onsdag 20 april 2011

Avarerna, en bortglömd folkstam

När man tänker på folkvandringstiden så är det väl goter och vandaler, kanske lite hunner, som de flesta tänker på. En folkgrupp som däremot ofta blir bortglömd är avarerna. Jag har en tendens att fastna för ämnen, som de flesta tycker är perifera, och därför är det kanske inte så konstigt att jag under en period när jag trodde jag skulle ägna mig åt folkvandringstiden för all framtid, särskilt fäste mig vid just avarerna.

Avarerna är till att börja med väldigt svåra att definiera. Det är en av alla dessa grupperingar som ploppar upp i Centralasien och sen ger sig ut på vandring. I mitten av 500-talet befinner de sig vid Svarta Havet och Donau, för att sen dra vidare mot det som varit den romerska provinsen Pannonien. Idag motsvarar det ungefär Ungern, Serbien och Kroatien. Avarerna är ett typexempel på att etnicitet inte var så viktigt för de folkvandringstida grupperna. Avar var helt enkelt en identitet man antog om man ville vara del av deras välde och deras traditioner. Idag är man inte ens helt säker på vad de talade för språk, även om avariska antagligen var ett turkiskt språk, i praktiken verkar slaviska ha varit det som användes för kommunikation mellan de flesta avarer. En del arkeologer gör också gällande att det ska ha funnits mongoliska element inom de övre skikten hos avarerna.

Mot slutet av 700-talet går det avariska väldet mot sitt slut, från västerut erövras deras område av frankerna, från öster kommer bulgarerna, och när sedan magyarerna gör sitt intåg så möter de bara spillror av avarer. Eftersom avar var något som man valde att identifiera sig med, för att bli en del av deras maktsfär, innebär det att när de förlorar makt och mark försvinner också avarerna som både folkgrupp, språk och kultur. Redan i slutet av 800-talet finns det inga spår kvar av det avariska väldet.

Eller finns det det? Avarerna var skickliga ryttare, och de föredrog att använda sig av eneggade svärd. Det eneggade svärdet, eller sax, som det kallades spreds även bland germanerna. Gå nu ut och leta i en kökslåda, och se om du hittar en brödkniv och en "vanlig" kniv. Titta hur eggen möter ryggen på kniven, en brödkniv har ofta en rundad spets som går ifrån eggen. Design à la avarer. Det hörs ju även på namnet att en sax består av två saxar som har satts ihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar