fredag 30 april 2010

Intressant text

SvD hade en under streckare i veckan som var verkligt intressant. Det var Mats Burström som skrivit "Vad är en kruka på museum mot en skärva i jorden?". Den tar upp just det intressanta att människor kan bli så otroligt intresserade av ett föremål som grävs upp ur jorden, men när det hamnar i en monter på ett museum så är det bara tråkigt. Människans fascination för det underjordiska ska inte underskattas. Sen skriver han också om att arkeologiämnet har vidgats och pratar om historisk arkeologi. Jag tycker personligen att historisk arkeologi är det ultimata vad det gäller ämnesöverskridande vetenskap. Det är fascinerande hur olika material kan beskriva samma händelser och samma epoker så olika.

Å andra sidan kommer man inte från problemet att arkeologin är så ämnesöverskridande idag att den lätt blir otydlig, vad är det för skillnad på arkeologi jämfört med historia eller antropologi egentligen, och spelar det någon roll om den skiljer ut sig eller inte? Jag personligen tycker att det som gör arkeologiämnet så teoretiskt spännande är just ifrågasättandet av det egna ämnets relevans, samtidigt som det ju inte går att säga annat än att arkeologi är ett ämne som verkligen syns och väcker uppmärksamhet. Grävs det upp en grop i marken för att leta efter något så är det få som missar att det pågår just arkeologi här.


Fast som anhängare av historisk arkeologi tycker jag ju att ett gammalt arkiv kan vara en minst lika bra utgångspunkt för en arkeologisk undersökning.

2 kommentarer:

  1. densominteärparanoid3 maj 2010 06:40

    Jag skulle själv säga att just möjligheten att fantisera eller att dra slutsatser är den största delen av charmen.

    När skärvan ligger i museie montern så har den blivit analyserad och kategoriserad. Det finns inte längre ett mysterium om vad den är, vad den var och var den kom ifrån.
    Det är själv utforskandet och upptäckten som är det intressanta.
    Arkeologi är ett utforskande och en upptäcktsresa som inte bara sträcker sig i rummet, utan även i tiden.
    Det är inte konstigt att skärvan är mindre intressant när den väl presenteras på ett museum.


    Ta till exempel Mona Lisa, som troligtvis inte skulle få hälften så mycket uppmärksamhet om vi visste vem det var som da Vinci hade avbildat?

    SvaraRadera
  2. Där tror jag du har alldeles rätt, men jag tror att där borde man kunna arbeta mer på museerna för att behålla spänningen.

    SvaraRadera