onsdag 27 april 2011

Engelbrekt

Idag är det Engelbrekts dödsdag, det var 1436 som han höggs ner av Måns Bengtsson Natt och Dag.

Engelbrekt är en fascinerande person, men jag tycker faktiskt det som är som mest fascinerande med honom inte är det unika, utan snarare hur man kan se hans släkt som en ganska typisk bergsmansfamilj.

Anfadern, Englika, är tysk köpman som kommer till Västerås, för att handla med järn. Gradvis köper familjen in sig i bergsbruket i Norberg och blir bergsmän och lågadliga. Intressant är att i och med Engelbrekts generation börjar man se bortom gruvorna och hyttorna och istället sikta mot den jordägande adeln i de omgivande landskapen. Engelbrekt gifter sig själv med en dotter till en jordägande frälseman. Engelbrekt kom personligen väldigt högt upp i samhället, men familjens klassresa känns igen även från andra håll i bergslagen, det är kapitalist/köpman ->bergsman->bergsfrälse->jordägande adel.

För att nämna lite om Engelbrekts hustru Karin så gifte hon om sig efter makens död, men verkar ha varit fast rotad i Norbergs bergslag, ett tydligt spår av henne finns faktiskt kvar än idag: ortsnamnet Karbenning. Formen benning är en speciell namnform just kring Norberg, men den går att tolka som "plats som betalar arrende till ägaren (i det här fallet Karin)". En annan tolkning är att det är en term som betyder just hytta. Oavsett vad namnet betydde, är det i alla fall klart att Karin var klart involverad i det bergsbruk som skedde på platsen.

söndag 24 april 2011

Länge leve gruvan

Ikväll 20.30 visar tvåan dokumentären "Länge leve gruvan!", som handlar om rivningen av gruvlaven i Laisvall. Blygruvan i Laisvall var igång mellan 1943 och 2001 och drevs av Boliden. Det kan faktiskt diskuteras om den var tom när den stängdes, jag har hört att det ska ha funnits väldigt mycket bly kvar. 2006 sprängdes laven, och det är det som dokumentären handlar om. Filmen är gjord av Maria Söderberg som fått flera priser för dokumentationen av nedläggningen av gruvan i Laisvall. Jag är glad att jag äntligen får se den. Det verkar som om den inte kommer att finnsas på Svt play, så se den ikväll.

onsdag 20 april 2011

Avarerna, en bortglömd folkstam

När man tänker på folkvandringstiden så är det väl goter och vandaler, kanske lite hunner, som de flesta tänker på. En folkgrupp som däremot ofta blir bortglömd är avarerna. Jag har en tendens att fastna för ämnen, som de flesta tycker är perifera, och därför är det kanske inte så konstigt att jag under en period när jag trodde jag skulle ägna mig åt folkvandringstiden för all framtid, särskilt fäste mig vid just avarerna.

Avarerna är till att börja med väldigt svåra att definiera. Det är en av alla dessa grupperingar som ploppar upp i Centralasien och sen ger sig ut på vandring. I mitten av 500-talet befinner de sig vid Svarta Havet och Donau, för att sen dra vidare mot det som varit den romerska provinsen Pannonien. Idag motsvarar det ungefär Ungern, Serbien och Kroatien. Avarerna är ett typexempel på att etnicitet inte var så viktigt för de folkvandringstida grupperna. Avar var helt enkelt en identitet man antog om man ville vara del av deras välde och deras traditioner. Idag är man inte ens helt säker på vad de talade för språk, även om avariska antagligen var ett turkiskt språk, i praktiken verkar slaviska ha varit det som användes för kommunikation mellan de flesta avarer. En del arkeologer gör också gällande att det ska ha funnits mongoliska element inom de övre skikten hos avarerna.

Mot slutet av 700-talet går det avariska väldet mot sitt slut, från västerut erövras deras område av frankerna, från öster kommer bulgarerna, och när sedan magyarerna gör sitt intåg så möter de bara spillror av avarer. Eftersom avar var något som man valde att identifiera sig med, för att bli en del av deras maktsfär, innebär det att när de förlorar makt och mark försvinner också avarerna som både folkgrupp, språk och kultur. Redan i slutet av 800-talet finns det inga spår kvar av det avariska väldet.

Eller finns det det? Avarerna var skickliga ryttare, och de föredrog att använda sig av eneggade svärd. Det eneggade svärdet, eller sax, som det kallades spreds även bland germanerna. Gå nu ut och leta i en kökslåda, och se om du hittar en brödkniv och en "vanlig" kniv. Titta hur eggen möter ryggen på kniven, en brödkniv har ofta en rundad spets som går ifrån eggen. Design à la avarer. Det hörs ju även på namnet att en sax består av två saxar som har satts ihop.

måndag 18 april 2011

Doolittle-räden

Idag den 18 april är det 69 år sen Doolittle-räden. När jag var yngre tyckte jag att det var den mest spännande enskilda händelsen under andra världskriget.

I korthet gick räden ut på att USA behövde stärka sitt självförtroende efter Pearl Harbor och diverse bakslag i Stilla Havet. Alternativet blev den egentligen totalt galna idén att lasta ombord bombflygplan, gjorda för att starta på långa asfalterade banor, på ett hangarfartyg, ta sig så nära Japan som möjligt. Bomba Tokyo och sen flyga vidare mot Kina, där man hoppades kunna landa i delar av Kina som inte kontrollerades av Japan. Uppdraget har fått sitt namn efter ledaren, James Doolittle, som var en riktig flygpionjär redan innan kriget. För att överhuvudtaget få planen att lyfta från hangarfartyget, the Hornet, var det tvunget att ta bort i stort sett all övrig beväpning från planen. Kulsprutorna ersattes bland annat av avsågade kvastskaft, så det skulle i alla fall se ut som om de kunde försvara sig.

Räden fick en dramatisk början, när konvojen med amerikanska fartyg råkade stöta på ett japanskt fartyg. Därför fick de starta betydligt längre ifrån Japan än vad som var tänkt, besättningarna var väl medvetna om att det inte var säkert att bränslet skulle räcka ända till Kina. I slutändan nödlandade planen antingen i Kina, eller i havet utanför den kinesiska kusten. Enda undantag var ett plan som valde att flyga in över Sovjetunionen och nödlandade där. Två besättningar tillfångatogs av av japanerna, tre avrättades, ryssarna internerade besättningen som landat där, övriga 13 besättningar fick hjälp att ta sig tillbaka till USA.

Doolittle-räden hade i sig ingen direkt påverkan, de hade så få bomber med sig att de inte skulle kunnat göra någon varaktig skada. Däremot var det en väldigt psykologiskt viktigt händelse. Det var i stort sett första gången USA kunde rapportera en framgång i Stilla Havet. Japanerna å sin sida fick plötsligt uppleva att de kunde blir attackerade på hemmaplan. Nu togs beslutet att man var tvungen att helt förinta den amerikanska flottan, och det var de tankarna som ledde till slaget vid Midway, som inte riktigt gick som japanerna hade tänkt.

De största mänskliga konsekvenserna fick nog räden i Kina. Japan inledde en kampanj för att skrämma den kinesiska befolkningen från att hjälpa amerikanska flygare. Det är beräknat att upp emot 250 000 kineser dödades i jakten och som hämnd!

Än idag är några av deltagarna i räden vid liv. På årsdagen samlas de, och när det bara är två kvar kommer de att öppna en flaska konjak från 1895 och skåla för de övriga.

onsdag 13 april 2011

Magnus Ladulås aktuell igen

Igår öppnades Magnus Ladulås grav i Riddarkyrkan. Nu vill man undersöka om han är släkt med Birger Jarl, som ju grävdes upp häromåret och naturligtvis se om man kan se spår av sjukdomar och liknande. Jag tycker det förstnämnda är ganska ointressant, vad händer om han inte är släkt, ska hela resten av den medeltida kungalängden rivas upp för att släktbanden plötsligt inte stämmer? Nej, tror inte det. Det känns mer som lite sensationslystnad. Däremot tycker jag det är intressant att se vad han kan ha haft för hälsa. Sådana här grundliga undersökningar av enskilda skelett är dyra, det är sällan det finns möjlighet att göra det för alla som grävs upp, därför blir det lätt de lite "häftigare" personerna som väljs ut. Även om skillnaderna mellan en kung och en träl var stora, tror jag ändå att det kan ge en del inblickar i hälsotillståndet för människor på 1200-talet.

Framstegen i arbetet går att följa i bloggen MagnusLadulås.blogg.se.

tisdag 12 april 2011

50 år i rymden

Idag är det 50 år sen som Gagarin sköts upp i rymden, och därmed blev den första människan att ta sig utanför jordens atmosfär. Sovjet vann den kampen, men sen blev det USA som verkade ha vunnit hela rymdkapplöpningen, men man undrar ju nu när i stort sett alla människor som befinner sig i rymden gör det på en rymdstation som bygger på ryska modeller, och när sista rymdfärjan skjuts upp så kommer enda vägen dit att gå via ryska raketer. Raketer som i princip fortfarande är byggda på samma sätt som den som sköt upp Gagarin, även om kvalitén har blivit bättre sen dess.

En sak är nog säker, utan rymdkapplöpningen på 50- och 60-talen skulle vi ha svårt att ha den vardag vi har idag, kan ni tänka er en vardag utan saker som styrs via satellit?

Intressant är att tekniskt sett så kvalificerade inte Gagarins resa som en rekordresa, han hoppade nämligen ut ur sin kapsel och landade med fallskärm, medan statuterna sa att rymdfararen skulle landa i kapseln. Fast fallskärmen gömdes undan, så resten av världen fick inte reda på hur landningen gått till förrän långt senare.

Gagarin själv dog några år senare i en flygolycka, han fick inga fler chanser att återvända till rymden, ledningen i Sovjet vill inte riskera att deras stora hjälte dog i en rymdolycka.

torsdag 7 april 2011

Om jag fick bestämma sedlar

Man ska ju inte bara klaga, utan ge konstruktiv kritik också, så här kommer min lista på hur jag skulle ha valt vilka som får pryda våra sedlar.

1000 kr - Dag Hammarskjöld, det tyckte jag var ett bra val
500 kr - Drottning Kristina, hon var också en stor kulturpersonlighet på sin tid. Dessutom skulle många gilla henne tror jag; traditionalisterna som vill ha kungligheter på sedlarna, HBT-rörelsen (med tanke på alla spekulationer om hennes sexualitet), feminister som får en kvinna på sedlarna.
200 kr - Bröderna Ericsson, alternativt bara John Ericsson. Ersätt 1600-talsuppfinnaren Polhem med uppfinnare från 1800-talet.
100 kr - Behåll Linné, han är en av världens mest kända vetenskapsmän trots allt.
50 kr - Birgit Nilsson, en operasångerska ersätter en annan.
20 kr - Astrid Lindgren

Så där, det tycker jag skulle vara en bra blandning mellan århundraden, kultur och vetenskap, kvinnor och män.

onsdag 6 april 2011

sedlar

Historiekullan är inte riktigt glad över vilka som ska pryda våra nya sedlar framöver. Nog hade det varit trevligt med någon person som var verksam innan 1900-talet.

Här är listan.

1000kr - Dag Hammarskjöld - helt rätt, han är en av våra stora diplomater
500kr - Birgit Nilsson - jag älskar ju opera, så ja kan inte klaga där heller
200kr - Ingmar Bergman - stor regissör, men inte någon att sätta på en sedel
100kr - Greta Garbo - nej, visst är hon känd, men nej inte tillräckligt stor får en sedel.
50kr - Evert Taube - nej, nej, nej. Jag gillar Taubes visor, men jag vill inte ha honom som betalningsmedel
20kr - Astrid Lindgren - det hade nog blivit världens folkstorm om hon inte hamnat på en sedel.

Mest besviken blir jag ändå över att 500-lappen med Christopher Polhem och machina nova försvinner. Och som sagt, jag skulle velat se några som var verksamma under tidiga århundraden. Inte nöjd.

DN rapporterade.

fredag 1 april 2011

April, april

Aprilskämt går tillbaka ända till antiken, men det är väl först genom massmedierna som det har blivit möjligt att lura väldigt många på en och samma gång. Det finns ju också några klassiska aprilskämt, nylonstrumpbyxan över tv-apparaten är väl det mest klassiska. Vill ändå tipsa om att Svt har många klassiska aprilskämt i sitt öppna arkiv, och en av mina favoriter är


Jag gillar också ett gammalt klipp från BBC, där de förklarar hur pasta odlas och skördas i Italien.