onsdag 24 november 2010

Första intrycket är viktigt

Under hela hösten har det varit en hel del skriverier om Ernst Brunners bok Anckarström och kungamordet, där författaren har sagt att han vill förändra vår bild av Anckarström. I historien framstår han ofta som en odugling som till slut inte ens lyckades med att döda kungen direkt. Jag personligen har dock alltid haft en ganska positiv bild av Anckarström, inte för själva mordet. När jag tänker tillbaka undrar jag om det inte ändå beror på att mitt första möte med Anckarström kom genom skönlitteratur, jag vet att jag definitivt läste Olov Svedelids variant av kungamordet, men det fanns också en ännu bättre  bok som jag inte ens kommer ihåg namnet på, men där jag har för mig att den handlade en hel del om familjen Anckarström. Överlag är det nog så att trots att man försöker vara en opartisk och källkritisk person, så kommer man inte ifrån att i grunden så är fösta intrycket lika viktigt när man läser om en person som när man möter denne/denna i verkliga livet.

Sen är det nog få som faktiskt vill erkänna det. Jag tycker ju ändå det är lika intressant om historiker faktiskt visar sina sympatier/antipatier, och bara man är öppen och redovisar dem så tror jag att det ändå går att skriva bra facklitteratur. Om man bara vill hålla sig till opartiskhet, blir dessvärre resultatet ofta ganska tråkigt. Tysk facklitteratur är fortfarande till stor del fast i det synsättet. Det är sida upp och sida ner med brev och citat från historiska personer, men väldigt få ansatser till att faktiskt tolka vad källorna berättar mellan raderna.

söndag 21 november 2010

Gustav Vasa och vasaloppet

Tydligen har det spritt sig som en löpeld de senaste dagarna: Gustav Vasa visste inte vad skidåkning var, alltså har han inte åkt vasaloppet. Nej, nog är det ganska otroligt att en adelsyngling från Mälardalen skulle ha koll på hur man bäst tar sig fram genom snöiga skogar i obygden. Det troligaste har väl länge varit att han snarare tog sig fram på snöskor, och tur var väl det, för annars hade det nog varit svårt för Engelbrekt (jo en av skidlöparna hette så) och Lars att hinna ikapp honom innan han nått fram till norska gränsen.

torsdag 18 november 2010

Historiker ett framtidsyrke?

Naturligtvis inte, i alla fall om man får läsa den senaste rapporten om arbetsmarknaden om fem år. Som vanligt råder det stort överskott på utbildat folk inom kultur- och museisektorn. Och nog är det så, vi är många som brinner för historia, och helst vill använda större delen av vår arbetstid till att arbeta med det vi verkligen gillar. Å andra sidan är det väl bra att man är ärlig, det är inte lätt att få jobb. Av fb-inläggen jag läser är det tydligt att många som jag läste tillsammans med är inne på helt andra banor än de som leder bakåt i tiden. Jag skulle själv inte kunna tänka mig att jobba med något annat, även om jag får vissa kommentarer om varför jag inte satsade på något med bättre arbetsförhållanden och högre lön, mina betyg räckte ju för det. Men det är väl då frågan om mervärde i livet kommer till, jag trivs ju så bra med det jag gör, oftast i alla fall, eller i alla fall när jag får jobba med just det jag är bra på, dessvärre finns det ju lite tråkigare administration också.

tisdag 16 november 2010

Är det bra att popularisera en era?

Jag läser en väldigt intressant artikel om hur Tudor-eran i England har tagits upp av populärkulturen. Allt blir en lagom spännande blandning av urringningar, svischande sidenkjolar, intriger och mord, med familjen Tudor i centrum. Frågan är om det är bra eller dåligt. Blir det för lätt ett spektakel, så att det inte till slut blir någon skillnad på en fantasyroman eller en historisk dokudrama. Författaren tycker att man borde anstränga sig mer för att ta bort fluffet och istället kan faktiskt historia leda till intressanta diskussioner om samtiden. Hela reformationstidens dragning mellan tro som något privat och tro som något från staten har ju gott om paralleller till samhällen världen runt idag.

Själv kan jag väl ibland undra om de som springer runt medeltidsklädda på medeltidsveckan i Visby egentligen gör något för att ge en ökad förståelse för medeltiden, men å andra sidan är jag ju själv väldigt dragen till sådana offentliga manifestationer av medeltidsintresse också. Men det skulle ju inte vara fel att ta bort lite av linnefladdret och faktiskt prata om människorna som individer.

Fast när det ändå gäller fluff. Idag så är det Sten Sture dy:s och Kristina Gyllenstiernas 499:e bröllopsdag.

onsdag 10 november 2010

Vad ska vi bevara?

Diverse svenska medier, till exempel DN, förfasar sig över att ett hus i Pompeji har rasat, de lyckas också skylla det personligen på Berlusconi. Mycket kan sägas om Berlusconi, men jag tror faktiskt att han inte är personligt ansvarig för husen i Pompeji. Sen är det i och för sig så att det har skurits ner väldigt mycket på stödet till kulturarvet under Berlusconi, och ett ökat förfall kan kanske märkas. Men då kommer man ju direkt till frågan om vi verkligen måste bevara allt? Det är ju alltid en fråga för kanske framförallt arkeologer, varje utgrävning innebär ju faktiskt också att man förstör en fornlämning. Själv kan jag ibland känna mig väldigt kluven. Jag kan tycka att det borde läggas mer resurser på att bevara gamla saker, och ibland undrar jag om vi verkligen behöver ännu en k-märkt lada ute i skogen. Som sagt svårt, och jag tycker definitivt att det är frågor som borde redas ut, innan man skär ner på de ekonomiska förutsättningarna.

måndag 8 november 2010

riktiga årsdagen

Så idag är årsdagen av själva avrättningarna under Stockholms blodbad. Stockholms blodbad brukar av tradition ses som brytpunkten, slutet på den nordiska medeltiden. Därför tycker jag att det kan vara intressant att tänka på vad som hade hänt om... Personligen tror jag att i långa loppet hade det inte spelat så jättemycket roll. Utvecklingen i både Sverige och Danmark gick mot en mer centraliserad furstemakt, nu blev det lättare att kontrollera riket eftersom delar av riksrådet hade blivit avrättade. Men det här var en utveckling som redan pågått, Sten Sture dy hade ju under hela sin regeringstid lyckats med att i stort sett manövrera ut riksrådet som faktisk maktfaktor.

Det som väl ändå är klart är att utan Stockholms blodbad hade det  nog knappast Gustav Vasa fått epitetet landsfader, men det är nog troligt att någon annan hade kunna göra ett liknande jobb.

torsdag 4 november 2010

Stockholms blodbad: Inledningen

Så idag är årsdagen av själva inledningen på Stockholms blodbad, det vill säga kröningen av Kristian II. Det man undrar är ju om planerna på att göra sig av med sina fiender fanns redan då, eller om det var något som skulle hända sedan. Personligen så har jag alltid sett det som att det är Kristian II:s ansvar, men han hade inte kunnat sätta igång processen själv. Det är när Gustav Trolle lägger fram sin anklagelse som Kristian II plötsligt får ett verktyg att arbeta med, och då tvekar han inte. Och Trolle då, trodde han att det skulle sluta med blodbad? Jag tror faktiskt inte det, snarare var han nog ute efter ekonomisk kompensation, men han borde nog ha insett att det fanns en överhängande risk att det kunde gå värre.

måndag 1 november 2010

November hurra!

November har alltid varit min favoritmånad när det gäller intressanta historiska årsdagar, vilket ju har ett starkt samband med att jag redan som barn var helt uppslukad av Stockholms blodbad. Det är ganska tydligt att under de där åren innan 1520 så var det helt enkelt mycket som hände just i november, sen är det ju bara att slänga in Gustav Adolfdagen och lite historiska födelsedagar och så blir det en riktigt trevlig månad för en historiker.