söndag 30 maj 2010

Eurovision

Nu när Tyskland vann Eurovision igen, tyckte jag att det passar att titta tillbaka på Eurovisionens historia och posta det antagligen bästa tyska bidraget någonsin, och det hade historiskt tema också!

tisdag 25 maj 2010

Världsarvslista

Efter att ha besökt Röros är det bara att konstatera att min lista över besökta världsarv nu är uppe i 47, men då är det bara 40 som jag räknar som riktiga besök, sex platser har jag passerat i förbigående och ett har jag varit på, men det har försvunnit från listan (Dresden).

måndag 24 maj 2010

Robin Hood-listan

Här har jag nu försökt att ranka de versioner av Robin Hood som jag sett.

1. Robin Hood (1991)  - en traditionell Robin Hood, med stor humor, och den som ger mest hänvisningar till de ursprungliga balladerna. Här förekommer allt ifrån Barnsdale till Majfester.

2. Robin Hood (Disney) - Disneys glade räv har alltid varit en av mina favorit-Disneyfilmer, så han måste hamna högt på listan. Och även om fritagandet kanske är lite uttjatat, så finns det mycket annat också. Min favorit vad det gäller att fånga romantiken mellan Robin och Marian.

På delad tredje plats:
Robin Hood (2010) - Ja, jag tycker att den senaste inkarnationen är så bra att den förtjänar en plats bland topp tre, men jag kan ändå inte låta den putta ner Robin Hood - Karlar i trikåer från pallen. Det är kanske inte en av Mel Brooks bästa filmer, men det finns så många guldkorn i den att det ändå är en fullpott. Cary Elwes är nog också den jag tycker bäst personifierar min bild av Robin.

4. Robin of Sherwood - TV-serien från 80-talet som blandade in en hel del märklig mystik i historien. Jag hade svårt för vissa delar, men följde ändå vartenda avsnitt när jag kunde. Sen är det väl den enda version där Robin faktiskt dör, och dessvärre lyckades aldrig Jason Connery ta över efter Michael Praed. Jag hade också svårt för att jag verkligen gillade Guy of Gisborne i den här versionen, fast han var skurk. Den har också ett plus i Jeremy Bulloch som den stackars ledaren för byn som alltid blir plundrad av sheriffen och hans män.

5. Robin Hood (1952) - Det här var en av de första realistiska versionerna jag såg, och jag gillade den väldigt mycket. Så på grund av att den fick mig intresserad av Robin Hood så hamnar den här.

6. Robin Hoods äventyr (1938) -  För rent filmiskt sett så borde någ den här filmen hamna på topp fem. Det här är den klassiska matinéfilmen, med Errol Flynn och Olivia de Havilland  som Robin och Marian. Är man det minsta intresserad av hur Robin Hood har blivit gestaltad på vita duken är filmen något man måste se. Det här är filmen som alla andra mäter sig mot.

7. Robin Hood - Prince of Thieves (1991) - Jag älskade Kevin Costners äventyrsdrama när jag var liten, tyvärr har jag sett om den sen dess, och den håller helt enkelt inte. Det är synd med tanke på att Alan Rickmans sheriff är helt underbar, och att jag gillar "Everything I do, I do it for you".

Sen har jag inte sett Robin and Marian(1976), som av många anses vara en väldigt bra film. Det var väl också en av de första "realistiska" versionern av Robin Hood som gjordes. Jag har inte heller sett några av de nyare serierna från BBC som har gjorts.

Jag tycker också att min absoluta favorit-Robin Hood förekommer inom ramen för Ivanhoe, både i boken och i filmatiseringen från 1982, som visas vid nyår. Men eftersom han bara är en biroll så nämner jag honom bara på slutet, istället för att ta med honom i listan.

lördag 22 maj 2010

Världsarvet Röros

De senaste dagarna har jag varit på besök i Röros, Norge, som är ett världsarv. Röros är uppbyggt kring kopparhanteringen, som startade där 1644, själva gruvorna ingår dock inte i världsarvet. I stället är det den intakta trästaden som räknas som världsunik. Staden var mysig och vacker, tydligen hade vi också tydligen tur med vädret för det brukar vara totalt 33 soldagar i Röros om året, och vi hade två av dem. Naturen är ju också storslagen, med fjällen runt omkring. Jag tycker Röros är väl värt ett besök, och när man är där ska man absolut inte missa att gå ner i Olavsgruva. Det är en gruva som drevs 1936-1972, och här i Sverige är ju de flesta besökgruvor ofta äldre. Det var väldigt intressant att se spår av en modernare gruvdrift. Här är några bilder från resan.
 Staden Röros

En kätting till ett spel, som dessutom var ankarkedjan från Tirpitz


Utsikten ut mot Övre Storwartz, som var där allt startade 1644

tisdag 18 maj 2010

Mer Robin Hood

Nu har jag sett Robin Hood, och kan gått säga att det var ca två timmars nöje. Jag var väldigt positivt överraskad, jag har varit ganska negativt inställd till filmen ända sen historien ändrades från att ha sheriffen som huvudkaraktär till Robin. Men nu visade det sig att det var ändå inte en "vanlig" Robin Hood film, han använder inte sin båge särskilt mycket och vi ser honom inte ge till de fattiga. Snarare kan man kalla det här för ett försök till en prequel för Robin Hood-historien. Bilden av medeltiden var intressant, naturligtvis en hel del felaktigheter, men ändå betydligt bättre än mycket annat som har gjorts. Största frågan var bara "Varför är det gamla England var Irland?", men som sagt det är petitesser. Jag rekommenderar filmen för alla som gillar underhållning med historiskt tema.

Nu ska jag smälta det här, sen så kommer jag att ranka mina Robin Hood-favoriter.

Tills dess så har jag lite recensioner på filmen:
DN, SvD (stämmer bäst med min uppfattning), Aftonbladet, Expressen (där recensenten borde lära sig skillnaden på medellivslängd och förväntad livslängd).

måndag 17 maj 2010

Det är Robin Hood jag vill ha!

Det har varit svårt att undgå att Ridley Scott och Russel Crowe har slagit sig ihop och släppt en film om Robin Hood. Jag är barnsligt förtjust i Robin Hood-historier och har nog sett det mesta jag kommit över, dock ännu inte ovan nämnda film. Jag tycker att det är underbar romantik i Disneys version, jag älskar Alan Rickmans sheriff och tycker att Cary Elwes nog är den bäste Robin Hood. Jag hoppas få möjlighet att se Robin Hood i veckan, och sen kan jag lägga upp en post om hur jag rankar de olika filmer och tv-serier som jag har sett. Jag kan väl säga att min favorit är faktiskt en film som kom samma år som en annan film om den ädle rövaren, men som betydligt färre verkar ha sett.

söndag 9 maj 2010

Medeltidsmuseet i Stockholm

Jag passerade Stockholm i helgen och hade tid att kika in i de nyöppnade Medeltidsmuseet. Jag måste säga att först när jag kom in så kändes det som att det inte var så stor skillnad mot det gamla. Det som de främst verkar ha lagt krutet på är att utöka "stadsdelarna", nu är det länge sen jag var där men jag kommer inte ihåg att det fanns lika många utrymmen att besöka, och det är det bästa med hela museet. Överlag så har ju museet en otroligt spännande atmosfär, där det ligger underjord och med den genuina stadsmuren rakt igenom huvudutställningen. Något jag förvånades en aning över var att de datoranimeringar som fanns på sina ställen inte var bättre gjorda, tekniken har ju utvecklats, men de kändes som om de var gjorda för ca 10 år sen. En personlig besvikelse var att det var betydligt mindre om Sturarna än förr, då fanns de ju på bild, nu fick man leta för att hitta att ett av baneren som stod uppställda i alla fall tillhörde sjöbladsätten.

Sen tycker jag att shopen faktiskt är väldigt bra. Här finns både avhandlingar och lättare populärvetenskaplig litteratur. Jag kom hem med en avhandling och en bok om handel i Europa under medeltiden, jag hade kunnat köpa mer men jag hindrade mig själv.

Överlag så tycker jag att Medeltidsmuseet är ett väldigt mysigt museum, och med tanke på att inträdet var fritt så finns det inga ursäkter för att inte gå dit. Passa gärna på och gå med på en av de gratis visningarna i museet också.

torsdag 6 maj 2010

ok, jag ändrar mig "mobbad äldre järnålder"

Bronsåldern fick mer uppmärksamhet hos fyran, men jag hoppades att Harrison skulle prata mer om folkvandringstiden, men han är kanske mer intresserad av Europa under den perioden.

Den mobbade bronsåldern

Varför är folk så totalt ointresserade av bronsåldern? Såg att i kvällens avsnitt av Sveriges historia på fyran så ska de dra igenom hela bronsålder samt järnåldern fram till ca 600 e Kr. på en timme. Det var lite samma sak när jag läste arkeologi, visserligen fick vi lära oss väldigt mycket om att känna igen bronsåldersföremål, men förutom ornamentikstilar så var det inte mycket vi gick igenom. Nu är ju inte jag heller någon bronsåldersfantast, men nog är det betydligt roligare än stenåldern. Det här är ju en tidsperiod med praktgravar, en ökad stratifiering av samhället, kontakter och handel med Europa, hällristningar o.s.v. Det är också en period när man kan börja ana något om människornas religiösa tanker, hela fenomenet med dödshus är fascinerande. Nej, det är kanske inte något som jag tar på mig, men någon borde hjälpa till och sätta bronsåldern på kartan igen.

söndag 2 maj 2010

Sven Sture

Dick Harrison nämner Sven Sture i sin kungablogg, då blir jag glad.

Jag utnämner gärna Sven Sture till nordisk mästare i kappvändning, han börjar med att vara trogen drottning Margareta, sen går han lämpligen över till Albrekt av Mecklenburg, driver sjöröveri i den högra skolan från Gotland tills Lübeckarna tröttnar på honom, då återvänder han till Margareta och blir som tack dubbad till riddare och får en fin förläning. Han lyckas alltså att vända kappan efter vinden, men ändå sluta sin karriär som rik och framgångsrik, vilket inte så många kappvändare lyckades med.

Att hans dotter Karin sen gifte sig med Bo Stensson Natt och Dag och därigenom förde över namnet Sture till den grenen av familjen, gör ju inte saken sämre. Sven Sture är alltså anfader till den yngre Stureätten, hans ättlingar verkar dock inte ha ärvt hans sinne för diplomati.

Några kanske kommer ihåg sommarlovsprogrammet Salve som sändes 1997, till 600-årsminnet av Kalmarunionen? Då var Sven Sture med som svartklädd skurk, även om jag minns att jag hejade på honom i alla fall, mina övriga kompisar var dock inte lika intresserade av mina utlägg om honom. Vill man se spår av Sven Sture idag så rekommenderar jag en resa till Sävsjö i Småland, där ligger resterna av Ekesjö hovgård som Sven fick av Margareta. Den yngre Sture-ätten fortsatte också att skriva sig till Ekesjö ända in på 1500-talet.

lördag 1 maj 2010

Grattis på födelsedagen Svante Sture

Svante Sture 1 maj 1517-24 maj 1567

Svante Sture brukar ofta betraktas som en tillbakadragen person, utan intresse för att blanda sig alltför mycket i maktstrider och liknande, och vem kan egentligen klandra honom?

Han föddes på Stockholms slott, som son till Sten Sture dy. Innan han fyllt fyra blev han fängslad tillsammans med sin mor och många andra kvinnliga släktingar, allt medan de manliga i stort sett hade dött eller avrättats under året. Han var sju år när de släpptes från fängelset i Danmark, och man undrar ju vilka spår det egentligen satte hos honom. När han väl kom tillbaka till Sverige så hade Gustav Vasa ett vakande öga på honom, som son till Sten Sture dy kunde han ju vara en konkurrent om makten. Innan han fyllt tjugo skickas han på läroresa ut i Europa, vilket slutar med att han blir tillfångatagen i Lübeck, där de just erbjuder honom att göra honom till kung i Sverige om han vill gå emot Gustav Vasa. Han säger nej, men när han kommer hem får han veta att Gustav Vasa har gift sig med hans trolovade under tiden. Han får gifta sig med systern istället. Svante fortsätter att verka som en av Gustav Vasas medhjälpare, och blir även riksmarsk. När Erik XIV krönts blir Svante upphöjd till den förste greven i Sverige, men sen börjar det gå sämre. Svante själv fortsätter att vara försiktig, men han söner är inte alltför bra på att dölja sitt missnöje med den nye kungen. Koppla det med Erik XIV:s paranoia och Svante slutar sitt liv med att bli mördad i Sturemorden.

Det är nog ganska klart att Svante fick se maktens baksida redan från ung ålder, men det låg nog ändå långt borta i tankarna när han föddes. Grattis Svante

redigering/ ok på skoj googlade jag Svante Sture och hittade dessa underbara små teaterstycken från början av 1900-talet, ojojoj vad Svante är trofast och god. En bra förebild för små skolbarn.