blir man ju lite ledsen när man ser bilderna från Zollverein, och jämför med bilderna från när Grängesbergsgruvan lades ner. Den ena blev världsarv, det andra komplexet revs till stora delar, trots att det gott och väl hade kunnat bevarats som ett exempel på höjdpunkten i Bergslagens industrihistoria.

Sen kommer man ju inte ifrån att Ruhr-området har en helt annan tillgång till resurser, både i form av stöd från offentligt håll, och i form av gott om möjligt besökare. Där ligger Bergslagen lite i lä faktiskt.

onsdag 24 november 2010

Första intrycket är viktigt

Under hela hösten har det varit en hel del skriverier om Ernst Brunners bok Anckarström och kungamordet, där författaren har sagt att han vill förändra vår bild av Anckarström. I historien framstår han ofta som en odugling som till slut inte ens lyckades med att döda kungen direkt. Jag personligen har dock alltid haft en ganska positiv bild av Anckarström, inte för själva mordet. När jag tänker tillbaka undrar jag om det inte ändå beror på att mitt första möte med Anckarström kom genom skönlitteratur, jag vet att jag definitivt läste Olov Svedelids variant av kungamordet, men det fanns också en ännu bättre  bok som jag inte ens kommer ihåg namnet på, men där jag har för mig att den handlade en hel del om familjen Anckarström. Överlag är det nog så att trots att man försöker vara en opartisk och källkritisk person, så kommer man inte ifrån att i grunden så är fösta intrycket lika viktigt när man läser om en person som när man möter denne/denna i verkliga livet.

Sen är det nog få som faktiskt vill erkänna det. Jag tycker ju ändå det är lika intressant om historiker faktiskt visar sina sympatier/antipatier, och bara man är öppen och redovisar dem så tror jag att det ändå går att skriva bra facklitteratur. Om man bara vill hålla sig till opartiskhet, blir dessvärre resultatet ofta ganska tråkigt. Tysk facklitteratur är fortfarande till stor del fast i det synsättet. Det är sida upp och sida ner med brev och citat från historiska personer, men väldigt få ansatser till att faktiskt tolka vad källorna berättar mellan raderna.

söndag 21 november 2010

Gustav Vasa och vasaloppet

Tydligen har det spritt sig som en löpeld de senaste dagarna: Gustav Vasa visste inte vad skidåkning var, alltså har han inte åkt vasaloppet. Nej, nog är det ganska otroligt att en adelsyngling från Mälardalen skulle ha koll på hur man bäst tar sig fram genom snöiga skogar i obygden. Det troligaste har väl länge varit att han snarare tog sig fram på snöskor, och tur var väl det, för annars hade det nog varit svårt för Engelbrekt (jo en av skidlöparna hette så) och Lars att hinna ikapp honom innan han nått fram till norska gränsen.

torsdag 18 november 2010

Historiker ett framtidsyrke?

Naturligtvis inte, i alla fall om man får läsa den senaste rapporten om arbetsmarknaden om fem år. Som vanligt råder det stort överskott på utbildat folk inom kultur- och museisektorn. Och nog är det så, vi är många som brinner för historia, och helst vill använda större delen av vår arbetstid till att arbeta med det vi verkligen gillar. Å andra sidan är det väl bra att man är ärlig, det är inte lätt att få jobb. Av fb-inläggen jag läser är det tydligt att många som jag läste tillsammans med är inne på helt andra banor än de som leder bakåt i tiden. Jag skulle själv inte kunna tänka mig att jobba med något annat, även om jag får vissa kommentarer om varför jag inte satsade på något med bättre arbetsförhållanden och högre lön, mina betyg räckte ju för det. Men det är väl då frågan om mervärde i livet kommer till, jag trivs ju så bra med det jag gör, oftast i alla fall, eller i alla fall när jag får jobba med just det jag är bra på, dessvärre finns det ju lite tråkigare administration också.

tisdag 16 november 2010

Är det bra att popularisera en era?

Jag läser en väldigt intressant artikel om hur Tudor-eran i England har tagits upp av populärkulturen. Allt blir en lagom spännande blandning av urringningar, svischande sidenkjolar, intriger och mord, med familjen Tudor i centrum. Frågan är om det är bra eller dåligt. Blir det för lätt ett spektakel, så att det inte till slut blir någon skillnad på en fantasyroman eller en historisk dokudrama. Författaren tycker att man borde anstränga sig mer för att ta bort fluffet och istället kan faktiskt historia leda till intressanta diskussioner om samtiden. Hela reformationstidens dragning mellan tro som något privat och tro som något från staten har ju gott om paralleller till samhällen världen runt idag.

Själv kan jag väl ibland undra om de som springer runt medeltidsklädda på medeltidsveckan i Visby egentligen gör något för att ge en ökad förståelse för medeltiden, men å andra sidan är jag ju själv väldigt dragen till sådana offentliga manifestationer av medeltidsintresse också. Men det skulle ju inte vara fel att ta bort lite av linnefladdret och faktiskt prata om människorna som individer.

Fast när det ändå gäller fluff. Idag så är det Sten Sture dy:s och Kristina Gyllenstiernas 499:e bröllopsdag.

onsdag 10 november 2010

Vad ska vi bevara?

Diverse svenska medier, till exempel DN, förfasar sig över att ett hus i Pompeji har rasat, de lyckas också skylla det personligen på Berlusconi. Mycket kan sägas om Berlusconi, men jag tror faktiskt att han inte är personligt ansvarig för husen i Pompeji. Sen är det i och för sig så att det har skurits ner väldigt mycket på stödet till kulturarvet under Berlusconi, och ett ökat förfall kan kanske märkas. Men då kommer man ju direkt till frågan om vi verkligen måste bevara allt? Det är ju alltid en fråga för kanske framförallt arkeologer, varje utgrävning innebär ju faktiskt också att man förstör en fornlämning. Själv kan jag ibland känna mig väldigt kluven. Jag kan tycka att det borde läggas mer resurser på att bevara gamla saker, och ibland undrar jag om vi verkligen behöver ännu en k-märkt lada ute i skogen. Som sagt svårt, och jag tycker definitivt att det är frågor som borde redas ut, innan man skär ner på de ekonomiska förutsättningarna.

måndag 8 november 2010

riktiga årsdagen

Så idag är årsdagen av själva avrättningarna under Stockholms blodbad. Stockholms blodbad brukar av tradition ses som brytpunkten, slutet på den nordiska medeltiden. Därför tycker jag att det kan vara intressant att tänka på vad som hade hänt om... Personligen tror jag att i långa loppet hade det inte spelat så jättemycket roll. Utvecklingen i både Sverige och Danmark gick mot en mer centraliserad furstemakt, nu blev det lättare att kontrollera riket eftersom delar av riksrådet hade blivit avrättade. Men det här var en utveckling som redan pågått, Sten Sture dy hade ju under hela sin regeringstid lyckats med att i stort sett manövrera ut riksrådet som faktisk maktfaktor.

Det som väl ändå är klart är att utan Stockholms blodbad hade det  nog knappast Gustav Vasa fått epitetet landsfader, men det är nog troligt att någon annan hade kunna göra ett liknande jobb.

torsdag 4 november 2010

Stockholms blodbad: Inledningen

Så idag är årsdagen av själva inledningen på Stockholms blodbad, det vill säga kröningen av Kristian II. Det man undrar är ju om planerna på att göra sig av med sina fiender fanns redan då, eller om det var något som skulle hända sedan. Personligen så har jag alltid sett det som att det är Kristian II:s ansvar, men han hade inte kunnat sätta igång processen själv. Det är när Gustav Trolle lägger fram sin anklagelse som Kristian II plötsligt får ett verktyg att arbeta med, och då tvekar han inte. Och Trolle då, trodde han att det skulle sluta med blodbad? Jag tror faktiskt inte det, snarare var han nog ute efter ekonomisk kompensation, men han borde nog ha insett att det fanns en överhängande risk att det kunde gå värre.

måndag 1 november 2010

November hurra!

November har alltid varit min favoritmånad när det gäller intressanta historiska årsdagar, vilket ju har ett starkt samband med att jag redan som barn var helt uppslukad av Stockholms blodbad. Det är ganska tydligt att under de där åren innan 1520 så var det helt enkelt mycket som hände just i november, sen är det ju bara att slänga in Gustav Adolfdagen och lite historiska födelsedagar och så blir det en riktigt trevlig månad för en historiker.

torsdag 28 oktober 2010

Bibeln och arkeologerna

Jag fick låna boken av en kollega, så nu har jag läst den själv också. Jag tycker att i sin helhet är det ett en bra och väldigt lättläst bok, jag tror jag läste igenom den på knappt två kvällar. Jag tyckte personligen inte att det var så mycket nya fakta i den, eller så är det så att boken bara överensstämmer väldigt väl med mina egna tankar och åsikter om arkeologin i det bibliska området. Jag misstänker att uppfattningen om boken också färgas starkt av de åsikter man har sen tidigare. Är man ateist så kommer man att anse att boken bevisar att bibeln bara är ett antal förhärligade stamsagor, har man bibeln som helig skrift går det lätt att läsa in att den bygger ju faktiskt på verkliga konflikter, även om de har förändrats och redigerats när de skrivits ner. Jag hade personligen gärna sett mer diskussioner om just hur arkeologin finansieras och hur det påverkar resultaten, det tas upp, men jag hade gärna sett mer av det. Däremot kunde han ha skippat slutkapitlen, som i stort sett var en snabb genomgång över Jerusalems historia fram tills idag. Det kändes lite som att han helt enkelt inte kunde hitta en bra avslutning utan bara fortsatte. Det var också de tidigaste kapitlen som var de mest intressanta.

Personligen anser jag att bibeln har ett källvärde liknande Snorres kungasagor, ja den bygger nog på verkliga konflikter som har ägt rum. Men man måste vara väldigt källkritisk mot vad som står i den, om man vill ha den som historisk källa. Däremot kommer det ju aldrig att gå att varken bevisa eller bevisa om de övernaturliga elementen i bibeln, det vill säga det gudomliga, verkligen har inträffat i någon form. Arkeologi är ju inte metafysik.

torsdag 21 oktober 2010

korsetter och höga klackar

Ser att Aftonbladet gör reklam för att de ska berätta de höga klackarnas historia om man vill betala för plus-delen. Jag vill inte betala, men undrar om de kommer att ta upp sambandet mellan korsetter och högklackat. Så länge kvinnor bar korsett var inte klackarna så fruktansvärt höga, detta eftersom korsetten i alla fall ger en bra hållning. När korsetterna försvann från modet så insåg man att den hållning man förr fått av korsetten också kommer fram enkelt om man står på tå. Alltså började klackarna att gå sitt segertåg över världen.

Personligen bär jag hellre en hel del högklassigt stål om livet än decimeterhöga klackar. Men jag tipsar gärna om att ska man klä sig i korsett så ställ dig på tå och så "halkar" den så att säga automatiskt på plats, så att den smalaste delen av korsetten verkligen hamnar där du också är smalast.

Och skor med klack är mycket snyggare än ballerinaskor.

måndag 18 oktober 2010

Intressant bok

Läser i DN om Hans Furuhagens bok "Bibeln och arkeologerna" , där han tar upp de många problem som det är att syssla med arkeologi i ett land där många människor har så starka känslomässiga anknytningar till de myter som finns. Det låter som en intressant bok, och jag hoppas att det inte är en bok som bara syftar till att säga "allt som står i religiösa skrifter är påhitt", det skulle kännas för billigt. Ärligt talat oavsett vad man tycker om religion så är jag lika trött på ateister vars argument fastnar i "Gud är lika verklig som jultomten" som jag är på fundamentalister som anser att allt som står i bibeln/koranen/torahn/annan religiös skrift är sant. Måttlighet och tolerans är bäst.

torsdag 14 oktober 2010

en till årsdag av ett slag

Så idag är det den 14 oktober, alltså årsdagen av slaget vid Hastings. Ett slag som har fått en väldig stor plats i historien, här i Norden har vi ju en tendens att se det som om människor vaknade upp som vikingar på morgonen den 14 och sen gick de och lade sig på kvällen som riktiga medeltidsmänniskor. Har man sen växt upp med Robin Hood, Ivanhoe och liknande historier vet man ju att slaget vid Hastings ledde till rena apartheid i England, där de elaka normanderna förtryckte de stackars saxarna. Att de båda härförarna vid slaget var kusiner pratas det inte så mycket om direkt.

Nu fick ju slaget vid Hastings stora följder, men frågan är om de största följderna ens märktes hos den "vanliga" befolkningen. Engelskans förfranskning märks ju än idag, men frågan är om det betydde så mycket för en bonde om hans länsherre var normand eller saxare.


En vacker tapet blev det i alla fall av slaget, och det kan man glädja sig åt än idag.

tisdag 12 oktober 2010

Bra gjort Björklund

Oavsett vad man tycker om regeringen så tycker jag som historieintresserad att det är bra gjort att försvara antiken och medeltiden. Tydligen ville skolverket ta bort dem och bara låta eleverna syssla med modern historia. Idiotiskt är väl det minsta man kan säga. Här tog tydligen Björklund personligen del i debatten, och nu så finns epokerna kvar inom skolämnet historia.

måndag 11 oktober 2010

medeltidsinspirerade kringlor

Igår bakade jag kringlor, till minne av slaget vid Brunkeberg. Receptet tog jag från Historiebok för Kakälskare av Dick Harrison och Eva Ulvros. Receptet är visserligen för Södertäljekringlor från 1800-talet, men det hade ålderdomliga drag, till exempel skulle kringlorna kokas innan de åkte in i ugnen. Sen för att ge dem en liten smak av 1400-talet valde jag också att ösa på med rejält med kryddor, bl.a. nejlikor, ingefära, kryddpeppar och muskot. Resultatet enligt dem som smakade dem var gott, påminnande om en bagel, samt mer som en brödbulle än ett fikabröd.

En sak jag gillar med gamla recept är också att eftersom socker var en sådan lyxvara så är det inte mer än precis lagom för att sätta igång jäsningen.Skulle man gått ytterligare tillbaka till medeltiden kan det nog vara värt att prova med honung istället för socker, jag tycker dock inte om honung så nu blev det med en gnutta farinsocker istället.

tisdag 5 oktober 2010

Gammalt är bäst?

I lokaltidningarna går det att läsa att Falu Gruvas nya träkonstruktioner har drabbats av äkta hussvamp. Tidigare år har det kommit en rapport med dateringar, främst dendrokronologiska, som pekar mot en hel del virke som har legat där sedan 1700- och en del även från 1600-talet. Varför håller dagens virke sämre idag kan man ju undra?

Kan vi inte längre behandla träet på ett som gör att det håller? Eller är skillnaden att de stockar som kom ner när det ännu tillmakades i gruvan är helt indränkta i svavelrök och vitriol? Eller är det kanske så att dagens virke helt enkelt har blivit sämre? 1600-talet var ju lilla istiden och det virke som växte då hade nog en annan tillväxt än dagens virke som växer i ett varmare och fuktigare klimat.

En del saker var i alla fall bättre förr, å andra sidan går jag hellre ner i en gruva idag än på 1600-talet. Lite har ju hänt med säkerhetstänket sen dess.

måndag 27 september 2010

Kom ihåg 1400-talet

Med tanken mer 1400-tal åt folket så tänkte jag tipsa om att det snar är dags för årsdagen av slaget vid Brunkeberg. Det utspelade sig den 10 oktober 1471. I år är den 10 oktober en söndag, så varför inte passa på att duka upp med ett fikabord för att fira det.

Tips på 1400-talskakor är kringlor och pepparkakor. Sen kanske några danska wienerbröd kan passa till också, oavsett om man föredrar Kristian I eller Sten Sture dä.

lördag 25 september 2010

The King's Speech

Det här verkar vara en imponerande film, den handlar om engelske kung Georg VI kamp med att lära sig prata offentligt. Bara rollistan är en fröjd för ögat eller vad sägs om bland annat Colin Firth, Helena Bonham-Carter, Geoffrey Rush, Derek Jacobi, Jennifer Ehle och Anthony Andrews. Filmen hade premiär på Torontos filmfestival och ska distribueras i Sverige av The Weinstein Company. Jag hoppas verkligen att den kommer att distribueras över hela landet, annars får jag väl vänta och hoppas att Bio Smultronstället tar upp den om ett antal månader.

Trailern finns på youtube

onsdag 22 september 2010

Väldigt roligt, och bra

Hittade filmen "A complete history of the Soviet Union as told by the humble worker arranged to the melody of Tetris". Den skildrar verkligen historien på ett klockrent och bra sätt.

En varning! Melodin sätter sig fullständigt fast.

söndag 19 september 2010

mer 1400-tal åt folket

Var och lyssnade på ett föredrag av Dick Harrison idag. Han är en otroligt bra berättare, kan konsten att hoppa mellan generella och specifika skeenden, och än viktigare krydda med nog detaljer för att få publiken att lyssna. Eftersom han var inbjuden av Stora Kopparbergs församling, och föredraget var i Stora Kopparbergs kyrka, så var det naturligtvis det som var temat för det hela.

Det jag tyckte var skrämmande var dock när han berättade att TV4 ville hoppa över hela 1400-talet, för det är väl inte intressant? Tack och lov att Harrison fick dem att ändra sig. Här är vad jag skrev ner efter att ha sett just det avsnittet. Jag gör i alla fall mitt bästa för att sprida 1400-talskunskap omkring mig.

lördag 18 september 2010

kändis då, nu, alltid

Jag gillar opera, och en av mina favoritoperor är Valkyrian. Nu är det snart dags för en ny uppsättning på Metropolitan i New York, och det fick mig att tänka. Jag tror att en del av min fascination för huvudrollen Brünnhilde är nog ändå att hon går att härleda till en verklig person, den visigotiska prinsessan Brunnhilda, som gifte sig med merovingerkungen Sigibert och sedan var delaktig i det mesta som rörde Frankerriket. Gärna i konflikt med sin svägerska Fridegund, som i och för sig hade blivit Brunhildas svägerska genom att förskjuta Brunhildas syster från hovet. Släktfejder var den förhärskande familjehobbyn hos merovingerna.

Det är egentligen häftigt tycker jag att veta att än idag känner människor till Brünnhilde, och på något sätt är det som att känna en samhörighet över tiderna när man tänker på alla som på något sätt har hört talas om Brünnhilde (operan och Nibelungelied), Brynhildr (Eddan), Brunnhilda (den verkliga personen). Och även om det inte finns några större likheter med den sjungande valkyrian och drottning Brunnhilda, är det mäktigt att tänka på vilket avtryck hon måste ha gjort på människorna i sin samtid för att bli invävd i den germanska sagotraditionen.

Tänk på det nästa gång du ser Apocalypse Now och hör Valkyrieritten spelas.

söndag 12 september 2010

Industrierna som försvann

Läser Mustafa Cans artikel om tre bruksorter i Bergslagen. (ok, en är i Hälsingland, verkligen utkanten av vad jag skulle kalla Bergslagen). Det är en otroligt intressant artikel, som ändå andas ett väldigt vemod. Vad finns det egentligen för framtid, när så mycket är knutet till en identitet som inte längre är värd någonting? Åker man runt i Bergslagen så står de där lite överallt, vackra betonglavar och masugnar i tegel. Nu finns det ändå tycker jag en viss anledning till optimism, visst storindustrier blir det nog inte mer, men det finns en fascination kring industriruinerna, att locka människor till det som faktiskt var grundvalen för dagens välfärdssamhälle.

Bland det vackraste monument vi har över 1900-talet är ändå dessa lavar inne i de mörka skogarna. Försök att passa på och besök dem, betong är inte ett beständigt material och gruvlavar är gjorda för att bytas ut. Vem vet hur länge de finns kvar.

fredag 10 september 2010

If you like pain try wearing a corset

Sitter och tittar på Pirates of the Caribbean, och även om jag älskar filmen så är jag inte särskilt förtjust i den här repliken, även om Keira Knightley får till den bra. Det finns gott om myter och liknande om korsetter, så här kommer en liten genomgång.

Livstycken stadgade med valben dyker upp i slutet av medeltiden. Under 1500-talet blir de vanligare, och dessutom lägger man till underkjolar med valben, så kallade farthingale eller vertugadin. Målet med livstycken var att ge illusionen av en konformad överkropp. Livstycket slutade ofta i höjd med midjan.

På 1600-talet går faktiskt de stadgade livstyckena helt ur modet ett tag, men de återkommer på 1700-talet. Nu talar vi dock om en period med ganska obekväma livstycken. Målet var att få en överkropp som en kon, samt att trycka upp bysten rejält. Få människor har dock en naturlig konform, och det är nu det börjar spridas diverse myter om kvinnor som opererar bort revben och liknande.

När modet förändras i och med franska revolutionen ändras naturligtvis också underkläderna. Empireklänningarna krävde inte smala midjor, men däremot fick korsetterna hjälpa till att trycka upp och forma bysten. Under 1800-talet går utvecklingen mot ett ideal med getingmidja. Detta uppnås med korsetter och krinoliner. En viktig del i utvecklingen är tillgången på bra och böjligt stål, de tidigare livstyckena var främst stadgade med valben, med stål blir korsetterna och krinolinerna mer uppnåeliga även för kvinnor som inte tillhör överklassen. Det är korsetterna under andra halvan av 1800-talet som är det som de flesta tänker på när de hör "korsett".

Utvecklingen går vidare, under början av 1900-talet  vill man ha en korsett formad som ett S, med framskjuten byst och bakskjuten rumpa, inte alls bra för ryggen. Det modet blev dock kortvarigt eftersom första världskriget ledde till helt andra inriktningar på modet, samt att man övergick till resår och andra elastiska material istället för stål.

Några saker om korsetter:

1. Man opererade inte bort revbenen - innan bedövning och antiseptik var en operation lika med fara för livet, att tro att kvinnor frivilligt skulle operera sig är fel. Däremot så har kvinnor revben som inte helt sitter fast med de övriga, om man börjar bära korsett vid tidig ålder så kan man styra var dessa revben ska "lägga sig".

2. Det gick varken att andas eller röra sig - korsetter användes även av pigor och andra kvinnor som arbetade. Naturligtvis fanns det kvinnor i överklassen som snörde sig så att de svimmade, men för de flesta gick det utmärkt att röra sig i korsett. Det är också viktigt att komma ihåg att en kjol med krinolin och flera underkjolar väger en hel del, och det är korsetten som bär upp tyngden. Utan korsett skulle det varit ännu jobbigare att röra sig för många kvinnor.

Sådär, lite om kläder och underkläder.

tisdag 7 september 2010

Parisare och lite gott skratt

Paris tunnelbana är som en historiebok, jag undrar om det finns någon annan huvudstad som frossar så mycket i att ge namn efter diverse slag, krigsherrar och politiker, oavsett om det är deras egna eller bara deras allierade. Personligen tycker jag att stationen Stalingrad dock känns en aning kall och dyster.

Sen om man vill ha ett skratt då och då rekommenderar jag Historic LOLs där de tar gamla fotografier och tavlor, men lägger till textbubblor. som den här:


see more Historic LOL

lördag 28 augusti 2010

Florida, värme, museum och världsarv

Det finns en sak att säga, Florida i augusti är fruktansvärt varmt, och det är skönt med museum eftersom de har luftkonditionering.

Nu blev det ändå inte så mycket museibesök, men det blev i alla fall några timmar på Kennedy Space Center. KSC var helt underbart, jag skulle ha kunnat stanna där hela dagen utan problem, men nu var jag inte ensam på resan. Mest tid tillbringade vi i Apollo-utställningen. Jag var otroligt imponerad av hur de hade arbetat med utställningen. Besöket på Apollo-delen inleddes med en film om bakgrunden till Apollo, sen leddes du in i kontrollrummet för Apollo 8, som fortfarande var till stor del intakt. Apollo 8 var första gången man lämnade jorden och gjorde en tur runt månen, även om man inte landade. Där fick man sitta medan de spelade upp uppskjutningen med ljud, film och ljus, alla de konsoler som var igång just vid rätt tillfället kom till liv. Sen är själva utställningen uppbyggd kring en Saturn V/Apollo. Alla delar är visserligen inte äkta, eller snarare några är testexmplar eller utfyllnadsexemplar. Det är imponerande hur stor raketen var, och lika imponerande hur tre man kunde stå ut i det mikroskopiska utrymmet i själva Apollo-kapseln. Det fanns också en film om själva månlandningen, Apollo 11, eller i själva verket var det film med tillagda dramatiseringar. Plötsligt kom till exempel en månlandare ner framför där man satt. Som sagt väldigt välgjort, även om maten där var bedrövlig och dyr. Innan vi lämnade KSC köpte jag Apollo av Charles Murray och Catherine Bly Cox. En bok som var precis som jag vill att en bakgrundsbok ska vara. Den pratade inte särskilt mycket om astronatuerna, däremot om alla de ingenjörer och andra som arbetade på marken. Rekommenderas starkt om man är intresserad av Apollo-programmet.


















I Florida blev det också att besöka ett världsarv, nämligen Everglades. Det märktes dock inte att det var ett världsarv, jag tror inte jag såg någonstans att det nämndes att det var ett Världsarv. Vilket väl visar att det finns olika inställning till hela världsarvsbegreppet.

Jag hade också hoppats kunna besöka Big Cypress Indian Museum, men även om vi åkte igenom delar av miccosukee reservatet så blev det inget besök. Jag letade också efter literatur, men även om det blev ganska många besök i diverse boklådor så hittade jag inte någonting om seminole eller miccosukee.

tisdag 24 augusti 2010

Tillbaka med visigoterna

Jag är tillbaka från semestern, och det på årsdagen av när visigoterna plundrade Rom 410.

Goterna är fascinerande, inte minst historiografiskt. Hela namnfrågan är också intressant. Visigoter och ostrogoter är det korrekta namnet på det som ibland kallast väst- och östgoter. Egentligen har dock inte visi eller ostro något med väderstreck att göra, det bara råkade falla sig så att visigoterna bosatte sig i Spanien och ostrogoterna i Italien.

Mitt favoritcitat om goter kommer dock från Asterix och Goterna där Asterix påpekar att "varken öst-, väst- eller mittemellangoter" ska få korsa gränsen till Gallien. Asterix och Goterna är förresten ett av de bästa Asterixalbumen.

onsdag 4 augusti 2010

Florida

Nu ska historiekullan på semester, ganska långt västerut. Normalt sett är jag inte väldigt intresserad av amerikansk historia, men det finns undantag. Två undantag är seminolekrigen på 1830-talet och rymdkapplöpningen, båda två är än idag synliga i Florida.

Seminolekrigen är faktiskt ett indiankrig som USA förlorade. Seminolestammen, som var en ganska ny stambildning som flyttat in i Everglades, lyckades med gerillataktik att hålla stånd mot den amerikanska armén när de skulle tvingas att flytta västerut mot indianreservaten. En del av stammen flyttade i alla fall, men än idag lever det seminoler i Florida. Seminolestammen idag är också en av de rikare indianstammarna, de var bland de första att driva kasinon och äger dessutom Hard Rock Café-kedjan. De har ett intressant museum och besökscentrum, men jag tror att chansen är liten att jag kommer att kunna besöka det. Jag kommer i alla fall att hålla ögonen öppna för böcker i ämnet.

Rymdkapplöpningen tycker jag är fascinerande, lite är det väl hela äventyrskänslan det var. Att hinna först ut i rymden och först ut till månen, med en teknik som med dagens mått var väldigt primitiv. Ett besök på Kennedy Space Center är redan planerat. Ursprungligen skulle jag haft chansen att se en rymdfärja landa, men det uppdraget har dessvärre skjutits upp till i november. Orkar jag gå upp på morgonen så sänder de däremot upp en raket nästa torsdag.

tisdag 20 juli 2010

20 juli

Så idag är det årsdagen av den misslyckade statskuppen mot Hitler. Hade tänkt se antingen Valkyria eller Operation Valkyria, men kom hem lite senare än tänkt från jobbet, och Morden i Midsomer lockar lite mer.

I år har jag inte haft tid att vara ute på några andra världskriget-forum på länge, men förr när jag brukade titta förbi så slogs jag alltid av att det fortfarande fanns många som var villiga att diskutera om det var förräderi eller inte.

Själv så tycker jag att hela den tyska motståndsrörelsen är väldigt intressant. Det låter väl dessvärre krasst men i slutändan var det nog ändå bäst det som skedde, annars hade det nog blivit en ny dolkstötslegend. Det är hemskt att säga så, men Tyskland behövde bli fullständigt besegrat, för att det skulle vara möjligt att bygga upp något nytt. Man ska heller inte glömma att det var ju inte kanske en fungerande demokrati som kuppmakarna var ute efter när försökte störta Naziregimen. Trots det går det inte att säga annat att de var otroligt modiga män, och kvinnor, som i alla fall försökte visa att alla tyskar inte var nazister.

fredag 16 juli 2010

12 juli

Med tanke på att de senaste dagarna har haft en del nyheter om upplopp i Belfast tänkte jag bara nämna lite om bakgrunden.

I mitten av juli så inleds vad som kallas "marschsäsongen" i Nordirland. I stort sett går det ut på att Orangeorden paraderar och firar diverse segrar under 1600-talets inbördeskrig, där den katolske kung Jakob slutligen åkte på stryk a den protestantiske Wilhelm av Oranien.

12 juli är årsdagen av slaget vid Boyne då Wilhelm vann ett avgörande slag 1690. Orangeordern har naturligtvis tagit sitt namn för att hylla Wilhelm av Oranien. Firandet av årsdagen sker genom parader, marscher och att tända stora eldar. Det som gör det hela så kontroversiellt är att paraderna traditionellt har gått igenom starkt katolska bostadsområden, och naturligtvis har innevånarna där inte varit alltför glada över det som snarast kan uppfattas som ett triumftåg för den vinnande sidan. Å andra sidan anser Orangeordern att de har ju fått paradera så länge efter de här rutterna att det vore att förstöra en tradition om de måste gå någon annanstans.

Det ska ändå tilläggas att innan oroligheterna i Nordirland tog fart 1969 så fanns det fler områden som var blandade med både katoliker och protestanter, samt att många senare IRA-anhängare har berättat om hur de hjälpte till att samla ihop material till eldarna när de var yngre, det var ju en festtillställning.

Numera försöker man också att införa en mer allmän karnevalsstämning kring den 12:e, så att parader genom känsliga områden ska försvinna som huvudmoment i firandet. Naturligtvis finns det dock många som motsätter sig det hela. Det ska väl också sägas att områden där det blir bråk är otroligt fattiga områden, medan karnevaler och liknande mer har tagits om hand av medelklassen i stadskärnorna.

onsdag 14 juli 2010

mitten av juli

Veckorna i mitten av juli är hektiska om man har mina historieintressen. Det är ju så att jag ofta uppmärksammar och får lust att gräva ner mig i händelser i samband med olika årsdagar. Av en märklig slump infaller tre årsdagar på samma datum, nämligen den 20 juli, det är också årsdagar av händelser som inträffade under 1900-talet.

20 juli 1944 - det misslyckade bombattentatet mot Hitler och försök till statskupp i Nazityskland. Jag har en hel del litteratur i ämnet, och jag rekommenderar gärna Valkyria, Hollywoodproduktionen med Tom Cruise som behandlar ämnet. Den är i stort sett korrekt, med bara några små dramatiska friheter.

20 juli 1969 - månlandningen. Jag tycker hela rymdkapplöpningen är otroligt fascinerande, och månlandningen är ju toppen på hela projektet. Jag hoppas att jag senare i sommar kommer att få möjlighet att verkligen se en  Saturn-V raket i verkligheten.

20 juli 1997 - IRA utropar den vapenvila som var villkoret för att de skulle få vara med i fredsprocessen i Nordirland, därmed gick hela processen in i det skede som till slut ledde till Långfredagsavtalet 1998, och som väl får anses som slutet på "the Troubles". Nu ska jag ärligen säga att jag kommer inte ihåg om de utropade vapenvilan, eller om den trädde i kraft den 20 juli, men något hände då.

onsdag 30 juni 2010

Ny upptäckt?

Jag kan ha fått korn på en Sture/Natt och Dag, jag inte kände till sen tidigare. Jag tycker det är spännande, även om jag känner mig lite besviken över om jag missat personen tidigare. Då medeltida släkter hade en tendens att återanvända namn så är jag dock inte säker på om det är en person som kan räknas som en Sture, eller om det är en ren Natt och Dag.

Jag har också insett att jag har tappat lite av de kunskaper jag hade, från när jag hade tid att roa mig med att rita släktträd och släktallianser. Vi ser vad som händer.

tisdag 29 juni 2010

historiska filmer

Jag kom att tänka på det här med filmer i historisk miljö. Jag gillar verkligen såna filmer, och efter ett tags funderande insåg jag att det finns flera olika sätt att göra såna filmer. Jag kom fram till de här undertyperna:

  • Allt ska vara korrekt - en väldigt ovanlig typ av film. Jag kan bara komma på ett antal filmer som utspelar sig under andra världskriget, och som försöker ge en minut för minut-skildring av det som hände. Ett strålande exempel är Undergången. Det är väl också så att andra världskriget ligger så pass nära, och det finns så mycket information om de olika skeendena, vilket gör det möjligt att göra sådana filmer. (jag säger inte att allt är korrekt, men de försöker i alla fall).
  • Förmedla tidsandan - det här med detaljer och korrekthet är inte så viktigt. Det viktiga är att vi som lever nu får en känsla av hur det måste ha varit att leva då. Den här trenden började tycker jag med En riddares historia, där riddarna rider in till Thin Lizzy, men fick nog sitt klaraste uttryck i Moulin Rouge! och Marie Antoinette.
  • Visa verkligheten - filmer som försöker göra upp med de myter vi har byggt upp, och istället visa hur det egentligen var. Detta betyder ofta att miljöerna blir skitigare och ädla hjältar lätt tappar glorian. Filmer som den här inleds ofta med en förtext/berättare som förklarar att nu ska vi höra den "sanna historien". Typexempel är Kung Arthur, som började bra men sen blev en märklig actionfilm, och den senaste Robin Hood.
  • Historien är en bra kuliss - en manusförfattare har hittat en spännande historia, och spinner vidare. Karaktärerna har ofta en verklig förlaga, men kanske inte så mycket mer i filmerna. Braveheart är ett bra exempel på en sån film, Casanova ett annat.
Jag vill också påpeka att oavsett var man faller i kategorierna så inverkar inte det alltid på hur bra filmerna är, ur ett filmiskt perspektiv. 

onsdag 23 juni 2010

Imorgon är det midsommar!

Jag tycker det ändå är lite tråkigt att midsommar alltid är på en fredag, och vill därför påminna om att den "riktiga" midsommarafton traditionellt sett infaller den 24 juni. I år gör jag något så ovanligt som att jag lämnar Dalarna för helgen. Annars kan man ju inte komma ifrån att midsommar är när Dalarna är som mest Dalarna, sen om man tycker om folkdräkter och sånt eller inte, ja det avgör väl om man gillar midsommar. Jag gillar traditioner, men det är ändå värt att tänka på att bilden av Dalarna som ursvenskt är en konstruktion för att locka turister på 1800-talet. Marknadsföring fanns redan då.

tisdag 15 juni 2010

Bröllopstider

Det går väl inte att undgå att det är ett kungligt bröllop senare i veckan. Jag är nog mest intresserad av att se hur brudklänningen kommer att se ut, och därför tittar jag gärna tillbaka i historien och hittar min absoluta favoritklänning bland kungliga bröllopskläder:

Maria av Österrikes klänning. Nu är det ju så att med så gamla kläder är det ju inte säkert att det verkligen var hennes brudklänning, men den brukar kallas för det i alla fall. Det är ett underbart exempel på tyskt renässansmode, som är något av ett favoritmode för mig, men innan det börjar bli alltför mycket valben i kjolar och liknande. (jag har faktiskt sytt upp en variant av klänning, visserligen inte alls i korrekta material och tekniker, men slutresultatet blev inte så dumt).

För den som vill veta mer om klänningen så rekommenderar jag: Mary of Hapsburg gown eller FrazzledFrau.

Och vem var då Maria av Österrike? Hon föddes 1505 och tillhörde huset Habsburg. 1522 gifte hon sig med Lajos/Ludwig II av Ungern och Böhmen, men blev änka redan 1526. Som änka tog hon över styret tills hon kunde föra över det till sin bror Ferdinand. Hennes andre bror Karl, kejsar Karl V, gjorde henne då till ståthållare över Nederländerna istället. Uppenbarligen väldigt kompetent skötte hon landet, trots en hel del motsättningar med sin bror och brorson, tills hon till slut fick tillåtelse att dra sig tillbaka 1555. Hon avled 1558. Maria var också väldigt intresserad av olika konstformer, så man kan nog säga att hon var en verklig renässansfurste, och hade nog passat bra som Habsburgsk kejsare om hon fått möjlighet.

lördag 12 juni 2010

vems lokala historia?

I förra  veckan var jag på byvandring där jag växte upp, en plats som en gång i tiden var ett eget industrisamhälle men som nu är mer av en förort. Byvandringen dominerades av personer som växt upp där på 40-talen och det fick mig att fundera lite på vad det är som lyfts fram. Visst är det spännande att höra om äldre tider, men när kommer folk att vilja lyssna på hur jag tyckte det var att växa upp, och vilka minnen jag har från platsen? Jag kanske inte kommer ihåg hur det var när det fanns fler lokala affärer, men däremot hela taktiken om vilken busstation man valde när man skulle åka in till stan. Jag får väl vänta tills jag blir gråhårig innan någon vill höra om det dock.

Det här med hur "gammalt" något ska vara för att bli intressant är ju en fråga i sig, ta bara veteranbilar. Om jag inte har fel så kan en bil få veteranbilsförsäkring om den är mer än 30 år gammal, men kommer folk som kör runt i fina 30-talsbilar att vilja släppa in en volvo 240 som en veteranbil?

söndag 6 juni 2010

6:e juni

Så var det 6:e juni och nationaldag. Personligen tycker jag det var fel att ta bort Annandag Pingst som helgdag, och eftersom jag inte är något stort fan av Gustav Vasa, så konstaterar jag bara att vi har en ganska så snygg flagga, och den kan vi ju fira. Folk hoppar gärna över senmedeltiden, men tänk utan den röriga tiden från 1370 och framåt så skulle vi inte ha haft varken tre kronor, svensk flagga och hade inte Karl Knutsson och Sturarna jobbat på så bra med propaganda hade det nog tagit ett tag till innan det växt fram ett svenskt nationalmedvetande.

torsdag 3 juni 2010

Sveriges historia, TV4

Idag visades det avsnitt jag har sett mest fram emot/fruktat, nämligen senmedeltiden. Det här är min absoluta favoritepok, så jag var naturligtvis orolig över hur de skulle skildra den, det är ju en något komplicerad period om man ska hänga med i alla regimskiften. Överlag var jag positivt överraskad av det hela. Jag tyckte att de kunde ha nämnt mer om de interna stridigheterna, nu blev det lite för mycket Sverige mot Danmark.

Bra
Mycket Engelbrekt!
Karl Knutsson Bonde, som jag trodde skulle målas ut som rena skurken, med tanke på vad Dick Harrison har skrivit om honom i sin biografi över honom.
Kristina Gyllenstierna, det är bra när hon får mer utrymme än sin man. Girlpower!

Dåligt
Som vanligt hoppade man helt över 1460-talet
Ingen Nils Sture, ingen Svante Nilsson, och knappt någon Sten Sture dy heller. (buhu)
För lite bergsmän och dalkarlar

Komiskt
Det faktum att när de berättar att Kristina fördes bort i danskt fängelse så visar de en suddig bild av Creutz lave i motljus. (skratt)

onsdag 2 juni 2010

Om medellivslängd

Av olika anledningar blev jag idag återigen irriterad över folk som tror att människorna förr i tiden inte blev mer än knappt 30 år gamla, det var ju medellivslängden! Medellivslängd är egentligen ett värdelöst mätinstrument, eftersom den fruktansvärda dödligheten för dem som var under 15 gör att allt blir fruktansvärt skevt. Det är betydligt bättre att tala om förväntad livslängd, och då blev faktiskt människorna äldre än 30! Det går inte att komma ifrån att lika gamla som idag blev man inte förr, och framförallt kvinnor hade en tendens att dö medan de fortfarande var i fertil ålder, vilket ju hade att göra med den fara det innebar att bli med barn och sedan att föda dem. Överlevde man sina första 20 år så kunde ändå de flesta människor räkna med att bli över 50 år gamla, och blev man väl över 50 kunde man räkna med att leva i ytterligare något decennium. Intressant är att om man tittar på dödstalen för Falun från 1700-talet så dyker det upp ett flertal kvinnor i 90-årsåldern, och även ett fåtal män har faktiskt uppnått den åldern.

När man tittar på de "kändisar", de vill säga de historiska personligheter som finns i de flesta böckerna, slås man av att de flesta verar ha dött när de var i ca 60-årsåldern. Så människorna förr levde inte lika länge som idag, men allihopa dog inte innan de fyllt 40.

söndag 30 maj 2010

Eurovision

Nu när Tyskland vann Eurovision igen, tyckte jag att det passar att titta tillbaka på Eurovisionens historia och posta det antagligen bästa tyska bidraget någonsin, och det hade historiskt tema också!

tisdag 25 maj 2010

Världsarvslista

Efter att ha besökt Röros är det bara att konstatera att min lista över besökta världsarv nu är uppe i 47, men då är det bara 40 som jag räknar som riktiga besök, sex platser har jag passerat i förbigående och ett har jag varit på, men det har försvunnit från listan (Dresden).

måndag 24 maj 2010

Robin Hood-listan

Här har jag nu försökt att ranka de versioner av Robin Hood som jag sett.

1. Robin Hood (1991)  - en traditionell Robin Hood, med stor humor, och den som ger mest hänvisningar till de ursprungliga balladerna. Här förekommer allt ifrån Barnsdale till Majfester.

2. Robin Hood (Disney) - Disneys glade räv har alltid varit en av mina favorit-Disneyfilmer, så han måste hamna högt på listan. Och även om fritagandet kanske är lite uttjatat, så finns det mycket annat också. Min favorit vad det gäller att fånga romantiken mellan Robin och Marian.

På delad tredje plats:
Robin Hood (2010) - Ja, jag tycker att den senaste inkarnationen är så bra att den förtjänar en plats bland topp tre, men jag kan ändå inte låta den putta ner Robin Hood - Karlar i trikåer från pallen. Det är kanske inte en av Mel Brooks bästa filmer, men det finns så många guldkorn i den att det ändå är en fullpott. Cary Elwes är nog också den jag tycker bäst personifierar min bild av Robin.

4. Robin of Sherwood - TV-serien från 80-talet som blandade in en hel del märklig mystik i historien. Jag hade svårt för vissa delar, men följde ändå vartenda avsnitt när jag kunde. Sen är det väl den enda version där Robin faktiskt dör, och dessvärre lyckades aldrig Jason Connery ta över efter Michael Praed. Jag hade också svårt för att jag verkligen gillade Guy of Gisborne i den här versionen, fast han var skurk. Den har också ett plus i Jeremy Bulloch som den stackars ledaren för byn som alltid blir plundrad av sheriffen och hans män.

5. Robin Hood (1952) - Det här var en av de första realistiska versionerna jag såg, och jag gillade den väldigt mycket. Så på grund av att den fick mig intresserad av Robin Hood så hamnar den här.

6. Robin Hoods äventyr (1938) -  För rent filmiskt sett så borde någ den här filmen hamna på topp fem. Det här är den klassiska matinéfilmen, med Errol Flynn och Olivia de Havilland  som Robin och Marian. Är man det minsta intresserad av hur Robin Hood har blivit gestaltad på vita duken är filmen något man måste se. Det här är filmen som alla andra mäter sig mot.

7. Robin Hood - Prince of Thieves (1991) - Jag älskade Kevin Costners äventyrsdrama när jag var liten, tyvärr har jag sett om den sen dess, och den håller helt enkelt inte. Det är synd med tanke på att Alan Rickmans sheriff är helt underbar, och att jag gillar "Everything I do, I do it for you".

Sen har jag inte sett Robin and Marian(1976), som av många anses vara en väldigt bra film. Det var väl också en av de första "realistiska" versionern av Robin Hood som gjordes. Jag har inte heller sett några av de nyare serierna från BBC som har gjorts.

Jag tycker också att min absoluta favorit-Robin Hood förekommer inom ramen för Ivanhoe, både i boken och i filmatiseringen från 1982, som visas vid nyår. Men eftersom han bara är en biroll så nämner jag honom bara på slutet, istället för att ta med honom i listan.

lördag 22 maj 2010

Världsarvet Röros

De senaste dagarna har jag varit på besök i Röros, Norge, som är ett världsarv. Röros är uppbyggt kring kopparhanteringen, som startade där 1644, själva gruvorna ingår dock inte i världsarvet. I stället är det den intakta trästaden som räknas som världsunik. Staden var mysig och vacker, tydligen hade vi också tydligen tur med vädret för det brukar vara totalt 33 soldagar i Röros om året, och vi hade två av dem. Naturen är ju också storslagen, med fjällen runt omkring. Jag tycker Röros är väl värt ett besök, och när man är där ska man absolut inte missa att gå ner i Olavsgruva. Det är en gruva som drevs 1936-1972, och här i Sverige är ju de flesta besökgruvor ofta äldre. Det var väldigt intressant att se spår av en modernare gruvdrift. Här är några bilder från resan.
 Staden Röros

En kätting till ett spel, som dessutom var ankarkedjan från Tirpitz


Utsikten ut mot Övre Storwartz, som var där allt startade 1644

tisdag 18 maj 2010

Mer Robin Hood

Nu har jag sett Robin Hood, och kan gått säga att det var ca två timmars nöje. Jag var väldigt positivt överraskad, jag har varit ganska negativt inställd till filmen ända sen historien ändrades från att ha sheriffen som huvudkaraktär till Robin. Men nu visade det sig att det var ändå inte en "vanlig" Robin Hood film, han använder inte sin båge särskilt mycket och vi ser honom inte ge till de fattiga. Snarare kan man kalla det här för ett försök till en prequel för Robin Hood-historien. Bilden av medeltiden var intressant, naturligtvis en hel del felaktigheter, men ändå betydligt bättre än mycket annat som har gjorts. Största frågan var bara "Varför är det gamla England var Irland?", men som sagt det är petitesser. Jag rekommenderar filmen för alla som gillar underhållning med historiskt tema.

Nu ska jag smälta det här, sen så kommer jag att ranka mina Robin Hood-favoriter.

Tills dess så har jag lite recensioner på filmen:
DN, SvD (stämmer bäst med min uppfattning), Aftonbladet, Expressen (där recensenten borde lära sig skillnaden på medellivslängd och förväntad livslängd).

måndag 17 maj 2010

Det är Robin Hood jag vill ha!

Det har varit svårt att undgå att Ridley Scott och Russel Crowe har slagit sig ihop och släppt en film om Robin Hood. Jag är barnsligt förtjust i Robin Hood-historier och har nog sett det mesta jag kommit över, dock ännu inte ovan nämnda film. Jag tycker att det är underbar romantik i Disneys version, jag älskar Alan Rickmans sheriff och tycker att Cary Elwes nog är den bäste Robin Hood. Jag hoppas få möjlighet att se Robin Hood i veckan, och sen kan jag lägga upp en post om hur jag rankar de olika filmer och tv-serier som jag har sett. Jag kan väl säga att min favorit är faktiskt en film som kom samma år som en annan film om den ädle rövaren, men som betydligt färre verkar ha sett.

söndag 9 maj 2010

Medeltidsmuseet i Stockholm

Jag passerade Stockholm i helgen och hade tid att kika in i de nyöppnade Medeltidsmuseet. Jag måste säga att först när jag kom in så kändes det som att det inte var så stor skillnad mot det gamla. Det som de främst verkar ha lagt krutet på är att utöka "stadsdelarna", nu är det länge sen jag var där men jag kommer inte ihåg att det fanns lika många utrymmen att besöka, och det är det bästa med hela museet. Överlag så har ju museet en otroligt spännande atmosfär, där det ligger underjord och med den genuina stadsmuren rakt igenom huvudutställningen. Något jag förvånades en aning över var att de datoranimeringar som fanns på sina ställen inte var bättre gjorda, tekniken har ju utvecklats, men de kändes som om de var gjorda för ca 10 år sen. En personlig besvikelse var att det var betydligt mindre om Sturarna än förr, då fanns de ju på bild, nu fick man leta för att hitta att ett av baneren som stod uppställda i alla fall tillhörde sjöbladsätten.

Sen tycker jag att shopen faktiskt är väldigt bra. Här finns både avhandlingar och lättare populärvetenskaplig litteratur. Jag kom hem med en avhandling och en bok om handel i Europa under medeltiden, jag hade kunnat köpa mer men jag hindrade mig själv.

Överlag så tycker jag att Medeltidsmuseet är ett väldigt mysigt museum, och med tanke på att inträdet var fritt så finns det inga ursäkter för att inte gå dit. Passa gärna på och gå med på en av de gratis visningarna i museet också.

torsdag 6 maj 2010

ok, jag ändrar mig "mobbad äldre järnålder"

Bronsåldern fick mer uppmärksamhet hos fyran, men jag hoppades att Harrison skulle prata mer om folkvandringstiden, men han är kanske mer intresserad av Europa under den perioden.

Den mobbade bronsåldern

Varför är folk så totalt ointresserade av bronsåldern? Såg att i kvällens avsnitt av Sveriges historia på fyran så ska de dra igenom hela bronsålder samt järnåldern fram till ca 600 e Kr. på en timme. Det var lite samma sak när jag läste arkeologi, visserligen fick vi lära oss väldigt mycket om att känna igen bronsåldersföremål, men förutom ornamentikstilar så var det inte mycket vi gick igenom. Nu är ju inte jag heller någon bronsåldersfantast, men nog är det betydligt roligare än stenåldern. Det här är ju en tidsperiod med praktgravar, en ökad stratifiering av samhället, kontakter och handel med Europa, hällristningar o.s.v. Det är också en period när man kan börja ana något om människornas religiösa tanker, hela fenomenet med dödshus är fascinerande. Nej, det är kanske inte något som jag tar på mig, men någon borde hjälpa till och sätta bronsåldern på kartan igen.

söndag 2 maj 2010

Sven Sture

Dick Harrison nämner Sven Sture i sin kungablogg, då blir jag glad.

Jag utnämner gärna Sven Sture till nordisk mästare i kappvändning, han börjar med att vara trogen drottning Margareta, sen går han lämpligen över till Albrekt av Mecklenburg, driver sjöröveri i den högra skolan från Gotland tills Lübeckarna tröttnar på honom, då återvänder han till Margareta och blir som tack dubbad till riddare och får en fin förläning. Han lyckas alltså att vända kappan efter vinden, men ändå sluta sin karriär som rik och framgångsrik, vilket inte så många kappvändare lyckades med.

Att hans dotter Karin sen gifte sig med Bo Stensson Natt och Dag och därigenom förde över namnet Sture till den grenen av familjen, gör ju inte saken sämre. Sven Sture är alltså anfader till den yngre Stureätten, hans ättlingar verkar dock inte ha ärvt hans sinne för diplomati.

Några kanske kommer ihåg sommarlovsprogrammet Salve som sändes 1997, till 600-årsminnet av Kalmarunionen? Då var Sven Sture med som svartklädd skurk, även om jag minns att jag hejade på honom i alla fall, mina övriga kompisar var dock inte lika intresserade av mina utlägg om honom. Vill man se spår av Sven Sture idag så rekommenderar jag en resa till Sävsjö i Småland, där ligger resterna av Ekesjö hovgård som Sven fick av Margareta. Den yngre Sture-ätten fortsatte också att skriva sig till Ekesjö ända in på 1500-talet.

lördag 1 maj 2010

Grattis på födelsedagen Svante Sture

Svante Sture 1 maj 1517-24 maj 1567

Svante Sture brukar ofta betraktas som en tillbakadragen person, utan intresse för att blanda sig alltför mycket i maktstrider och liknande, och vem kan egentligen klandra honom?

Han föddes på Stockholms slott, som son till Sten Sture dy. Innan han fyllt fyra blev han fängslad tillsammans med sin mor och många andra kvinnliga släktingar, allt medan de manliga i stort sett hade dött eller avrättats under året. Han var sju år när de släpptes från fängelset i Danmark, och man undrar ju vilka spår det egentligen satte hos honom. När han väl kom tillbaka till Sverige så hade Gustav Vasa ett vakande öga på honom, som son till Sten Sture dy kunde han ju vara en konkurrent om makten. Innan han fyllt tjugo skickas han på läroresa ut i Europa, vilket slutar med att han blir tillfångatagen i Lübeck, där de just erbjuder honom att göra honom till kung i Sverige om han vill gå emot Gustav Vasa. Han säger nej, men när han kommer hem får han veta att Gustav Vasa har gift sig med hans trolovade under tiden. Han får gifta sig med systern istället. Svante fortsätter att verka som en av Gustav Vasas medhjälpare, och blir även riksmarsk. När Erik XIV krönts blir Svante upphöjd till den förste greven i Sverige, men sen börjar det gå sämre. Svante själv fortsätter att vara försiktig, men han söner är inte alltför bra på att dölja sitt missnöje med den nye kungen. Koppla det med Erik XIV:s paranoia och Svante slutar sitt liv med att bli mördad i Sturemorden.

Det är nog ganska klart att Svante fick se maktens baksida redan från ung ålder, men det låg nog ändå långt borta i tankarna när han föddes. Grattis Svante

redigering/ ok på skoj googlade jag Svante Sture och hittade dessa underbara små teaterstycken från början av 1900-talet, ojojoj vad Svante är trofast och god. En bra förebild för små skolbarn.

fredag 30 april 2010

Intressant text

SvD hade en under streckare i veckan som var verkligt intressant. Det var Mats Burström som skrivit "Vad är en kruka på museum mot en skärva i jorden?". Den tar upp just det intressanta att människor kan bli så otroligt intresserade av ett föremål som grävs upp ur jorden, men när det hamnar i en monter på ett museum så är det bara tråkigt. Människans fascination för det underjordiska ska inte underskattas. Sen skriver han också om att arkeologiämnet har vidgats och pratar om historisk arkeologi. Jag tycker personligen att historisk arkeologi är det ultimata vad det gäller ämnesöverskridande vetenskap. Det är fascinerande hur olika material kan beskriva samma händelser och samma epoker så olika.

Å andra sidan kommer man inte från problemet att arkeologin är så ämnesöverskridande idag att den lätt blir otydlig, vad är det för skillnad på arkeologi jämfört med historia eller antropologi egentligen, och spelar det någon roll om den skiljer ut sig eller inte? Jag personligen tycker att det som gör arkeologiämnet så teoretiskt spännande är just ifrågasättandet av det egna ämnets relevans, samtidigt som det ju inte går att säga annat än att arkeologi är ett ämne som verkligen syns och väcker uppmärksamhet. Grävs det upp en grop i marken för att leta efter något så är det få som missar att det pågår just arkeologi här.


Fast som anhängare av historisk arkeologi tycker jag ju att ett gammalt arkiv kan vara en minst lika bra utgångspunkt för en arkeologisk undersökning.

torsdag 29 april 2010

Kort omdöme

Jag såg Sveriges Historia med ett halvt öga, och tyckte den var helt ok. Stenålder blir ju mest "så var det kanske", och jag är ju inte förvånad över att de inte tog upp så mycket av problematiken kring gropkeramisk kultur och trattbägarkultur, utan nöjde sig med att nämna att det verkade vara två grupper, som kanske inte ens talade samma språk. Jag hade ändå gärna sett åtminstone en liten båtyxa, de är ju så snygga.

Sveriges historia, TV4

Ikväll drar TV4:s storsatsning Sveriges historia igång. Om jag har förstått saken rätt så kommer den också att samordnas med ett nytt standardverk om Sveriges historia. Jag måste säga att jag är lite spänd på att se resultatet, men också tveksam till om det kommer att vara bra. Jag ser framför mig hur Martin Timell springer runt och provar historiska saker, medan Dick Harrison mässar om hur saker och ting kanske var. Allt naturligtvis på största allvar, å andra sidan har ju faktiskt både Martin Timell och Dick Harrison lite komiska anlag, så det kanske blir bra.

Det känns som att jag måste se den, och ser fram emot den med nästan lite skräckblandad förtjusning. Vi får se hur det blir, det är ju ett i grunden bra projekt i alla fall, jag undrar om det har gjorts någon sådan här större satsning på historia i tv sedan Hermans historier höll på för fullt.

Här är vad expressen skriver om serien.

onsdag 28 april 2010

Modiga kungar eller?

Måste bara berätta den här lilla episoden som jag just har fått nys på.

Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika var på besök vid Falu Gruva och var på väg ned i själva gruvan. Kronprins Gustav, den blivande Gustav III, fick följa med en bit ner, men efter några meter fick han vända tillbaka. Drottningen verkar har tyckt om utflykten och ville gå längre ner i gruvan, kungen däremot tycks ha blivit allt mer tveksam. Som kung går det ju inte att erkänna att man är rädd, så plötsligt börjar kungen att slå sig i huvudet med sin egen käpp, och utropa att det faller stenar. Det blir till att vända om för hela sällskapet.

Jag ser bara bilden framför mig av drottningen på väg djupare in i gruvan, medan kungen börjar slå sig själv och varna för stenras. Det visar ju också en ganska mänsklig sida av kungen, man ska ju inte förneka att än idag finns det människor som inte trivs under jord.

tisdag 27 april 2010

Engelbrekts dödsdag, men bloggens födelsedag

Den 27 april 1436 mördades Engelbrekt Engelbrektsson, i alla fall om man får tro Karlskrönikan. Sen finns det i och för sig andra källor som pekar mot att det var den 4 maj som det hela skedde.

Jag postade om det här på min privata blogg, och kom samtidigt på idén att det vore roligt att ha en blogg där jag bara pratade om historia, eftersom jag är väldigt intresserad av historia, i många olika former.
Vi får se vad som händer, det finns ju alltid historia att skriva om.