torsdag 21 juli 2011

Rymdfärjan går in i historien

Idag landar rymdfärjan Atlantis för sista gången, vilket betyder att rymdfärjorna förpassas till museiföremål. De har flugit i 30 år nu, men åsikterna går isär om de egentligen har gjort något för att föra människan lättare ut i rymden, eller om de snarare har låst fast budgetar och projekt i närheten till jorden. En rymdfärja skulle aldrig klara att ta sig utanför det som kallas LOE (low earth orbit), månen och Mars har alltså aldrig varit aktuella.

Rymdfärjorna har vissa likheter med Concorde, de må ha varit hypermoderna när de utvecklades, men när de tas, eller togs, ur bruk var de förbisprungna av utvecklingen. Rymdfärjeprojektet har också plågats av två större katastrofer. Först när Challenger exploderade strax efter start 1986, och sedan när Columbia förstördes vid återinträde 2003, två olyckor som står för lägstanivåer i det amerikanska rymdprogrammet, både vad det gäller omkomna, men även i hur NASA handskats med riskerna kring rymdfärder.

Är man intresserad av rymdfärjor kan det också vara intressant att undersöka den sovjetiska färjan "Buran". Den togs fram som svar på den amerikanska rymdfärjan, och liknar den till det yttre. Det fanns dock stora skillnader. Till exempel kunde Buran redan från början fjärrstyras från marken, den sköts upp som last på en större raket, istället för att ha egna motorer och den hade dessutom katapultstolar för hela besättningen. Buran gjorde en flygning, utan besättning, innan Sovjetunionen föll ihop. När pengarna försvann förföll Buran, den enda färdigbyggda färjan krossades när hangaren den stod i föll ihop, så det enda spåret som finns kvar av den nu är världens största transportflygplan, Antonov-225, som byggdes för att transportera Buran, men som nu fraktar andra laster världen över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar