torsdag 21 juli 2011

Rymdfärjan går in i historien

Idag landar rymdfärjan Atlantis för sista gången, vilket betyder att rymdfärjorna förpassas till museiföremål. De har flugit i 30 år nu, men åsikterna går isär om de egentligen har gjort något för att föra människan lättare ut i rymden, eller om de snarare har låst fast budgetar och projekt i närheten till jorden. En rymdfärja skulle aldrig klara att ta sig utanför det som kallas LOE (low earth orbit), månen och Mars har alltså aldrig varit aktuella.

Rymdfärjorna har vissa likheter med Concorde, de må ha varit hypermoderna när de utvecklades, men när de tas, eller togs, ur bruk var de förbisprungna av utvecklingen. Rymdfärjeprojektet har också plågats av två större katastrofer. Först när Challenger exploderade strax efter start 1986, och sedan när Columbia förstördes vid återinträde 2003, två olyckor som står för lägstanivåer i det amerikanska rymdprogrammet, både vad det gäller omkomna, men även i hur NASA handskats med riskerna kring rymdfärder.

Är man intresserad av rymdfärjor kan det också vara intressant att undersöka den sovjetiska färjan "Buran". Den togs fram som svar på den amerikanska rymdfärjan, och liknar den till det yttre. Det fanns dock stora skillnader. Till exempel kunde Buran redan från början fjärrstyras från marken, den sköts upp som last på en större raket, istället för att ha egna motorer och den hade dessutom katapultstolar för hela besättningen. Buran gjorde en flygning, utan besättning, innan Sovjetunionen föll ihop. När pengarna försvann förföll Buran, den enda färdigbyggda färjan krossades när hangaren den stod i föll ihop, så det enda spåret som finns kvar av den nu är världens största transportflygplan, Antonov-225, som byggdes för att transportera Buran, men som nu fraktar andra laster världen över.

fredag 15 juli 2011

Under ytan

Det verkar finnas mycket spännande vid havsbotten kring Gotland. På senaste tiden har det dykt (!) upp ett 1500-talsvrak utanför Karlsöarna, och nu senast är det vrak där vissa hävdar att det kan vara en 1300-talskogg, även om de ansvariga för fyndet själva är betydligt mer återhållsamma. Att som Aftonbladet hävda att det är ett av världens äldsta skepp, samt troligen det skepp som  Valdemar Atterdag själv seglade med när han brandskattade Visby, nja, tillåt mig att vara en aning skeptisk. Lite intressant ur mediernas rapportering är att det bara verkar vara Aftonbladet som framhäver hur unika förhållandena är i Östersjön, just när det gäller möjligheten att hitta välbevarade skepp.

Om det är en kogg skulle det vara ett helt unikt fynd, jättespännande. Jag tycker att utvecklingen av koggen är ett av de viktigaste steget i utvecklingen av de medeltida kommunikationerna. En kogg kunde lasta ca 10 gånger mer last än en vikingatida knarr, så möjligheten att frakta större laster öppnade upp handeln på helt nya vis. Där ligger också en av förklaringarna till Hansans framväxt.

Jag förstår också att folk gärna vill koppla ihop det med brandskattningen av Visby, men personligen så tycker jag att det är mer spännande om det skulle ha någon koppling till de olika, brist på bättre term, sjörövarna under 1400-talet.

Lite blandade artiklar från DN, Aftonbladet, SvD.

måndag 11 juli 2011

Silverbibeln på Världsminneslistan

Silverbibeln har blivit upptagen på UNESCO:s Världsminneslista. Världsminneslistan är ett småsyskon till Världsarvslistan och tar upp dokument och liknande, mindre saker som ska bevaras för all framtid.

Silverbibeln ju ett absolut unikt dokument, och den enda riktigt långa texten på gotiska. Den har dessutom en spännande historia, som går att spåra genom krig och plundringar, från Ravenna till Uppsala. Sen kan jag tycka att det är löjligt så fort man hör från tjeckiskt håll att den borde lämnas tillbaka till Prag, med tanke på att kejsar Rudolf själv hade stulit boken inte alltför långt innan svenskarna plundrade staden.

måndag 4 juli 2011

Otto von Habsburg

Ibland kan det vara bra att få perspektiv på hur långt bort historien är, eller snarare inte är. Som att idag dog Otto von Habsburg, som faktiskt föddes som arvinge till kejsardömet Österrike-Ungern. Första världskriget är alltså inte mer än ett människoliv bort. Otto von Habsburgs egen historia går väl lite som att se som en illustration av Centraleuropas 1900-tal. Han föddes som arvinge till ett kejsardöme, men blev känd som en företrädare för europeisk samhörighet, bland annat var han med om att anordna den pan-europeiska picknicken på gränsen mellan Österrike och Ungern 1989, en händelse som kan ses som en liten katalysator för järnridåns fall.

Sen är nog skämtet om att han aldrig kunde välja vilket lag han skulle hålla på när Österrike mötte Ungern i fotboll en liten skröna, den berättas också om en av hans söner.

fredag 1 juli 2011

Kroatien

Idag har tydligen EU gått med på att tillåta Kroatien att bli medlem. Det inspirerade mig att skriva en post om Kroatiens historia, men jag insåg att det vore för komplicerat. Kroatien är en gränsnation, och har en historia, liksom många andra länder på Balkan, som är svår att få något riktigt övergrepp om. Kungariket Kroatien existerade från 800-talet. Redan under medeltiden kom det att bli en del av den ungerska maktsfären, men även sedan Österrike-Ungern gått samman så fortsatte Kroatien att vara ett eget kungarike i kejsardömet. På 1800-talet skedde en omfattande nationalistisk väckelse, som till viss del tog sig uttryck i pan-slavism. Resultatet, kungariket Jugoslavien, var dock inte populärt hos en del kroater. Redan innan andra världskriget fanns det en motståndsrörelse mot den jugoslaviska statsbildningen, som uppfattades som alltför serbisk. Under andra världskriget bildades en kroatisk stat, knuten till axelmakterna. Tongivande i staten var Ustasha, en facistisk rörelse som massakrerade och skapade koncentrationsläger för icke-kroater.

Efter kriget blev ändå Kroatien del av den nya socialistiska republiken Jugoslavien, ledd av kroaten Tito. Att motsättningarna inom den nya republiken ändå kom att bli för stora är ju tydliga om man tänker på 90-talets balkankrig.

En mer humoristisk sida av Kroatiens historia är ordet kravatt. Det kommer helt enkelt från de tygstycken som kroatiska legoknekter knöt om halsen under 1600-talets krig. Hrvat (kroat på kroatiska) blev till kravatt.