onsdag 28 december 2011

Inte bara italienska

Jag hoppas ni som läser har haft en trevlig jul. Det har varit ett uppehåll på bloggen, vilket berodde på dödsfall i familjen. Nu börjar jag komma tillbaka i gängorna, så här kommer en post jag hade tänkt skriva för några helger sen, men det har viss relevans för det som händer just nu också, i alla fall i skidvärlden.

Nu är jag väldigt intresserad av skidor, och ett område som har en speciell plats i mitt hjärta är Dolomiterna. Innan jul var det alpina tävlingar i Val Gardena och Alta Badia, och nu när Tour de Ski drar igång för längdåkarna är det bland annat i Toblach och Cortina d'Ampezzo. Ibland märker jag att även kommentatorerna blir lite förvirrade, så därför tänkte jag reda ut lite kring varför det blir lite namnförvirring.

I norra Italien talas inte bara italienska. Tvärtom har stora delar av norra Italien, det som än idag heter Sydtyrolen tillhört Österrike. Där pratas det än idag tyska, eller snarare en svårbegriplig dialekt av tyska. Alla orter i regionen Sydtyrolen har två namn. Exempelvis är Toblach översatt till Dobbiaco på italienska. Val Gardena heter på tyska Grödental, men här är det inte tyska som är orginalspråket utan ett språk som heter ladin. Val Gardena heter på ladin Val Gherdeina. Det är nämligen så att i fem dalar i gränstrakterna mellan de tysktalande och italiensktalande norra Italien, alltså inte bara i Sydtyrolen, är det trespråkiga vägskyltar som gäller.

Ladin är ett språk som har utvecklats från det vulgärlatin som pratades i slutet av romerska riket. På det sättet liknar det räto-romanskan i Schweiz. I avskildhet uppe i alpområdet fortsatte språket att användas, och när ladinarna hamnade också under Österrike-Ungern. När norra Italien blev italienskt efter första världskriget blev det dock sämre tider för ladinarna. Mussolini såg språket som en avart och dialekt av italienskan, och den skulle utrotas, i skolor och i alla officiella sammanhang var det italienska som gällde för ladinarna. Trots att språket ligger närmre italienska lierar sig ladinarna oftast med de tysktalande sydtyrolarna och idag är ladin erkänt som minoritetsspråk med vissa rättigheter i regionen Sydtyrolen, som tre av dalarna tillhör. För invånarna i Val di Fassa, i regionen Trentino, är språket också erkänt medan det för invånarna i Anpëz (Ampezzo) och Fodom i regionen Belluno knappt har tillgång till ladin över huvud taget.

För den som vill uppleva en rest av romarriket så rekommenderar jag en resa upp i de italienska alperna. Ladin är ett fascinerande språk att lyssna till och för den som vill ha en orientering över ladinarnas historia så finns det ett otroligt charmigt museum i San Martin de Tor (Sankt Marin in Thurn/San Martino in Badia).

torsdag 15 december 2011

Radiostationen i Grimeton

Här kommer lite försenat mina intryck från Grimeton, som jag besökte i förra veckan.

Grimetons Radiostation är världens enda kvarvarande långvågssändare, och den finns inte bara kvar den används också. Den byggdes upp som del i ett nätverk av långradiostationer som skulle binda ihop världen, framförallt med USA. Grimeton, utanför Varberg, valdes ut helt enkelt för att det inte fanns något i vägen när man ville sända radiosignaler till New York. Sändaren började användas 1924. Även sen långvågsradio hade slutat att användas så fortsatte man att använda området för andra sorters signaler, och idag när man kommer till Grimeton finns det gott om radiomaster, mobilmaster och tv-sändare uppsatta. För den som vill lyssna på sändningar från Grimeton så sker det bland annat varje julafton. Stationen heter SAQ och sänder på 17,2 kHz.

Eftersom de sex masterna, som tillsammans utgör antennen, är 127 m höga så syns det på långt håll när man är på väg mot Varberg. Det som gör stationen speciell är dock det som finns i själva maskinhallen. Där finns en sk. alexanderalternator, och det är den som på mekanisk väg alstrar radiovågorna. I maskinhallen går det att följa radiohistoria från långvåg kring första världskriget till kortvåg på 1960-talet. Besökscentret är öppet regelbundet på sommaren och då får ges också guidade turer på radiostationen.

Som så mycket teknik, särskilt teknik som man inte riktigt förstår hur den fungerar, så var det verkligen fascinerande att se och jag hade gärna varit där längre och hört ännu mer om arbetet som har skett.

Här är lite bilder

Radiomasterna vid Grimeton

































Själva radiostationen
Det nya besökscentret i Grimeton

onsdag 14 december 2011

Sten Stures död

Idag är det den 14:e december och årsdagen av Sten Sture dä:s död. Den behandlade jag en hel del förra året i ett inlägg. Nu tänkte jag därför bara lite snabbt påminna om årsdagen, samt uppmärksamma läsare på att det inte är så långt kvar till den 19:e januari och firandet av Sten Sture (dy:s) ben. Skriv in det datumet i kalendrarna och gör er redo för snöbollskrig och chokladbollsätande. Här kan du läsa mer om firandet av Sten Stures ben.

fredag 9 december 2011

Magnus Ladulås är borta

Så det var alltså inte Magnus Ladulås med familj som låg i den grav som öppnades i våras. De kroppar som grävdes upp ska ha dött under tiden 1430-1520. Nu vill forskarna undersöka de skelett som ligger under Karl Knutsson för att se om de kanske är från 1200-talet. Personligen är jag mer nyfiken på vilka det är som man nu har grävt upp. Det är ju inte vem som helst som blir begravd i Riddarholmskyrkan, och tidsperioden är ju min favoritepok. Sen skulle det ju inte förvåna om Karl Knutsson eller Sten Sture dä har ett finger med i spelet när det gäller att fuska med identiteterna på kropparna, de var ju inte direkt Sverigest mest ärliga regenter.

torsdag 8 december 2011

Hällristningarna i Tanum

Har haft en hektisk vecka, men bland annat har jag hunnit med att två världsarv till.

Det första världsarvet var hällristningarna i Tanum. Jag var på besök vid Vitlycke museum, som är centret för världsarvet. En fördel med att vintern ännu inte hade kommit var att det fortfarande gick att se hällristningarna, normalt sett är de täckta av snö så här års.

Hällristningarna har antagligen haft någon rituell betydelse. De ligger vid den gamla kustlinjen, som är ca 25 över den nuvarande, och det har inte påträffats några bosättningar i direkt anslutning till ristningarna. I samband med hällristningarna påpekas gärna den höga grad av kontinuitet som finns, både rumsligt och i tid. Det är ungefär samma motiv som används över hela Sverige och under hela bronsåldern. En skillnad som verkar finnas mellan bronsåldersbosättningarna kring Mälaren och Bohuslän är dock att man i Bohuslän inte har hittat lika stora dödshus/kulthus som man har hittat i Uppsalatrakten. Dödshusen är märkliga byggnader, ofta bastanta, väldigt smala och saknar in- och utgångar. Benämningen dödshus kommer ifrån att de har hittats i anslutning till begravningsplatser och avsaknaden av öppningar gör det svårt att använda dem som bostäder.

Nåja, tillbaka till ristningarna i Tanum. Här är några av mina favoritbilder:
Ett skepp som syns tydligt, fast det är täckt av is.


måndag 28 november 2011

Världshistorien via Facebook

Jag ramlade på den här helt underbara posten på humorsidan Collegehumor.com. Det är första världskriget, depressionen och andra världskriget skildrat genom facebookuppdateringar. Ganska lång, men väldigt rolig.


Facebook news feed history of WWI-WWII

söndag 27 november 2011

Advent och barock

Jag undrar varför barockmusik, som ju inte är direkt vanlig, lyfts fram just kring advent. Det är väl inte någon kyrkokör som inte framför "Dotter Sion" av Händel.

Just "Dotter Sion" har en intressant bakgrund. Melodin är från Händels oratorium "Judas Maccabaeus" och heter i original "See the Conquering hero comes". Själva "Judas Maccabaeus" har hämtat handlingen ifrån Mackabeerboken. Oratoriet uttrycker hur det judiska folket gör uppror mot sina erövrare och går från underkastelse till triumf. Det hela utspelar sig när seleukiderna styrde över stora delar av Palestina ca 170 f.Kr. Det är alltså inte så mycket jul över det hela, för den som lyssnat på "Last night of the Proms" återkommer melodin också i Woods Fantasi över Brittiska sjösånger, där bland annat Rule Britannia också ingår.

Intressant är att den judiska högtiden chanukka, som firas i december, bygger på händelserna i Mackabeerboken. Därför har "See the Conquering hero comes" blivit en populär chanukkasång. Bli därför inte allt för förvånad om du hör "Dotter Sion" om du befinner dig i Israel kring jul, även om texten är annorlunda.

Här är en version av "See the conquering hero comes"



söndag 20 november 2011

Bra kunskap!

Kollar förbi tv-programmet "Allt för Sverige", där ett antal amerikaner får lära sig mer om landet deras förfäder kom ifrån. Jag gillar att de går omkring i Stockholm, och den historiska händelse de nämner är Stockholms blodbad. Tyder på bra kunskap om svensk historia.

onsdag 16 november 2011

500-årig bröllopsdag

Det är vad Sten Sture dy och Kristina Gyllenstierna firar idag. Personligen tycker jag att det är så att säga början på sista akten av Kalmarunionen. Det var där kring 1511 det börjar dra ihop sig, med unga maktfullkomliga huvudpersoner går det i efterhand att säga att det var upplagt för ett decennium av krig, och blodbad. Det är ju att jämföra med det föregående årtiondet, som visserligen var fullt av gränskrig, men där det ändå fanns ett ideal om att det skulle gå att lösa det hela genom kompromisser.

Nåja, själva bröllopet måste ha ansetts som det närmaste ett kungligt bröllop Sverige kunde ståta med vid tidpunkten, men ändå bara nio år efteråt var Sten Sture dy död, och hans lik uppbränt, och Kristina Gyllenstierna hade fängslats.  Med en ökad makt bunden till regenten var bordet snarast uppdukat för någon att ta chansen att ta över styret av landet, och en viss ung adelsman var på väg mot Dalarna för att se till att chansen inte gled honom ur händerna.


torsdag 10 november 2011

Första världskriget

Jag följer BBC:s nyheter, och då är det omöjligt att inte lägga märke till "Rememberance Day", årsdagen av stilleståndet från första världskriget. Här i Sverige känns första världskriget som ett ganska bortglömt krig, det är ju inte heller lika synligt som andra världskriget. Kanske är det för att det är svårare att göra det till en enkel konflikt mellan gott och ont. Överlag känns första världskriget som bara ett stort meningslöst massdödande, kanske i ännu högre grad än många andra krig. Spåren efter första världskriget finns ändå kvar än idag, och jag ramlade på den här artikeln med massor av fotografier från de gamla krigsskådeplatserna.

Haunting pictures - Great War's battlefields

Rekommenderas starkt, även om den gjorde mig ganska illa till mods.

torsdag 3 november 2011

Historia på Skolforum

Jag besökte Skolforum i måndags. Där satt jag och lyssnade på ett föredrag om "varför behöver vi historia", ett ämne jag tyckte var viktigt och även om historia numera är ett obligatoriskt ämne för gymnasiet så gäller det att kunna motivera varför. Svaret på vad som är historieämnets relevans stavas källkritik. Det var i stort sett det enda som togs upp om varför det är bra med historia. Nu var det här bara en 30 minuters presentation, men ändå tyckte jag den kändes lite fattig, bland annat för att de enda exempel ur historien som togs upp var 1900-talshistoria. Betyder det att äldre historia inte har ett värde? Det går ju lika bra att använda källkritiska metoder på medeltidskrönikor som moderna biografier.

Personligen tycker jag också att ämnet historia har mer att erbjuda än källkritik som metod i vardagen. Glöm inte att historia kan vara väldigt spännande och intresseväckande. Visst om läraren bara rabblar årtal och liknande, ja, då är det ju inte så roligt, men genom att kanske i större grad ta upp personhistoria och låta eleverna jobba mer med individer tror jag att ämnet kan göras väldigt populärt. Här gäller det ändå att lärarna lägger ner lite arbete, i de nya läroplanerna pratas det så mycket om "stora drag" och övergripande begrepp att det kan vara svårt att få in den enskilda människan i det historiska flödet. Men se där en utmaning.

tisdag 25 oktober 2011

Hur kom man på att använda metaller?

Den här frågan har jag fått ganska ofta faktiskt, och jag kan väl inte säga att jag sitter inne på något jättebra svar. Den äldsta metall människan har använt sig av är koppar, det skedde för ca 10 000 år sen i Mellanöstern. Här var det dock främst frågan om att använda naturlig koppar. Den kopparn går att kallhamra, alltså forma direkt som den är. Smältning och hantering av koppar går tillbaka till ca 5500 f. Kr, och de äldsta spåren pekar mot Balkan. Kopparhantering har dock uppstått utan utbördes inflytande på flera platser världen över, till exempel i Kina och Sydamerika.

För att smälta koppar krävs höga temperaturer, vilket gör det svårt att se att det skulle ha varit en ren slump, såvida det inte har uppstått i samband med bränning av lerkärl. Konsten att bränna lera är äldre, och där har det funnits betydande ugnar som kan ha fått upp tillräckligt höga temperaturer för att smälta metallerna. Efter koppar kom sedan tenn att börja bearbetas, och i och med att koppar och tenn kunde legeras skapades bronset och vi är inne i bronsåldern. I europeisk arkeologi, inte nordisk eftersom vi är lite efter här, talas det om en kopparålder, ett mellanstadium mellan stenåldern och bronsåldern. Den mest kände representanten för kopparåldern är nog ismannen Ötzi, som hittades i en glaciär uppe i Alperna. Han bar med sig en kopparyxa, och han hade dessutom skador på lungorna, skador som troligen har uppkommit genom att han arbetat med kopparsmältning.

Viktigt att komma ihåg är dock att även beteckningarna kopparålder och bronsålder finns så var metallföremålen inte något för "vanliga" människor. Det var först när järnet kom som den stora massan slutade att använda sig av stenverktyg.

fredag 21 oktober 2011

Anno 1790

Så på måndag är det premiär för SVT:s storsatsning Anno 1790. Det ska vara en deckarserie i gustaviansk miljö, och tydligen rejält påkostad. Jag har inte tittat på några trailers eller andra rörliga bilder, utan det enda jag har sett är stillbilder från filmen, och jag tycker att det ser bra ut. Det är ju annars det vanskliga med svenska produktioner, alltför ofta är helt enkelt budgeten för liten för att man ska bli övertygad om att det är äkta. Jag minns med fasa den där serien som skulle utspela sig i 1600-talet för några år sen, och där kostymerna satt så illa, och det helt klart saknades lämpliga underkläder för att kläderna rätt fall. Å andra sidan känns det som att 1700-talet är ett mer välbekant området för scenografer och kostymörer, då kanske det blir bättre.

Jag ska i alla fall ge serien en chans, sen hänger det ju inte bara på hur det ser ut, det behövs intressanta karaktärer och en vettig handling också.

måndag 17 oktober 2011

Magnus Ladulås på tv ikväll

Ikväll visar Vetenskapens Värld ett program av gravöppningen av Magnus Ladulås, den som var tidigare i våras. Klockan 20, kan bli intressant.

söndag 16 oktober 2011

Baserat på en sann händelse

Igår var jag och såg Anna Bolena, en opera av Donizetti som handlar om Henrik VIII:s drottning Anne Boleyns fall, hon var en av hans två drottningar som halshöggs. Det är intressant att historiska dramer alltid har inspirerat, och efter att ha matats med filmer som "Den andra systern Boleyn" och Tudors på tv, så var det intressant att se hur äldre tider tolkade händelserna.


Eftersom jag hörde diskussioner bland publiken, rörande Henriks drottningar, så vill jag bara tipsa om den lilla ramsan:
Divorced, beheaded, died
Divorced, beheaded, survived

och då pratar vi om
Katarina av Aragonien (skild), Anne Boleyn (halshuggen), Jane Seymore (dog)
Anna av Kleve (skild), Katherine Howard (halshuggen), Katherine Parr (överlevde)

Sen så tekniskt sett skiljde han sig från Anne Boleyn och Katherine Howard innan han halshögg dem, och det var ju inte heller tal om moderna skilsmässor utan att äktenskapen helt enkelt ogiltigförklarades. Vad gäller Henriks barn var Maria I (Bloody Mary) dotter till Katarina av Aragonien, Elisabeth I dotter till Anne Boleyn och Edward VI son till Jane Seymore.

måndag 10 oktober 2011

Slaget vid Brunkeberg

Så idag är det årsdagen av slaget vid Brunkeberg, 1471. Det som väl får räknas som kulmen på 1460-talets stora röra i nordisk politik. Visst skulle det bli en del fejder framöver, men Sten Sture dä lyckades hålla sig kvar vid makten i nästan 30 år, och jag tror nog att de flesta svenska innevånare var glada över att de slapp diverse arméer som härjade fram och tillbaka. Där ligger nog också en förklaring till Sturarnas popularitet, för de flesta människor är trots allt fred bättre än alternativet. Sen var Sten Sture dä knappast en nationalist i den bemärkelsen att han gjorde det han gjorde för Sveriges skull. Jag tror det är S.U Palme som sa det bäst när han påpekade att Sten Sture gjorde det mesta för sin egen skull, han hade bara sån tur att för det mesta sammanföll hans intressen med allmogens. Inget exakt citat, men det var kärnan i det hela i alla fall.

Sen ledde ju slaget till ett av de mest praktfulla konstverken i Sverige, jag talar naturligtvis om St. Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm. Men även i många andra medeltidskyrkor ploppade det upp en hel del statyer av samma snitt, vilket är ett tydligt tecken på helgonets popularitet under senmedeltiden.

tisdag 4 oktober 2011

En historia med sprängkraft

Så här i Nobelpris-tider tänkte jag att det kunde vara lite intressant att titta tillbaka på det som ligger till grund för det hela. Nitroglycerin och dynamit, med lite inriktning på hur det användes i gruvorna.

Under större delen av bergsbrukets historia arbetade man med tillmakning för att bryt loss malm ifrån berget. Tillmakning innebär att stora eldar tänds upp direkt mot bergsväggen, till slut blir berget så varmt att det spricker sönder i små sprickor, vilket gör det möjligt att med handkraft få loss sten och malm. Det här gick inte särskilt fort. På 1600-talet, när svenskarna hade börjat få in vanan att spränga sönder folk med krut, började man också att försöka använda svartkrut i mer fredliga omständigheter. Vid användning av krut valde man dock i början att främst lägga väldigt grunda laddningar, detta skapade småsprickor i berget, varpå man reste en tillmakningseld som därigenom fick mer effekt.

Med tiden blev krutsprängning allt vanligare, men i många gruvor användes tillmakningen fortfarande. 1847 uppfanns nitroglycerinet, och nu fanns det ett sprängmedel med en helt annan kraft än svartkrut. Nitroglycerin har faktiskt samma sprängverkan som moderna sprängmedel. Alfred Nobel tog vara på uppfinningen och lyckades göra den kommersiell. I många gruvor övergick man nu till att använda Nobels sprängolja, vilket var en blandning av svartkrut och nitroglycerin.

Det stora problemet med nitroglycerin, och än mer i form av sprängolja, är dock att det är totalt livsfarligt. Det är instabilt i flytande form, lite mer stabilt när det är fruset men å andra sidan blir det ännu mer instabilt när det töas upp. Det exploderar vid väldigt liten beröring. Det säger en del om ämnet att Nobels fabrik exploderade åtminstone två gånger. Efter en olyckshändelse med nitroglycerin, där en av bröderna Nobel omkom, samt att transport av ämnet förbjöds i USA, skakningarna från dåtidens tågtransporter var nog för att orsaka explosioner, insåg Alfred Nobel att något måste göras. Lösningen låg i kiselsand, som fanns vid en av Nobels fabriker. Kiselsanden sög upp nitroglycerinet och stabiliserade det hela, dessutom fick man en pasta som kunde formas och standardiseras. Dynamitgubben var född. Det första effektiva, och relativt säkra och hanterbara, sprängämnet var uppfunnet.

Dynamiten hälsades naturligtvis med stor glädje av gruvnäringen, som nu kunde börja arbeta med helt andra volymer än tidigare. Dynamit och lufttrycksdrivna borrar ledde till att gruvarbete gick från en ganska gammaldags hantering till att bli en modern industri.

fredag 30 september 2011

Skidor

Visst slogs det värmerekord igår, och det var varmt idag också. Ändå kan jag inte hjälpa att jag har haft tankarna på skidor idag. Skidor har vi åkt länge och det är ju till och med så att världens äldsta skida hittades i Kalvträsk, Västerbotten. Den är ca 5200 år gammal, och egentligen är det faktiskt ett par, men eftersom den ena skidan i paret bara består av fragment så brukar man bara tala om Kalvträskskidan. Den valdes till Årets Klenod häromåret. Till skidorna hörde också en stav, men istället för truga kan man närmast likna nederdelen av staven vid en skovel. Kanske var det mycket lössnö i trakterna när ägaren till skidorna svischade runt.

Sen får vi vänta ett tag till ett annat intressant fynd vad det gäller skidor. Det är en runsten utanför Balingsta, som i sin tur ligger utanför Uppsala. Stenen kallas för Bökstastenen, eller Bökastenen, och föreställer en jaktscen. Det syns en skidåkare, en älg, och över skidåkaren syns också jaktfåglar. Stenen var komplett in på 1600-talet, när plöstligt en bit mitt i försvann. Den biten återfanns för ca fem år sen, den hade varit grundsten vid en grind. Nu är stenen komplett igen. Inristningen är en vanlig "stenen restes efter...av...". Men den är helt unik med sin jaktbild. Stenen är faktiskt en av mina absoluta favoritstenar när det kommer till runstenar.





Att vikingarna gillade skidåkning visas också av att både Ull och Skade, ur den nordiska mytologin, ofta sätts i samband med skidåkning. Bilden ovan antas ofta föreställa fruktbarhetsguden Ull, eftersom han inte bara har pilbåge som attribut.

måndag 26 september 2011

Mer jubilerande medier

Idag fyller Vetenskapens Värld 40 år. Som liten satt jag fastklistrad varje vecka för att titta på de senaste dokumentärerna, och det är framförallt det där intro med ett snurrande huvud, och sen Bo G Erikssons röst. Som uppväxande historiker var också Vetenskapens Världs Birka-satsningar viktiga. Jag tror fortfarande att jag har i stort sett alla deras program på VHS-kassetter hos föräldrarna. Möjligheten att varje år kunna följa vad som hände under sommarsäsongen var otroligt spännande, och det har jag hört från fler som jag sen pratat med om hur de blev intresserade av historia och arkeologi.

Grattis Vetenskapens Värld (och jag skulle gärna se en uppdatering om vad som har hänt på Birka sen utgrävningarna slutade)

tisdag 20 september 2011

Märkligt stenåldersfynd i Motala

Det rapporteras att man har grävt upp ett märkligt fynd utanför Motala. Det är ett antal kranier som har skilts från sina kroppar, en del har spetsats på pålar och sen har de begravts i en stenpackning. Det är helt klart någon form av rituell plats, än så länge verkar medierapporteringen inte ha slagit på stora trumman om att det är offer eller slaktade fiender. Å andra sidan har jag inte sett kvällstidningarnas reportage om fyndet.

Jag skulle gärna vilja veta lite mer om sammanhanget för fyndet, finns det boplatser i närheten? vilken sorts verktyg har man hittat och vilken kultur verkar de tillhöra? För såna frågor får man nog vänta på den arkeologiska rapporten, men det gör det för lätt att spekulera om man inte känner till sammanhanget.

Här är SVT:s reportage om fyndet.

lördag 17 september 2011

Grattis Sportextra 50 år

Jag sitter och lyssnar på Sportextras jubileumsprogram, med anledning av att de firar 50 år. Jag är inte någon stor radiolyssnare, men ändå får jag rysningar när man hör vinjetten. De har också haft en omröstning om de 50 bästa radioreferaten, samt haft en diskussion om radions framtid. Nog är det ett märkligt medium. Det är ju det första verkliga massmediet som gick ut direkt till folks hem, och varken tv eller internet har lyckats slå ut radion. Tvärtom har internet snarare fått radion att komma tillbaka, jag lyssnar själv på webbradio, eftersom jag inte äger någon form av radioapparat.

Grattis till ett Sportextra, och hoppas det blir minst 50 år till, och om SVT förlorar rättigheterna till OS, då är det kanske SR man får lita till.

måndag 5 september 2011

Sverigest historia på TV4

TV4 har tydligen återupplivat sin serie om Sveriges historia, jag trodde den hade övergivits efter sista avsnittet om medeltiden. Jag har tydligen missat avsnittet om Vasatiden, men nu drar Stormaktstiden igång. Och med mycket krig går det nog att göra kul tv av det hela.

onsdag 31 augusti 2011

Cartago deleta

Förra veckan besökte jag Karthago, Roms gamla ärkefiende, numera beläget i Tunisien. Enligt legenden grundades Karthago av drottning Dido Elissa, hon bad om en bit land så stor som en oxhud att bosätta sig och sitt folk på. Naturligtvis skar hon sedan oxhuden i så tunna strimlor att den täckte in hela den del som sedan skulle bli den centrala delen av Karthago. Karthago var en punisk, det vill säga från början fenicisk koloni, men växte fram och blev en stormakt kring Medelhavet. I sinom tid kom Karthagos inflytelsesfär att krocka med en annan framväxande stad, nämligen Rom. Detta ledde till de tre puniska krigen mellan Rom och Karthago. Det mest kända av de tre krigen är det andra. Det var då den puniske härföraren Hannibal ledde sin armé, inklusive stridselefanter, över alperna, ockuperade Italien och gav Rom ett av sina värsta nederlag i slaget vid Cannae. Rom lyckades dock göra ett motanfall i Nordafrika, vilket tvingade Hannibal tillbaka till Karthago. Rom vann det andra puniska kriget, och det rådde fred för ett tag. I Rom fanns ändå känslan av att Karthago var en rival som bara bidade sin tid. En av dem som verkligen inte nöjde sig med fred var den romerske senatorn Cato dä, han gjorde "Cartago delenda est", Karthago måste förstöras, till sitt personliga motto och ska ha avslutat alla sina tal, oavsett ärende, med att säga "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Om det var tack vare Cato eller andra krafter, det blev ett tredje puniskt krig. Rom vann klart och 146 f.Kr. intogs Karthago. Den puniska staden revs helt ner och över den så byggdes en ny romersk stad upp. Karthago fanns kvar Romartiden igenom, och fungerade också som huvudstad i det nordafrikanska Vandalriket, sen förföll dock staden.

Karthago idag är väldigt lätt att besöka, staden ligger på tittavstånd från huvudstaden Tunis, och är omgiven av bebyggelse. Det som syns är de romerska ruinerna på Byrsa, vilket är den gamla huvudkullen, puniska nekropoler, ett romerskt bad samt de puniska hamnarna. Hamnarna var nog de mest imponerande, eftersom de fortfarande är intakta. De övriga ruinerna var ungefär som andra romerska ruiner, som ju finns lite överallt kring medelhavet. Museet i sig var lite montrar med främst keramik, samt en våning med romerska mosaiker. Ganska standard, men det fanns några trevliga modeller av hur staden såg ut. Allt var dock på franska och arabiska. Det sämsta var nog "museibutiken", det var en affär med samma slags souvenirer som säljs överallt i Tunisien, och inte en enda bok eller text om Karthago, på något språk. Det fanns några allmänna turistböcker om Tunisien, det var allt.  Jag hade gärna sett att man lyft fram mer av ett sammanhang, det kliade lite i fingrarna på mig att göra en spännande utställning om platsen.

Det går dock att konstatera "Cartago deleta" (Karthago är förstört)

måndag 29 augusti 2011

Hemma igen

historiekullan har varit på semester. Planen var bara att sola och bada och ta det lugnt, men är man i närheten av en verkligt klassiskt plats, tillika världsarv, så kräver det ju ett besök. Hoppas få upp lite bilder, och vad jag tyckte om platsen ifråga imorgon.

Ledtråd: det var varmt och det var förstört.

söndag 14 augusti 2011

Scandinavia and the World

I veckan fick jag en länk till mig om webbserien Scandinavia and the World, där de olika nordiska länderna är huvudpersoner. Naturligtvis bygger serien på våra fördomar om varandra, och resten av världen, men den är otroligt rolig. Skaparen har också många väldigt bra passningar till nordisk historia.

Här är några av mina favoritstrippar.
Nordic Brothers
Not Norway
Don't mess with Åland

Och med hänvisning till min förra post om den tecknade serien Valhall, här är Nordic Halloween.

tisdag 9 augusti 2011

Samlingsutgåva av serien Valhall

Som liten och vikingaintresserad fick jag några album ur Peter Madsens serie Valhall. Till skillnad från Asterix-albumen har jag dock aldrig skaffat en komplett serie av dem. Därför blir jag nu glad när jag ser att de kommer att ges ut i en inbunden samlarutgåva, med dessutom 50 sidor extramaterial om bakgrundsarbetet med serien.

För den som inte känner till serien så är det en tecknad skildring av den nordiska mytologin, där allvar blandas med en stor dos humor. På det sättet är den övergripande stilen ganska lik Asterix, vilket nog förklarar varför jag gillar dem. Serien avslutades förra året med ett album om Ragnarök, jag själv har dock inte läst mer än några av de inledande albumen.

Jag hittade notisen om nyutgåvan i SvD och information om del ett hittade jag på bokus.

Är mycket sugen att införskaffa del 1 under hösten, del 2 ska också komma ut relativt snart.

fredag 5 augusti 2011

Galler

Har av någon anledning börjat tänka en hel del på galler de senaste dagarna. Med tanke på att jag är ett stort Asterix-fan och samlare, samt att jag under en tid hade en dragning åt det keltiska, så är det ändå märkligt att jag inte vet mer om dem. Därför undrar jag om det finns någon där ute som har bra tips på litteratur om Gallien och gallerna, efter La Téne-perioden, men innan det blev en integrerad romersk provins.

Får kanske titta på filmen Kampen om Gallien igen, även om Asterix - Romarnas skräck nog är mer korrekt än den filmen. Fast bara att koncentrera sig på perukerna, både Christopher Lamberts golvmopp, och de märkliga oranga morotstopparna som de anfallande germanerna har, är ju något som (nästan) gör den värd att titta på. Fast det saknas ett rejält triumftåg i slutet av filmen.

onsdag 3 augusti 2011

Om dödsiffror

Jag som många andra chockades av terrordåden i Norge. Så här när den värsta chocken har lagt sig började jag dock fundera. Som historiker är det lätt att se dödstal som statistik, men när något så här hemskt inträffar slås man av hur många människor av kött blod det är när man talar om ett hundratal döda och skadade. Tänk bara på Stockholms blodbad, även om det inte går att säga exakt hur många som avrättades, så rör det sig om ett liknande antal som offren i Norge. Regalskeppet Vasa tog med sig ca 30-50 man till bottnen. Båda dessa händelser i en befolkning som var betydligt färre än dagens.

Nog är det hemskt att det ska behöva ske så hemska saker som i Norge för att man ska få en insikt i den chock som måste ha drabbat de som berördes av äldre tiders katastrofer.

Glöm sen inte att i Östafrika svälter och dör väldigt många människor om dagen just nu.

torsdag 21 juli 2011

Rymdfärjan går in i historien

Idag landar rymdfärjan Atlantis för sista gången, vilket betyder att rymdfärjorna förpassas till museiföremål. De har flugit i 30 år nu, men åsikterna går isär om de egentligen har gjort något för att föra människan lättare ut i rymden, eller om de snarare har låst fast budgetar och projekt i närheten till jorden. En rymdfärja skulle aldrig klara att ta sig utanför det som kallas LOE (low earth orbit), månen och Mars har alltså aldrig varit aktuella.

Rymdfärjorna har vissa likheter med Concorde, de må ha varit hypermoderna när de utvecklades, men när de tas, eller togs, ur bruk var de förbisprungna av utvecklingen. Rymdfärjeprojektet har också plågats av två större katastrofer. Först när Challenger exploderade strax efter start 1986, och sedan när Columbia förstördes vid återinträde 2003, två olyckor som står för lägstanivåer i det amerikanska rymdprogrammet, både vad det gäller omkomna, men även i hur NASA handskats med riskerna kring rymdfärder.

Är man intresserad av rymdfärjor kan det också vara intressant att undersöka den sovjetiska färjan "Buran". Den togs fram som svar på den amerikanska rymdfärjan, och liknar den till det yttre. Det fanns dock stora skillnader. Till exempel kunde Buran redan från början fjärrstyras från marken, den sköts upp som last på en större raket, istället för att ha egna motorer och den hade dessutom katapultstolar för hela besättningen. Buran gjorde en flygning, utan besättning, innan Sovjetunionen föll ihop. När pengarna försvann förföll Buran, den enda färdigbyggda färjan krossades när hangaren den stod i föll ihop, så det enda spåret som finns kvar av den nu är världens största transportflygplan, Antonov-225, som byggdes för att transportera Buran, men som nu fraktar andra laster världen över.

fredag 15 juli 2011

Under ytan

Det verkar finnas mycket spännande vid havsbotten kring Gotland. På senaste tiden har det dykt (!) upp ett 1500-talsvrak utanför Karlsöarna, och nu senast är det vrak där vissa hävdar att det kan vara en 1300-talskogg, även om de ansvariga för fyndet själva är betydligt mer återhållsamma. Att som Aftonbladet hävda att det är ett av världens äldsta skepp, samt troligen det skepp som  Valdemar Atterdag själv seglade med när han brandskattade Visby, nja, tillåt mig att vara en aning skeptisk. Lite intressant ur mediernas rapportering är att det bara verkar vara Aftonbladet som framhäver hur unika förhållandena är i Östersjön, just när det gäller möjligheten att hitta välbevarade skepp.

Om det är en kogg skulle det vara ett helt unikt fynd, jättespännande. Jag tycker att utvecklingen av koggen är ett av de viktigaste steget i utvecklingen av de medeltida kommunikationerna. En kogg kunde lasta ca 10 gånger mer last än en vikingatida knarr, så möjligheten att frakta större laster öppnade upp handeln på helt nya vis. Där ligger också en av förklaringarna till Hansans framväxt.

Jag förstår också att folk gärna vill koppla ihop det med brandskattningen av Visby, men personligen så tycker jag att det är mer spännande om det skulle ha någon koppling till de olika, brist på bättre term, sjörövarna under 1400-talet.

Lite blandade artiklar från DN, Aftonbladet, SvD.

måndag 11 juli 2011

Silverbibeln på Världsminneslistan

Silverbibeln har blivit upptagen på UNESCO:s Världsminneslista. Världsminneslistan är ett småsyskon till Världsarvslistan och tar upp dokument och liknande, mindre saker som ska bevaras för all framtid.

Silverbibeln ju ett absolut unikt dokument, och den enda riktigt långa texten på gotiska. Den har dessutom en spännande historia, som går att spåra genom krig och plundringar, från Ravenna till Uppsala. Sen kan jag tycka att det är löjligt så fort man hör från tjeckiskt håll att den borde lämnas tillbaka till Prag, med tanke på att kejsar Rudolf själv hade stulit boken inte alltför långt innan svenskarna plundrade staden.

måndag 4 juli 2011

Otto von Habsburg

Ibland kan det vara bra att få perspektiv på hur långt bort historien är, eller snarare inte är. Som att idag dog Otto von Habsburg, som faktiskt föddes som arvinge till kejsardömet Österrike-Ungern. Första världskriget är alltså inte mer än ett människoliv bort. Otto von Habsburgs egen historia går väl lite som att se som en illustration av Centraleuropas 1900-tal. Han föddes som arvinge till ett kejsardöme, men blev känd som en företrädare för europeisk samhörighet, bland annat var han med om att anordna den pan-europeiska picknicken på gränsen mellan Österrike och Ungern 1989, en händelse som kan ses som en liten katalysator för järnridåns fall.

Sen är nog skämtet om att han aldrig kunde välja vilket lag han skulle hålla på när Österrike mötte Ungern i fotboll en liten skröna, den berättas också om en av hans söner.

fredag 1 juli 2011

Kroatien

Idag har tydligen EU gått med på att tillåta Kroatien att bli medlem. Det inspirerade mig att skriva en post om Kroatiens historia, men jag insåg att det vore för komplicerat. Kroatien är en gränsnation, och har en historia, liksom många andra länder på Balkan, som är svår att få något riktigt övergrepp om. Kungariket Kroatien existerade från 800-talet. Redan under medeltiden kom det att bli en del av den ungerska maktsfären, men även sedan Österrike-Ungern gått samman så fortsatte Kroatien att vara ett eget kungarike i kejsardömet. På 1800-talet skedde en omfattande nationalistisk väckelse, som till viss del tog sig uttryck i pan-slavism. Resultatet, kungariket Jugoslavien, var dock inte populärt hos en del kroater. Redan innan andra världskriget fanns det en motståndsrörelse mot den jugoslaviska statsbildningen, som uppfattades som alltför serbisk. Under andra världskriget bildades en kroatisk stat, knuten till axelmakterna. Tongivande i staten var Ustasha, en facistisk rörelse som massakrerade och skapade koncentrationsläger för icke-kroater.

Efter kriget blev ändå Kroatien del av den nya socialistiska republiken Jugoslavien, ledd av kroaten Tito. Att motsättningarna inom den nya republiken ändå kom att bli för stora är ju tydliga om man tänker på 90-talets balkankrig.

En mer humoristisk sida av Kroatiens historia är ordet kravatt. Det kommer helt enkelt från de tygstycken som kroatiska legoknekter knöt om halsen under 1600-talets krig. Hrvat (kroat på kroatiska) blev till kravatt.

torsdag 23 juni 2011

Midsommar

Midsommar är en härlig tid. Om bara solen visarsig är det då den svenska försommaren är som vackrast. I år har vi ju dessutom en sån tur att midsommar infaller på rätt datum. 24-26 juni. Från början var midsommar alltid på de här datumen, men för att det inte skulle bli för många helger som inföll mitt i veckan, och därigenom minskade antalet arbetsdagar, så flyttades hela firandet till fredagen närmast den 24 juni. I Dalarna finns det dock fortfarande en del ställen där man håller fast vid att fira på rätt datum, oavsett dag.

Egentligen borde väl midsommar infalla kring sommarsolståndet, som är den 21 juni, och antagligen har det varit så från början. Men med diverse kalenderförändringar, och ärligt talat var väl inte alla jättenoga med datumen för i tiden, så har firandet hamnat där det ligger idag.

Historiska händelser som har skett i samband med midsommar är till exempel brännande av Borganäs, vilket ses som startpunkten på Engelbrektsfejden. Det var också vid midsommar 1687 som stora delar av Falu Gruva rasade samman och bildade dagbrottet Stora Stöten. Eftersom det var midsommar var dock alla arbetare lediga, vilket gjorde att inga människor omkom i raset.

Midsommar är också en tid fylld av skrock. Det mest traditionella är att flickor under tystnad ska plocka sju blommar, klättra över sju gärdsgårdar för att sedan lägga blommorna under huvudkudden. Då kommer de att drömma om sina blivande makar. Näcken är också väldigt aktiv kring midsommar, så akta er för att gå för nära vattendragen.

måndag 20 juni 2011

Etnografiska museet

Etnografiska museet i Stockholm var ett sånt där museum jag egentligen inte tänkt besöka, men när jag väl gick in så tyckte jag verkligen om det. Det var två avdelningar jag främst fastnade förr, den som handlar om upptäcktsresande och vad de förde med sig hem, samt den om Nordamerikas indianer. Jag gick dock inte in på specialutställningen de har just nu om Voudou.

Den om upptäcktsresor var otroligt välgjord, den tog upp de här svåra frågorna. Många som hyllades som hjältar var ju riktiga rasister och kolonialister, men deras berättelser har färgat många svenskars syn på omvärlden. Jag tänker särskilt på Sven Hedin, och han hade en egen utställning som var just Sven Hedin och skolan. Utställningarna skyggade inte för de svåra frågorna, men ändå kändes det inte tungt och dystert. Det var kort sagt väldigt bra.

Delen om Nordamerikas indianer var lite splittrad. Dels var det om prärieindianerna och dels om nordvästindianerna. Jag är ju väldigt intresserad av indianer, och här går det väl att säga att lite mer sammanhang hade kanske varit bra. De hade en film som snurrade och som berättade historien, men i övrigt fick föremålen bara berätta sin egen historia. Det fungerar, men skulle kanske ha kunnat gjorts bättre.

Överlag det jag gillade bäst med båda utställningarna var de filmer som visades, där fastnade man att sitt och titta tills man hade sett hela filmen igenom. Det är också en härlig belysning, ganska suggestiv, men ändå ljus nog så att det inte är några problem att se föremål eller läsa skyltar.

Jag rekommenderar att besök, dessutom är inträdet gratis, förutom till voudou-utställningen.

söndag 19 juni 2011

Hjärnskador i Asterix

I veckan rapporterade både DN och SvD att några forskare har räknat ut att i de ca 35 Asterix-albumen så blir 704 karaktärer hjärnskadade i de slagsmål som förekommer. (det är lite oklart i tidningarnas rapportering om de även har räknat in de specialalbum som finns). 390 personer ska ha fått allvarligt trauma, de flesta är romare. Lite intressant är att tydligen räknas exempelvis blåöga som tecken på möjlig hjärnskada, det visar att blåtiror har en helt annan betydelse för forskare jämfört med skaparna. Jag kommer inte ihåg om det är Uderzo eller Goscinny som har sagt att det är harmlösa slagsmål, som värst förekommer det några blåtiror.

Sen om folk blir upprörda över att forskare lägger tid på sån här forskning så är det nog så att det inte tar jättelång tid att gå igenom de album som finns, samt att artikeln som ligger till grund för de svenska tidningarnas rapporteringar publicerades i början av april.

torsdag 16 juni 2011

Märkliga dödsfall

BBC har en ganska underhållande artikel om 10 märkliga sätt att dö på under 1500-talet. Jag visste till exempel inte att det kunde vara livsfarligt att baka bröd.

Här är en länk till hela artikeln, ta det försiktigt med pilbågarna i sommar.

söndag 12 juni 2011

Tekniska Museet

I helgen var jag i Stockholm och på söndagen passade jag på att åka ut till Museiparken innan jag skulle med tåget. Det är ju lätt att tillbringa en hel dag där, men jag fick nöja mig med två av museerna; Tekniska Museet och Etnografiska Museet.

Tekniska Museet kan delas in i tre delar, Cino4, NASA-utställningen och övriga utställningar. NASA-utställningen och övriga utställningar kan man gå för på samma pris, dock gäller inga rabattkort eller liknande om man vill gå in på NASA-utställningen. Cino4 får man köpa extra biljett till.

Jag började med Cino4, eftersom deras film Rymdresan skulle börja strax efter att jag kom.Cino4 innebär att förutom att filmen är i 3D så är det en hel del andra effekter som stimulerar alla sinnen, det är vindar som blåser, stolarna rör sig och liknande. Dock blev jag ändå ganska besviken. Jag trodde att Rymdresan skulle hamna om en rymdresa, men det var istället en variant som berättade om universums historia och förklarade solsystemet. Jag tyckte att filmen var lite väl barnslig, för en ensam vuxen var den inte värd pengarna. Barnen i salongen verkade dock tycka att den var rolig.

NASA-utställningen är ju det stora dragplåstret just nu, och den är häftig. Jag hyrde ingen audioguide, och det var nog ett misstag. Jag tyckte att det var lite svårt att få något sammanhang över vad utställningen ville ha som röd tråd, men det är möjligt att man får ut mer med audioguiden. Min favoritdel var de fullskaliga modellerna av Mercury- och Geminikapslarna, samt cockpiten på rymdfärjan Atlantis. De visar att ibland är faktiskt modeller häftigare än "äkta vara", i alla fall om de äkta föremålen mest är fragment av raketdelar. För mig, återigen utan audioguide, var utställningen mest en samling av föremål som placerats ut på ett område, jag hade tyckt det varit mycket roligare om det någonstans hade funnits en förklaring och tidslinje till de olika projekten.

Sen kunde jag inte låta bli att undra hur mycket den här utställningen kostar, och vi talar då inte bara om själva inhyrningen av föremålen och att bygga upp utställningen. I varje rum var det hela tiden minst två personal, som såg till att ingen rörde på föremålen. Eftersom det inte fanns så mycket att göra annat än att titta och läsa kändes också utställningen som en monterutställning, det var bara det att montrarna var osynliga. Slutsatsen för NASA-utställningen är ändå att den är snygg, men jag antar att den är mycket bättre med audiouguide.

De övriga utställningarna jag hann gå igenom var den om kvinnliga uppfinnare, Christopher Polhems mekaniska alfabet, älskade telefon och kom.nu.då. Polhelms mekaniska alfabet tyckte jag var väldigt kul, för även om alfabetet stod i montrar och var orörligt så var det väldigt tydligt förklarat vilka principer och tekniker de illustrerade. Kom.nu.då handlar om kommunikation, från tryckpressen till idag. Det här var nog faktiskt min favoritdel av Tekniska Museet, det var jätteroligt att se hur kommunikationen förändrats, och se klipp som förklarar både optiska telegrafer och faxmaskiner. Älskade telefon var en sån där rolig utställning där man går och tittar nostalgiskt på gamla föremål och kommer ihåg när man själv har använt liknande saker. Jättekul.

Min slutsats av Tekniska Museet är det är värt pengarna för NASA-utställningen och de fasta utställningarna, men skippa bion om du inte barn med dig.

måndag 6 juni 2011

Motorhistoriska dagen

Idag är det den Motorhistoriska dagen, alla möjliga äldre fordon var ute på vägarna. Jag såg ett vackert ånglok och lastbil från 1920-talet som körde förbi. Jag missade dock chansen att gå och titta på en 100-årig T-ford. Nu är jag inte särskilt intresserad av bilar, oavsett ålder, men det är kul med sådana här dagar när entusiasterna även klär upp sig och ger det hela en bra inramning.


(sen var det visst något slags nationaldagsfirande också, men eftersom jag inte är något fan av Gustav Vasa, samt anser att midsommar är den verkliga nationaldagen så blev det inget firande för mig)

fredag 3 juni 2011

En rolig blogg

Har faktiskt först nu upptäckt DN:s roliga osevärdhetsblogg. Det är Mats Areskoug som skriver om platser som du verkligen inte visste kunde vara intressanta. Sen tar han i och för sig upp Stäket också, och det är ju en riktig sevärdhet

Bloggen finns om du klickar här.

Sen varför jag tycker att Stäket självklart är en sevärdhet.

Stäket var den borg som bland annat kontrollerade farlederna från Mälaren och upp emot Sigtuna och Uppsala. Borgen kom att kontrolleras av ärkebiskoparna i Uppsala, och det är här Stäkets berömdhet kommer in. När Sten Sture dy och Gustav Trolle bråkade som värst slutade det hela med att Sten Sture dy belägrade Stäket, där Gustav Trolle had barrikaderat sig. Trolle gav slutligen upp, och strax efter det så raserade Sten Stures män borgen. Det måste ha varit ett ganska slitsamt arbetet eftersom stenhögen som finns kvar är en rejäl kulle. Stockholms blodbad tar två år senare sin början i att Gustav Trolle lägger fram en anklagelseskrift till Kristian II och kräver ersättning för Stäket, och en del andra skador.

tisdag 31 maj 2011

Jämnställdhet på museer

Historiska museet har hela dagen idag en hearing om Jämnställdhet på museer, den går att följa live, och för dem som mig inte har möjlighet kan se det hela i efterhand på http://bambuser.com/channel/HistoriskaMuseet/broadcast/1703122.

måndag 30 maj 2011

Resa genom Bergslagen

I helgen åkte jag buss genom Bergslagen, ett tag hade jag tänkt att fördriva tiden med att räkna gruvlavar, men fast man passerar gruvort efter gruvort är de i stort sett osynliga. Skogen har tagit över. Inte ens i Grängesberg eller Kopparberg går det att få syn på en endaste lilla lave från genomfartsvägen.

Just passagen genom Grängesberg var intressant. I trakterna kring Grängesberg har det alltid funnits järn, men huvudmalmen satt fast i väldigt mycket apatit. Apatit innehåller fosfor som gör järnet sprött, det var först med Thomasprocessen det plötsligt gick att få bort fosforet. Grängesberg växte snabbt fram till en av de viktigaste gruvorterna, där hela samhället byggdes upp kring gruvbolaget. När gruvan utvidgades blev det till slut även nödvändigt att flytta hela orten, innan den ramlade ner i dagbrottet. Huvudgatan som en gång i tiden var en av Dalarnas mest trafikerade ser idag ut som en skogsstig. För den som är intresserad av övergivna platser så är Grängesberg en fascinerande plats idag, ladda gärna upp med gamla bilder, går att googla fram, och sen är det bara att går runt och se vad som går att känna igen.

För den som är intresserad av hur Grängesberg såg ut när det var full fart kan också titta på den här filmen från 1908.



torsdag 26 maj 2011

kläder

Zappade förbi och hamnade på ett program som på något sätt handlade om Rosita Lindgren som pratade design. Det som är speciellt med henne är att hon är finsk rom, och det hon designar är den traditionella kvinnodräkten med ett överflöd av spets och paljetter på överkroppen, och sedan en tung, svart kjol av sisådär 10 meter sammet på underkroppen.

Bakgrunden till den här klädedräkten är egentligen ganska logisk, efter vad jag förstår. När romerna kom till Finland insåg de att det var väldigt kallt uppe i norr och därför blev det naturligt att använda sig av enorma mängder tyg för att värma sig när de tvingades resa runt under vintern.

fredag 20 maj 2011

Lite nutid

Ok, jag brukar inte kommentera aktuella händelser, men här kände jag att jag behövde säga några ord. Det gäller drottning Elizabeths besök på Irland. Det är första kungliga besöket sen Irland bröt sig loss, och det finns fortfarande en del som är upprörda. Jag en av artiklarna jag läste på BBC om besöket är ändå väldigt talande, samtidigt som ca 50 protesterade mot drottningen var det ungefär 250 som trängdes för att se popduon Jedward. Ändå är det demonstranterna som får uppmärksamhet. Drottningen gjorde nu en hel del försonande stopp på resan, bland annat vid den idrottsanläggning där civila sköts av britterna, men hon lyfte också fram att det var tusentals irländare som kämpade och dog i första världskriget, något som lätt glöms bort när bara rebellerna från påskupproret lyfts fram.

Historien är inte alltid så levande som man tro, och jag slipper gärna se fler uppblåsta diskussioner i ämnet.

onsdag 18 maj 2011

Helgonkungar

Idag den 18 maj är det Erik den heliges dag. Enligt legenden ska han ha blivit halshuggen efter en mässa i Uppsala, och där hans huvud föll porlade en källa upp. Ganska klart är väl att det verkligen har funnit en Erik Jedvardsson som var kung i Sverige, och att det skelett som förvaras i Uppsala domkyrka har spår efter en våldsam död. Sen är själva helgonlegenden rejält utbroderad. Intressant är också att St. Erik aldrig har blivit erkänd som ett helgon av den katolska kyrkan.

Och här skiljer sig Erik från Skandinaviens två övriga helgonkungar Knut och Olof. Det man kan undra är om Olof och Knut egentligen var så helgonlika de heller, fast Knut dog ju i alla fall inne i en kyrka. Snarare är det kanske så att de hade fördelen att leva lite drygt ett århundrade tidigare, när kyrkan fortfarande behövde befästa sin position i Skandinavien, och att liera sig med kungamakten genom att utnämna två tidigare kungar kan ju ses som ett bra drag. Erik däremot verkade i en tid då kyrkan redan var så väletablerad att inga fler sådana allianser var nödvändiga. Därför har Norge och Danmark en officiell helgonkung, medan i Sverige har vi Erik.

lördag 14 maj 2011

hurra för Anders Lundström

I torsdags var det 300 år sen Anders Lundström föddes, och imorgon kommer det att firas vid Hosjö kyrka. Vad är det då som är så speciellt med honom?

Anders Lundström föddes i en bergsmanssläkt i Hosjö, utanför Falun. Han läste vid Uppsala Universitet, och intresserade sig särskilt för kartritning och matematik. När han sedan kom tillbaka till Falun jobbade han främst med sådana frågor vid Falu Gruva, alltmedan han klättrade  på karriärstegen. Det var dock i hembygden Hosjö han kom att sätta stora spår.

Lundström var en av dessa 1700-talsmänniskor som var färgade av både en stark religiositet och upplysningsideal. På hans initiativ startades, efter mångåriga strider, Hosjö allmänna fattigskola, den tredje allmänna skolan i Sverige. Det unika var inte bara att alla barn i Hosjö, såväl pojkar som flickor, var välkomna i skolan, utan det var den gedigna kunskapsplanen. Efter att ha läst den skulle jag inte haft något emot att gå i skolan i Hosjö på 1700-talet. I första hand var det naturligtvis kristendom och läsning som var de viktigaste ämnena, men sen tillkom tyska, latin och geografi. Lundström betonade också att det var viktigt att undervisningen i matematik gjordes lustfylld och lättsam för att inte skrämma barnen för ämnet. Raster var viktiga, och vid bra väder var det lämpligt att läraren, istället för att sitta i klassrummet, tog med barnen på lärorika promenader i omgivningarna.

Skolan i Hosjö fanns kvar fram till folkskolan infördes, och det är faktiskt roligt att läsa uppteckningarna, och något som slår en är att när både modern och fadern gått i skolan, ja då gick det ofta bra för barnen i skolan också. Skolan i Hosjö var nog också ganska ovanlig i att här hittar du både pojkar och flickor, och barnen kommer från alla samhällsklasser från bergsmän till hyttarbetare.

Sen var det också under Anders Lundströms tid som rödfärgstillverkningen vid Falu Gruva sattes igång i stor skala. Falu Rödfärg är en oavbruten industriverksamhet sen 1764.

torsdag 12 maj 2011

Arg!

På Hälsingtorget i Falun har det stått en telefonkiosk anno 1901. Den har haft fungerande telefon, men förra året beslutade Telia att den användes för lite. Falu kommun var villiga att köpa telefonkiosken, eftersom den är nästan unik, dessutom en invand del av stadsbilden. Telia krävde en hyra på 800kr/månaden. Sen hände inte så mycket, förrän plötsligt telefonkiosken är borta, när kommunantikvarien hör sig för får han veta att kiosken är bortfraktad och förstörd.

Tala om att förstöra ett kulturminne.

Här är vad Dala-Demokraten skriver om saken.

tisdag 10 maj 2011

Livrustkammaren och museet Tre Kronor

Hade en eftermiddag i Stockholm i söndags och passade på att besöka ett av mina absoluta favoritmuseum. Livrustkammaren och Medeltidsmuseet är de två museer jag alltid rekommenderar när någon frågar efter ett bra museum i Stockholm. Livrustkammaren är lagom stort, man hinner inte tröttna på att titta på utställningarna. Den har också något för alla, rustningar, vackra klänningar, vapen, lekrum. Det enda negativa i deras grundutställning är att jag tycker det är lite svårt att se vad de olika sakerna är, allting är numrerat och det finns en skylt vad de olika numren föreställer, men dessvärre är det svårt att se numren. Ofta går det att lista ut, men det är ändå lite tråkigt.

Dragplåstret till varför jag gick var utställningen Kungligt Vintage. En samling klänningar ur de kungliga garderoberna från 1900-talets början och fram till ca 1970. Mest var det klänningar från prinsessan Margareta, en av kungens systrar, och prinsessan Sibylla. Jag tyckte faktiskt att det var intressant att se att Sibylla måste ha varierat en del i vikt, klänningarna var i klart olika storlekar. Det var härligt att se, och jag köpte faktiskt boken om utställningen, så att jag kan titta än mer på klänningarna i detalj. Rekommenderas starkt. Utställningen var uppdelad efter färg, och det var nog det svarta rummet som var det bästa. Vilka klänningar!

Sedan hade jag lite tid över och gick in på museet Tre Kronor. Det är ett betydligt mindre museum, som främst visar modeller av det gamla slottet Tre Kronor, samt föremål som har grävts upp i samband med arkeologiska undersökningar. Lite kändes det som om det inte hade riktigt bestämt sig vad det ville vara för slags museum. Många av fynden är ju medeltida, men då stod det att för mer information om de medeltida händelserna kring slottet hänvisas till Medeltidsmuseet. Det gjorde att museet blev mycket gå omkring, men utan riktigt sammanhang för vad som visades upp. Det var också svårt att läsa en del av skyltarna, eftersom hela museet var väldigt mörkt. Än mer märkligt var att det vid modellerna inte var särskilt tydligt vilket århundrade som modellen skulle visa. Museet var ett stort nja, inget jag kan rekommendera, men inte något helt bortkastat heller.

tisdag 3 maj 2011

filmen Thor och lite ornamentik

Jag var och såg filmen Thor häromdagen, den där asaguden Tor dimper ner på jorden som en superhjälte. De bästa delarna var ända de som utspelade sig i Asgård, det var häftigt att se Bifrost som en otrolig, skimrande bro. Jag gillade den, och det är ju framförallt en film som riktar sig mot serieläsarna, men ändå det fanns en sak som gjorde mig irriterad. När man anstränger sig för att få så mycket detaljer rätt, varför använder man sig då konsekvent av keltisk knutornamentik och inte nordisk djurornamentik? Jag hamnade i en liten diskussion om det här så för att förtydliga låt oss gå igenom lite olika former av ornamentik.



Keltisk knutornamentik

Mest känd från användning i kristna sammanhang, exempelvis keltiska kors och handskrifter från irländska kloster

Består av band som flätas ihop i intrikata mönster.







Nordisk djurornamentik

Djurornamentik är inte en sammanhållen stil, utan den utvecklades under ca 500 år, och skiljer sig därför åt ganska rejält. Gemensamma drag är ändå att det går att urskilja djur och kroppsdelar i ornamentiken, även om de ibland är rejält ihoptvinnade. Den utvecklades ur en gemensam germansk djurornamentik under folkvandringstiden, men kom att att användas och utvecklas framförallt i Norden under vikingatiden. Bilden här ovan visar min favoritstil inom djurornmanetiken, nämligen Borrestil. Den känns igen på de trekantiga "katthuvudena" och gripdjuren, alltså djur som krampaktigt håller tag i delar av ornamentet. Roligaste namnet på stil har ändå slakthusstilen, som var en tidig form och som heter så eftersom det helt enkelt förekommer en hel del lösa ben och armar om vartannat. Finns det en tom yta - sätt dit en kroppsdel. För en genomgång av vikingatida ornamentik rekommenderar jag Archaeology in Europes genomgång.

Jag tycker i alla fall att det borde vara tydligt att det är fel att använda sig av keltiska knutar, med en hel del kristet bagage, när man försöker framställa en gud ur den nordiska mytologin.

onsdag 27 april 2011

Engelbrekt

Idag är det Engelbrekts dödsdag, det var 1436 som han höggs ner av Måns Bengtsson Natt och Dag.

Engelbrekt är en fascinerande person, men jag tycker faktiskt det som är som mest fascinerande med honom inte är det unika, utan snarare hur man kan se hans släkt som en ganska typisk bergsmansfamilj.

Anfadern, Englika, är tysk köpman som kommer till Västerås, för att handla med järn. Gradvis köper familjen in sig i bergsbruket i Norberg och blir bergsmän och lågadliga. Intressant är att i och med Engelbrekts generation börjar man se bortom gruvorna och hyttorna och istället sikta mot den jordägande adeln i de omgivande landskapen. Engelbrekt gifter sig själv med en dotter till en jordägande frälseman. Engelbrekt kom personligen väldigt högt upp i samhället, men familjens klassresa känns igen även från andra håll i bergslagen, det är kapitalist/köpman ->bergsman->bergsfrälse->jordägande adel.

För att nämna lite om Engelbrekts hustru Karin så gifte hon om sig efter makens död, men verkar ha varit fast rotad i Norbergs bergslag, ett tydligt spår av henne finns faktiskt kvar än idag: ortsnamnet Karbenning. Formen benning är en speciell namnform just kring Norberg, men den går att tolka som "plats som betalar arrende till ägaren (i det här fallet Karin)". En annan tolkning är att det är en term som betyder just hytta. Oavsett vad namnet betydde, är det i alla fall klart att Karin var klart involverad i det bergsbruk som skedde på platsen.

söndag 24 april 2011

Länge leve gruvan

Ikväll 20.30 visar tvåan dokumentären "Länge leve gruvan!", som handlar om rivningen av gruvlaven i Laisvall. Blygruvan i Laisvall var igång mellan 1943 och 2001 och drevs av Boliden. Det kan faktiskt diskuteras om den var tom när den stängdes, jag har hört att det ska ha funnits väldigt mycket bly kvar. 2006 sprängdes laven, och det är det som dokumentären handlar om. Filmen är gjord av Maria Söderberg som fått flera priser för dokumentationen av nedläggningen av gruvan i Laisvall. Jag är glad att jag äntligen får se den. Det verkar som om den inte kommer att finnsas på Svt play, så se den ikväll.

onsdag 20 april 2011

Avarerna, en bortglömd folkstam

När man tänker på folkvandringstiden så är det väl goter och vandaler, kanske lite hunner, som de flesta tänker på. En folkgrupp som däremot ofta blir bortglömd är avarerna. Jag har en tendens att fastna för ämnen, som de flesta tycker är perifera, och därför är det kanske inte så konstigt att jag under en period när jag trodde jag skulle ägna mig åt folkvandringstiden för all framtid, särskilt fäste mig vid just avarerna.

Avarerna är till att börja med väldigt svåra att definiera. Det är en av alla dessa grupperingar som ploppar upp i Centralasien och sen ger sig ut på vandring. I mitten av 500-talet befinner de sig vid Svarta Havet och Donau, för att sen dra vidare mot det som varit den romerska provinsen Pannonien. Idag motsvarar det ungefär Ungern, Serbien och Kroatien. Avarerna är ett typexempel på att etnicitet inte var så viktigt för de folkvandringstida grupperna. Avar var helt enkelt en identitet man antog om man ville vara del av deras välde och deras traditioner. Idag är man inte ens helt säker på vad de talade för språk, även om avariska antagligen var ett turkiskt språk, i praktiken verkar slaviska ha varit det som användes för kommunikation mellan de flesta avarer. En del arkeologer gör också gällande att det ska ha funnits mongoliska element inom de övre skikten hos avarerna.

Mot slutet av 700-talet går det avariska väldet mot sitt slut, från västerut erövras deras område av frankerna, från öster kommer bulgarerna, och när sedan magyarerna gör sitt intåg så möter de bara spillror av avarer. Eftersom avar var något som man valde att identifiera sig med, för att bli en del av deras maktsfär, innebär det att när de förlorar makt och mark försvinner också avarerna som både folkgrupp, språk och kultur. Redan i slutet av 800-talet finns det inga spår kvar av det avariska väldet.

Eller finns det det? Avarerna var skickliga ryttare, och de föredrog att använda sig av eneggade svärd. Det eneggade svärdet, eller sax, som det kallades spreds även bland germanerna. Gå nu ut och leta i en kökslåda, och se om du hittar en brödkniv och en "vanlig" kniv. Titta hur eggen möter ryggen på kniven, en brödkniv har ofta en rundad spets som går ifrån eggen. Design à la avarer. Det hörs ju även på namnet att en sax består av två saxar som har satts ihop.

måndag 18 april 2011

Doolittle-räden

Idag den 18 april är det 69 år sen Doolittle-räden. När jag var yngre tyckte jag att det var den mest spännande enskilda händelsen under andra världskriget.

I korthet gick räden ut på att USA behövde stärka sitt självförtroende efter Pearl Harbor och diverse bakslag i Stilla Havet. Alternativet blev den egentligen totalt galna idén att lasta ombord bombflygplan, gjorda för att starta på långa asfalterade banor, på ett hangarfartyg, ta sig så nära Japan som möjligt. Bomba Tokyo och sen flyga vidare mot Kina, där man hoppades kunna landa i delar av Kina som inte kontrollerades av Japan. Uppdraget har fått sitt namn efter ledaren, James Doolittle, som var en riktig flygpionjär redan innan kriget. För att överhuvudtaget få planen att lyfta från hangarfartyget, the Hornet, var det tvunget att ta bort i stort sett all övrig beväpning från planen. Kulsprutorna ersattes bland annat av avsågade kvastskaft, så det skulle i alla fall se ut som om de kunde försvara sig.

Räden fick en dramatisk början, när konvojen med amerikanska fartyg råkade stöta på ett japanskt fartyg. Därför fick de starta betydligt längre ifrån Japan än vad som var tänkt, besättningarna var väl medvetna om att det inte var säkert att bränslet skulle räcka ända till Kina. I slutändan nödlandade planen antingen i Kina, eller i havet utanför den kinesiska kusten. Enda undantag var ett plan som valde att flyga in över Sovjetunionen och nödlandade där. Två besättningar tillfångatogs av av japanerna, tre avrättades, ryssarna internerade besättningen som landat där, övriga 13 besättningar fick hjälp att ta sig tillbaka till USA.

Doolittle-räden hade i sig ingen direkt påverkan, de hade så få bomber med sig att de inte skulle kunnat göra någon varaktig skada. Däremot var det en väldigt psykologiskt viktigt händelse. Det var i stort sett första gången USA kunde rapportera en framgång i Stilla Havet. Japanerna å sin sida fick plötsligt uppleva att de kunde blir attackerade på hemmaplan. Nu togs beslutet att man var tvungen att helt förinta den amerikanska flottan, och det var de tankarna som ledde till slaget vid Midway, som inte riktigt gick som japanerna hade tänkt.

De största mänskliga konsekvenserna fick nog räden i Kina. Japan inledde en kampanj för att skrämma den kinesiska befolkningen från att hjälpa amerikanska flygare. Det är beräknat att upp emot 250 000 kineser dödades i jakten och som hämnd!

Än idag är några av deltagarna i räden vid liv. På årsdagen samlas de, och när det bara är två kvar kommer de att öppna en flaska konjak från 1895 och skåla för de övriga.

onsdag 13 april 2011

Magnus Ladulås aktuell igen

Igår öppnades Magnus Ladulås grav i Riddarkyrkan. Nu vill man undersöka om han är släkt med Birger Jarl, som ju grävdes upp häromåret och naturligtvis se om man kan se spår av sjukdomar och liknande. Jag tycker det förstnämnda är ganska ointressant, vad händer om han inte är släkt, ska hela resten av den medeltida kungalängden rivas upp för att släktbanden plötsligt inte stämmer? Nej, tror inte det. Det känns mer som lite sensationslystnad. Däremot tycker jag det är intressant att se vad han kan ha haft för hälsa. Sådana här grundliga undersökningar av enskilda skelett är dyra, det är sällan det finns möjlighet att göra det för alla som grävs upp, därför blir det lätt de lite "häftigare" personerna som väljs ut. Även om skillnaderna mellan en kung och en träl var stora, tror jag ändå att det kan ge en del inblickar i hälsotillståndet för människor på 1200-talet.

Framstegen i arbetet går att följa i bloggen MagnusLadulås.blogg.se.

tisdag 12 april 2011

50 år i rymden

Idag är det 50 år sen som Gagarin sköts upp i rymden, och därmed blev den första människan att ta sig utanför jordens atmosfär. Sovjet vann den kampen, men sen blev det USA som verkade ha vunnit hela rymdkapplöpningen, men man undrar ju nu när i stort sett alla människor som befinner sig i rymden gör det på en rymdstation som bygger på ryska modeller, och när sista rymdfärjan skjuts upp så kommer enda vägen dit att gå via ryska raketer. Raketer som i princip fortfarande är byggda på samma sätt som den som sköt upp Gagarin, även om kvalitén har blivit bättre sen dess.

En sak är nog säker, utan rymdkapplöpningen på 50- och 60-talen skulle vi ha svårt att ha den vardag vi har idag, kan ni tänka er en vardag utan saker som styrs via satellit?

Intressant är att tekniskt sett så kvalificerade inte Gagarins resa som en rekordresa, han hoppade nämligen ut ur sin kapsel och landade med fallskärm, medan statuterna sa att rymdfararen skulle landa i kapseln. Fast fallskärmen gömdes undan, så resten av världen fick inte reda på hur landningen gått till förrän långt senare.

Gagarin själv dog några år senare i en flygolycka, han fick inga fler chanser att återvända till rymden, ledningen i Sovjet vill inte riskera att deras stora hjälte dog i en rymdolycka.

torsdag 7 april 2011

Om jag fick bestämma sedlar

Man ska ju inte bara klaga, utan ge konstruktiv kritik också, så här kommer min lista på hur jag skulle ha valt vilka som får pryda våra sedlar.

1000 kr - Dag Hammarskjöld, det tyckte jag var ett bra val
500 kr - Drottning Kristina, hon var också en stor kulturpersonlighet på sin tid. Dessutom skulle många gilla henne tror jag; traditionalisterna som vill ha kungligheter på sedlarna, HBT-rörelsen (med tanke på alla spekulationer om hennes sexualitet), feminister som får en kvinna på sedlarna.
200 kr - Bröderna Ericsson, alternativt bara John Ericsson. Ersätt 1600-talsuppfinnaren Polhem med uppfinnare från 1800-talet.
100 kr - Behåll Linné, han är en av världens mest kända vetenskapsmän trots allt.
50 kr - Birgit Nilsson, en operasångerska ersätter en annan.
20 kr - Astrid Lindgren

Så där, det tycker jag skulle vara en bra blandning mellan århundraden, kultur och vetenskap, kvinnor och män.

onsdag 6 april 2011

sedlar

Historiekullan är inte riktigt glad över vilka som ska pryda våra nya sedlar framöver. Nog hade det varit trevligt med någon person som var verksam innan 1900-talet.

Här är listan.

1000kr - Dag Hammarskjöld - helt rätt, han är en av våra stora diplomater
500kr - Birgit Nilsson - jag älskar ju opera, så ja kan inte klaga där heller
200kr - Ingmar Bergman - stor regissör, men inte någon att sätta på en sedel
100kr - Greta Garbo - nej, visst är hon känd, men nej inte tillräckligt stor får en sedel.
50kr - Evert Taube - nej, nej, nej. Jag gillar Taubes visor, men jag vill inte ha honom som betalningsmedel
20kr - Astrid Lindgren - det hade nog blivit världens folkstorm om hon inte hamnat på en sedel.

Mest besviken blir jag ändå över att 500-lappen med Christopher Polhem och machina nova försvinner. Och som sagt, jag skulle velat se några som var verksamma under tidiga århundraden. Inte nöjd.

DN rapporterade.

fredag 1 april 2011

April, april

Aprilskämt går tillbaka ända till antiken, men det är väl först genom massmedierna som det har blivit möjligt att lura väldigt många på en och samma gång. Det finns ju också några klassiska aprilskämt, nylonstrumpbyxan över tv-apparaten är väl det mest klassiska. Vill ändå tipsa om att Svt har många klassiska aprilskämt i sitt öppna arkiv, och en av mina favoriter är


Jag gillar också ett gammalt klipp från BBC, där de förklarar hur pasta odlas och skördas i Italien.

tisdag 29 mars 2011

Om cykling

Har vissa svårigheter att skriva eftersom min ena tumme fick ett litet väl kärvänligt möte med marken i morse, cykel, kall natt och blötsnö som täcker isfläckar är ingen riktigt bra kombination. Nåja, jag är i alla fall glad att jag inte tar mig fram på en höghjuling:
Egentligen var ändå dessa vidunder ganska logiska. Så länge pedalerna satt fast direkt på hjulaxeln betydde det att ville man få upp farten var det bara att öka storleken på hjulet. Det större hjulet gjorde det också mer bekvämt att ta sig fram på de inte alltför jämna gatorna i 1800-talets städer, det här var ju innan det uppblåsbara gummihjulet kom i allmänt bruk. Höghjulingen var dock framförallt en manlig leksak, ville en vårdar dam ta sig ut på vägarna var det betydligt mer lämpligt att välja en trehjuling, så damen inte riskerade att visa för mycket ben eller trassla in kjolarna i hjulet. Ser faktiskt ganska bekvämt ut.

tisdag 22 mars 2011

Två drottningar, två totalt olika filmer

Nu i helgen såg jag The Young Victoria för första gången. Den handlar, naturligtvis, om när drottning Victoria av Storbritannien blev drottning, hennes första år vid tronen och romansen mellan henne och prins Albert. När jag först hörde om filmen trodde jag att den bara skulle handla om romantik, och blev därför väldigt förvånad över hur den var upplagd. Den bygger i stort sett helt och hållet på händelser som verkligen har inträffat, ibland ner till direkta citat från personerna i fråga.

Filmen fick mig också att jämföra den med Sofia Coppolas Marie Antoinette. Filmerna handlar båda två om unga drottningar som försöker hitta sin plats och den roll de ska spela, men filmmakarna har valt två helt olika sätt att skildra det hela på. Ingen skulle väl komma på och anklaga Marie Antoinette för att vara en orgie i autentiskt 1700-talet, men syftet med filmen är å andra sidan att förmedla de känslor som människorna upplevde, och det förmedlas med ett språk som tilltalar den nutida tittaren.

Vad är egentligen det bästa sättet att skildra en förfluten tid? Är det att ge en känsla av zeitgeist eller ska vi se vad som egentligen hände? Jag kan också säga att personligen tyckte jag att de små ändringar som gjorts i historien om Victoria kändes mer iögonfallande, just för att filmen i övrigt var så nära historiskt korrekt.


Två mycket bra filmer är det i alla fall.

lördag 19 mars 2011

Enda inköp på bokrean

Jag missade bokrean totalt i år. Jag hade dock ett ärende i bokhandeln idag och de hade halva reapriset. Det var inte mycket kvar, men jag hittade den tredje delen i Dick Harrisons historia om slaveri. Jag tycker ärligt talat att de två första delarna är bland de svagaste han har skrivit, men har man två delar så vill man gärna ha den kompletta serien, och för 45 kronor var det nog värt det.

torsdag 17 mars 2011

Drown the Shamrock!

Idag är det St. Patrick's day, vilket ju firas rejält i de delar av världen där det genom åren har bosatt sig gått om folk från den gröna ön. I en diskussion om Irland och språket där kom vi in på vad språket egentligen heter, så här är en liten språkhistoria.

En gång i tiden talades det keltiska språk över i stort sett hela Europa, vilket kan spåras än idag i namn med varianter på Gal, till exempel Galizien.I takt med att diverse andra folk, typ romare och germaner, trängde undan dem så drevs de allt längre västerut. De kontinentala keltiska språken är idag helt utdöda, istället är det de insulära språken som finns kvar. En utveckling som skedde redan i de tidiga språken var dock att de splittrades i två grenar, det som idag kallas q-keltiska och p-keltiska. Denna splittring fanns på kontinenten och det är den stora skillnaden bland de keltiska språken som finns idag.

Nu kommer vi till Irland. På Irland talades det ca 500 e.Kr. "gaeilge" som man kan tro skulle översättas med gäliska. Gäliska är också den benämning som ofta hörs när det pratas om språket på Irland, och det är det som jag stör mig på. Irerna spred sig nämligen till Skottland, och tog naturligtvis med sig sitt språk, som där fick en något annorlunda utveckling än det på "hemmaön". Det är detta språk som är gäliska, eller skotsk-gäliska, Scots-Gaelic.Det språk som talas på  Irland idag bör dock översättas med iriska. Även det språk som finns kvar på en liten spillra på Manx härstammar från "gaeilge". Idag heter respektive tungomål på sina egna språk: Gaeilge (iriska), Gàidhlig (gäliska) och Gaelg (manx-gäliska). Språkfamiljen brukar kallas för goideliska. Att kalla iriska för gäliska är dock ungefär lika rätt som att kalla svenska för fornnordiska.

Det man pratar i Wales och Bretagne då? De här båda språken tillhör en annan gren av de keltiska språken. De kallas ofta för brittoniska språk, och är p-keltiska till skillnad från språken ovan. Språket i Wales heter kymriska och i Bretagne bretonniska, det finns också en liten rest av korniska kvar i Cornwall. Goideliska och brittoniska språk är så långt ifrån varandra att man inte förstår det ena språket för att man kan det andra.

Vad innebär p-keltiska och q-keltiska? Det handlar om en ljudförändring som skedde, där den ena gruppen väljer p eller b där den andra har ett k-ljud. Tydligt syns det i order för "son", på kymriska heter det meb medan det heter mac i de goideliska språken.

Sådär en liten språkgenomgång. Och "drown the Shamrock" (dränk fyrklövern) är ett uttryck för att helt enkelt supa sig full på  St. Patrick's day.

tisdag 8 mars 2011

mmm, semla, mmmmm

Jag älskar semlor! Allra bäst är de naturligtvis när de äts i en djup tallrik med varm mjölk, alltså hetvägg. Nu klarar ju inte riktigt moderna semlor från snabbköpet ett sådant dopp utan att förvandlas till en slabbig massa. Tala om total motsats till varför man började doppa i mjölk, brödet var helt enkelt för torrt och hårt för att vara njutbart annars. Bästa semlorna är naturligtvis de hembakta, och då kan man undvika den sliskiga mandelmassan och istället göra egen. Jag rekommenderar en 1700-talsvariant där man blandar hackade nötter, brödsmulor som stekts i smör, och sen ganska mycket kryddor, typ kanel, nejlikor och kardemumma. Har man tillgång till rosenvatten kan det också skvättas på. Men vill man vara riktigt korrekt så skippar man den vispade grädden, riktigt bra vispgrädde kom först med separatorn.

Sen ska man inte äta för många semlor, tänk bara på stackars Adolf Fredrik.

söndag 6 mars 2011

Recension av Bury my heart at Wounded Knee

Jag såg filmen igår kväll. Det var en märklig upplevelse, å andra sidan var den väldigt känslosam. Jag som har lätt för att gråta när jag ser på film hade tårar i ögonen större delen av filmen. Men jag tyckte ändå inte att den var en särskilt bra film. Visst den visar hur fruktansvärt indianerna behandlades av den amerikanska regeringen, men den väjer för att på något sätt ta upp frågor om hur det är idag. I slutet kommer en  text om att Dawes Allotment Act, som filmen tar upp, har fördömts som olaglig, och att indianerna har rätt till ersättning för den mark som de förlorat, men att ingen har velat ta emot pengarna. Det är som om man ska få bilden att "förr behandlade vi indianerna illa, men nu har vi gett dem en chans att få tillbaka lite, så nu är allting bra". Dessvärre är ju inte det riktigt fallet, anledningen till att indianerna inte velat ta emot pengarna är bland annat för att då skulle de tvingas erkänna markförlusterna och sen inte kunna protestera mot dem. Pine Ridge-reservatet visas som en fattig och dålig plats, men det hade kanske inte varit så dumt att erkänna att än idag så är arbetslösheten i Pine Ridge 80-85% och medellivslängden ligger på ca 50 år, det är inte ett särskilt trevligt ställe att bo på idag heller.

En annan sak som jag störde mig på under filmen var att det inte pratades mer lakota (sioux), Dansar med Vargar visade ju för ganska länge sen att det går att ha en film där indianerna faktiskt får prata sitt språk med varandra. De gånger som man hörde lakota var det oftare vita som ville imponera på andra, än att det faktiskt var indianer som använde det som komunikationsmedel. Positivt på språksidan var dock att när profeten som får dem att börja med andedansen pratar, så använder han teckenspråk. Det gjorde starkt intryck.

Illa berör blir man av hur illa indianerna behandlades, och hur svårt de har det idag också.

lördag 5 mars 2011

Bury my heart at Wounded Knee

Det är en film om, naturligtvis, slaget vid Wounded Knee, som väl kan sägas vara sioux-indianernas sista nederlag. Det är en tv-produktion, som har hyllats. Jag såg affischer och reklam för den när jag var i USA 2007 och är jätteglad att jag nu får se den.

Den sänds på Svt kl. 22.50 ikväll.

tisdag 1 mars 2011

Mer muséer

Ibland älskar jag verkligen mitt jobb, som när man till exempel får betalt för att besöka Framtidsmuseet i Borlänges utställning om dataspelens historia i Sverige. Där fanns alltifrån den första svensktillverkade datorn, från 1960, och jodå även om det var en militär sak så nog lyckades man skapa ett slags spel på den. Total nostalgi var det med gamla flipperspel, nintendo-kontroller och min gamla favorit Backpacker. Det var också väldigt underhållande att se far/morföräldrar utmana barnbarnen på till exempel Dance Studio med Kinnect. Det var helt klart en utställning som passade för alla åldrar, och om inte köerna till spelen är för långa är det möjligt att tillbringa lång tid där. Utställningen är skapad av IT-ceum i Linköping och kommer att finnas på Framtidsmuseet fram till och med oktober, sen kommer den nog att flyttas runt en del i landet.

fredag 25 februari 2011

Naturhistoriska Riksmuseet

Jag och min mor passerade Stockholm i onsdags och hade bestämt oss för att gå på ett museum. Efter att snabbt konstaterat att jag har varit på Historiska, Nordiska,Vasa-, Medelhavs- och Medeltidsmuseet ett antal gånger så kändes det att det var dags för något nytt. Jag vill ju gärna gå på Tekniska museet, men det ville inte sällskapet, så då blev det Naturhistoriska Riksmuseet, som jag faktiskt inte varit på förut. Jag har sett film på Cosmonova, men aldrig någon av utställningarna.

Jag trodde att utställningarna skulle vara större faktiskt. Min favoritutställning var nog Skatter från Jordens inre, men jag gillar ju att kolla på malmer. Delen som handlade om människokroppen var också väldigt spännande, men med tanke på att det är sportlovsvecka så var det lite för mycket barn där. Överlag så tillbringade vi tre timmar med att gå omkring och mysa i museet. Vi var inte ute efter att läsa varenda skylt eller att verkligen lära oss något, snarare blev det "åhh, vilket sött uppstoppat djur".

Det är verkligen ett museum som gjort för barnfamiljer, och deras utställningar är föredömliga, kanske var det lite svårt att följa en röd tråd hela tiden, men ärligt talat ansträngde vi oss inte så mycket efter att hitta någon heller.

tisdag 22 februari 2011

1600-talet var en härlig tid

eller kanske inte faktiskt. Det var blodigt, det var kallt, det var fundamentalistiskt. Kanske är det därför som det är så fruktansvärt svårt att hitta bra information om kläderna på 1600-talet. Jag gillar historiskt mode, och jag har både en krinolin och en 1500-talsklänning i garderoben. Mitt intresse ligger framförallt i det estetiska, jag är inte den typ av klädfantast som kräver att allt ska vara handsytt och bannlyser tyger som är uppblandade med konstfibrer. Eller som min handledare sa när jag skrev en uppsats om vävkonsten under järnåldern "hade en vikingakvinna haft tillgång till en symaskin, så klart hon hade använt den".

Nåja, tillbaka till 1600-talet. Jag har hittat en bild på en dräkt som jag skulle vilja sy upp, det är en bergsmanshustru som är inritad i kanten av Hans Ranies karta över Falu Gruva från 1683. Vi talar alltså om en kvinna som borde ha varit välbärgad, men det är inte hovdräkt utan praktiska kläder som hon har. Dessvärre visar det sig nästan omöjligt att hitta bra beskrivningar och mönster på kläder från slutet av 1600-talet.

För medeltiden finns det en hel del mönster att få tag på, och även om många retar sig galna på mönstren från Fru Sofia så har de gjort mycket för att göra medeltida kläder tillgängliga. Det finns också gott om lajvare och andra föreningar som håller medeltiden levande.

Sen kommer renässansen, då blir det lite knepigare. I Stockholm finns en förening som sysslar med slutet av 1400-talet. Vill man så finns det också väldigt mycket kommersiella mönster som bygger på det engelska modet under 1500-talet. Ren fairs i USA motsvarar ju också våra medeltidsmarknader.

Hoppar man sen fram emot 1700-talet så finns det ganska gott om mönster, både kommersiella färdiga mönster och böcker där man får förstora upp mönstren själv. Genom sällskapen  Gustafs skål och Gustavianerna och allt vad de heter är det också lättare andra som delar intresset för 1700-talets mode.

1800-talet är det väldigt lätt idag att hitta mönster till, i alla fall om man är ute på nätet. Problemet ligger snarare i att ha tålamod och komma över nog med tyg för att kunna sy upp kläder, det går åt en del om man vill se ut som Scarlett O'Hara.

Men 1600-talskläder, det är uppenbarligen inte nog med folk som är intresserade av det modet för att det ska vara värt att göra mönster och beskrivningar. Det finns ett och annat ganska dyrt mönster, men då är det främst mantua och andra högreståndskläder. Är det helt enkelt så att 1600-talet inte går att romantisera, det är helt enkelt lite för hemskt för att någon ska vilja springa runt och leka 1600-tal.Och vad hade de egentligen under? Vad är bäst en korsett som egentligen är från mitten av 1700-talet, eller en som är från slutet av 1500-talet?

Jag kommer nog att slita mitt hår en del innan jag har sytt upp garderoben för den där bergsmanshustrun.
Är någon intresserad av länkar till klädbeskrivningar eller platser där man kan få tag i de mönster som finns får ni gärna höra av er.

fredag 18 februari 2011

Vikingahumor

Så det är fredagkväll, och trailern till filmen Thor har släppts nyligen, så varför inte ta en titt på lite annan vikingafilm.
Först ut är mupparna - med deras variant av In the Navy.

Sen så är det en titt långt ner i internets historia, innan youtube i alla fall, då spreds detta lilla söta klipp över nätet. Dessvärre är det än idag svårt att hitta bra kvalité på vikinga-katterna, och dessvärre så är ljudet för det mesta borttaget från youtubeklippen.

Och Thor då? Ja, filmen Thor bygger på superhjälten Thor, från Marvel det vill säga samma förlag som utger exempelvis X-men. Thor i den här varianten har blivit utslängd från Valhalla och är tvungen att klara sig på jorden, men han har naturligtvis sina superkrafter att ta till. Jag tycker trailern verkar häftig, särskilt Valhalla, och jag hoppas att jag inte kommer att sitt och bli irriterade på hur de har behandlat den nordiska mytologin. Döm själva av trailern, och sen får man väl se hur filmen blir.

torsdag 17 februari 2011

måndag 14 februari 2011

årsdagen av bombningen av Dresden

Den 14 februari är det årsdagen av de allierades bombning av Dresden 1944. Resultatet var en av de större eldstormarna, en totalt förstörd stadskärna från barocken, minst 25 000 döda, men däremot skadades inga av industrikomplexen utanför staden Det är först efter murens fall som staden har blivit helt återuppbyggd, ännu i mitten av 1990-talet fanns där gott om ruiner och många av de äldre byggnaderna var helt nersotade.

Bombningen av Dresden är ett fruktansvärt exempel på när civilbefolkningen blir måltavla, för det fanns i stort sett inte några militära skäl för att bomba staden.

torsdag 10 februari 2011

en lång vinter

Nu när snön faller utanför fönstret igen så tänker jag tillbaka på boken "Den långa vintern", av Laura Ingalls Wilder. Den är del i hennes böcker om  "Lilla huset på prärien" (just den titeln är egentligen bok två i serien). Jag läste alla böckerna när jag var liten, men jag tycker fortfarande om att läsa om dem. Visst det är skönlitteratur, men de bygger ju på historiska händelser, till exempel Den Långa Vintern. Den utspelar sig vintern 1880-1881, när verkligen stora delar av nybyggarsamhällena i mellanvästern blev helt avskurna från omvärlden. Boken ger på det sättet ändå en hänvisning till hur det moderna samhället blir mer sårbart, Charles Ingalls påpekar att när han växte upp var de självförsörjande, nu krävs det en järnväg för att de ska överleva. Hur skulle vi klara oss idag utan våra kommunikationer?

måndag 7 februari 2011

Harrison bloggar igen

Förra våren hade Dick Harrison en kungablogg på SvD, nu är han tillbaka med en allmän historieblogg. Kommer att följas.

Klicka här för att komma till bloggen.

torsdag 3 februari 2011

shoppar loss

Trött, men då är det lätt att shoppa på nätet. Nu har jag bara och vänta tills det dyker upp ett antal varianter av Robin Hood-filmer i brevlådan. (till att börja med Robin Hoods äventyr och Disneys version)

tisdag 1 februari 2011

Sörjer kulturskatter

Ibland blir man bara så förundrad över mänsklighetens idioti. I samband med demonstrationerna i Egypten har vandaler tagit sig in och förstört och delvis plundrat Egyptiska museet, två mumier har exempelvis fått huvudena avslitna. Det gör mig så arg. Jag har tidigare sagt att det inte går att bevara allt kulturarv, men att plundra museum är att sjunka långt ner i barbari. En liten glädjestrimma är ändå alla de civiliserade egyptier som har ställt sig som en mänsklig sköld kring museet, och att staten mitt i allt tumult ser till att hålla soldater vid Giza och Luxor.

måndag 31 januari 2011

Kokboken som historiebok

Jag läser Sara Danius på DN, där hon genom att jämföra olika upplagor av Bonniers kokbok, som firar 50 år i år, ser en förändring av hela samhället. Talande är att alla bilder på styckning och annan sorts kötthantering är borta, inte ens en riktig ko används för att beskriva var köttet egentligen kommer ifrån. Det är ju egentligen lite skrämmande, jag kan visserligen inte stycka några större delar, men plötsligt känns det som om jag har varit med om att se slutet på ett kulturarv, bara för att vi köpte djur i delar, som min mor sedan styckade upp och frös in. Tro mig man ska inte vara alltför kräsmagad om man plötsligt upptäcker 125 kg älg i badkaret. Är det så att ju mer vi håller på med finliret i köket, udda ingredienser från världens alla hörn, desto längre är vi ifrån att faktiskt förstå var maten kommer ifrån.

fredag 28 januari 2011

Museum Audience Insight

Vill göra lite reklam för Museum Audience Insight som är en amerikansk blogg som publicerar undersökningar om museibesökare. De senaste månaderna har man publicerat en stor undersökning om hur museiupplevelser som barn påverkar museibesöken när man är vuxen. Eftersom varje del bara läggs upp som ett blogginlägg så är den verkligen lättläst, men visar ändå på en del spännande insikter. Nu är det naturligtvis så att det är amerikanska förhållanden man utgår från och undersöker, men jag tror att en del som arbetar med museum kan få inspiration av det som står här.

En sak som påpekas är exempelvis att det många barn kommer ihåg från sina första museibesök är "dioramas" alltså när man bygger upp hela scener med dockor och liknande. Det här har jag en känsla av är något som inte har fått riktigt genomslag bland svenska museer, även om exempelvis Vasamuseet och Armémuseum arbetat på det sättet.