söndag 2 maj 2010

Sven Sture

Dick Harrison nämner Sven Sture i sin kungablogg, då blir jag glad.

Jag utnämner gärna Sven Sture till nordisk mästare i kappvändning, han börjar med att vara trogen drottning Margareta, sen går han lämpligen över till Albrekt av Mecklenburg, driver sjöröveri i den högra skolan från Gotland tills Lübeckarna tröttnar på honom, då återvänder han till Margareta och blir som tack dubbad till riddare och får en fin förläning. Han lyckas alltså att vända kappan efter vinden, men ändå sluta sin karriär som rik och framgångsrik, vilket inte så många kappvändare lyckades med.

Att hans dotter Karin sen gifte sig med Bo Stensson Natt och Dag och därigenom förde över namnet Sture till den grenen av familjen, gör ju inte saken sämre. Sven Sture är alltså anfader till den yngre Stureätten, hans ättlingar verkar dock inte ha ärvt hans sinne för diplomati.

Några kanske kommer ihåg sommarlovsprogrammet Salve som sändes 1997, till 600-årsminnet av Kalmarunionen? Då var Sven Sture med som svartklädd skurk, även om jag minns att jag hejade på honom i alla fall, mina övriga kompisar var dock inte lika intresserade av mina utlägg om honom. Vill man se spår av Sven Sture idag så rekommenderar jag en resa till Sävsjö i Småland, där ligger resterna av Ekesjö hovgård som Sven fick av Margareta. Den yngre Sture-ätten fortsatte också att skriva sig till Ekesjö ända in på 1500-talet.

2 kommentarer:

  1. densominteärparanoid3 maj 2010 06:48

    Sven Sture är intressant. Dock inte unik för sin tid. Jag kan faktiskt inte, på rak arm, komma ihåg några historiska personer i norden som var så framgångsrika (men de finns säkert), men på kontinenten så kan man hitta en rad "kappvändare" som var nog så framgångsrika (om inte mer).
    John Hawkwood (och hans Vita kompani) är kanske det mest spektakulära exemplet.
    Modig legosoldat, men nog så benägen att byta lojalitet från en dag till en annan. Börjar som legosoldat och son till en lädergarvare. Slutar som Florentinsk folkhjälte, och nog så rik.

    SvaraRadera
  2. Fast, jag nämnde ju just att han var nordisk mästare, inte europeisk.

    Tack för kommentarerna ändå

    SvaraRadera