onsdag 28 december 2011

Inte bara italienska

Jag hoppas ni som läser har haft en trevlig jul. Det har varit ett uppehåll på bloggen, vilket berodde på dödsfall i familjen. Nu börjar jag komma tillbaka i gängorna, så här kommer en post jag hade tänkt skriva för några helger sen, men det har viss relevans för det som händer just nu också, i alla fall i skidvärlden.

Nu är jag väldigt intresserad av skidor, och ett område som har en speciell plats i mitt hjärta är Dolomiterna. Innan jul var det alpina tävlingar i Val Gardena och Alta Badia, och nu när Tour de Ski drar igång för längdåkarna är det bland annat i Toblach och Cortina d'Ampezzo. Ibland märker jag att även kommentatorerna blir lite förvirrade, så därför tänkte jag reda ut lite kring varför det blir lite namnförvirring.

I norra Italien talas inte bara italienska. Tvärtom har stora delar av norra Italien, det som än idag heter Sydtyrolen tillhört Österrike. Där pratas det än idag tyska, eller snarare en svårbegriplig dialekt av tyska. Alla orter i regionen Sydtyrolen har två namn. Exempelvis är Toblach översatt till Dobbiaco på italienska. Val Gardena heter på tyska Grödental, men här är det inte tyska som är orginalspråket utan ett språk som heter ladin. Val Gardena heter på ladin Val Gherdeina. Det är nämligen så att i fem dalar i gränstrakterna mellan de tysktalande och italiensktalande norra Italien, alltså inte bara i Sydtyrolen, är det trespråkiga vägskyltar som gäller.

Ladin är ett språk som har utvecklats från det vulgärlatin som pratades i slutet av romerska riket. På det sättet liknar det räto-romanskan i Schweiz. I avskildhet uppe i alpområdet fortsatte språket att användas, och när ladinarna hamnade också under Österrike-Ungern. När norra Italien blev italienskt efter första världskriget blev det dock sämre tider för ladinarna. Mussolini såg språket som en avart och dialekt av italienskan, och den skulle utrotas, i skolor och i alla officiella sammanhang var det italienska som gällde för ladinarna. Trots att språket ligger närmre italienska lierar sig ladinarna oftast med de tysktalande sydtyrolarna och idag är ladin erkänt som minoritetsspråk med vissa rättigheter i regionen Sydtyrolen, som tre av dalarna tillhör. För invånarna i Val di Fassa, i regionen Trentino, är språket också erkänt medan det för invånarna i Anpëz (Ampezzo) och Fodom i regionen Belluno knappt har tillgång till ladin över huvud taget.

För den som vill uppleva en rest av romarriket så rekommenderar jag en resa upp i de italienska alperna. Ladin är ett fascinerande språk att lyssna till och för den som vill ha en orientering över ladinarnas historia så finns det ett otroligt charmigt museum i San Martin de Tor (Sankt Marin in Thurn/San Martino in Badia).

torsdag 15 december 2011

Radiostationen i Grimeton

Här kommer lite försenat mina intryck från Grimeton, som jag besökte i förra veckan.

Grimetons Radiostation är världens enda kvarvarande långvågssändare, och den finns inte bara kvar den används också. Den byggdes upp som del i ett nätverk av långradiostationer som skulle binda ihop världen, framförallt med USA. Grimeton, utanför Varberg, valdes ut helt enkelt för att det inte fanns något i vägen när man ville sända radiosignaler till New York. Sändaren började användas 1924. Även sen långvågsradio hade slutat att användas så fortsatte man att använda området för andra sorters signaler, och idag när man kommer till Grimeton finns det gott om radiomaster, mobilmaster och tv-sändare uppsatta. För den som vill lyssna på sändningar från Grimeton så sker det bland annat varje julafton. Stationen heter SAQ och sänder på 17,2 kHz.

Eftersom de sex masterna, som tillsammans utgör antennen, är 127 m höga så syns det på långt håll när man är på väg mot Varberg. Det som gör stationen speciell är dock det som finns i själva maskinhallen. Där finns en sk. alexanderalternator, och det är den som på mekanisk väg alstrar radiovågorna. I maskinhallen går det att följa radiohistoria från långvåg kring första världskriget till kortvåg på 1960-talet. Besökscentret är öppet regelbundet på sommaren och då får ges också guidade turer på radiostationen.

Som så mycket teknik, särskilt teknik som man inte riktigt förstår hur den fungerar, så var det verkligen fascinerande att se och jag hade gärna varit där längre och hört ännu mer om arbetet som har skett.

Här är lite bilder

Radiomasterna vid Grimeton

































Själva radiostationen
Det nya besökscentret i Grimeton

onsdag 14 december 2011

Sten Stures död

Idag är det den 14:e december och årsdagen av Sten Sture dä:s död. Den behandlade jag en hel del förra året i ett inlägg. Nu tänkte jag därför bara lite snabbt påminna om årsdagen, samt uppmärksamma läsare på att det inte är så långt kvar till den 19:e januari och firandet av Sten Sture (dy:s) ben. Skriv in det datumet i kalendrarna och gör er redo för snöbollskrig och chokladbollsätande. Här kan du läsa mer om firandet av Sten Stures ben.

fredag 9 december 2011

Magnus Ladulås är borta

Så det var alltså inte Magnus Ladulås med familj som låg i den grav som öppnades i våras. De kroppar som grävdes upp ska ha dött under tiden 1430-1520. Nu vill forskarna undersöka de skelett som ligger under Karl Knutsson för att se om de kanske är från 1200-talet. Personligen är jag mer nyfiken på vilka det är som man nu har grävt upp. Det är ju inte vem som helst som blir begravd i Riddarholmskyrkan, och tidsperioden är ju min favoritepok. Sen skulle det ju inte förvåna om Karl Knutsson eller Sten Sture dä har ett finger med i spelet när det gäller att fuska med identiteterna på kropparna, de var ju inte direkt Sverigest mest ärliga regenter.

torsdag 8 december 2011

Hällristningarna i Tanum

Har haft en hektisk vecka, men bland annat har jag hunnit med att två världsarv till.

Det första världsarvet var hällristningarna i Tanum. Jag var på besök vid Vitlycke museum, som är centret för världsarvet. En fördel med att vintern ännu inte hade kommit var att det fortfarande gick att se hällristningarna, normalt sett är de täckta av snö så här års.

Hällristningarna har antagligen haft någon rituell betydelse. De ligger vid den gamla kustlinjen, som är ca 25 över den nuvarande, och det har inte påträffats några bosättningar i direkt anslutning till ristningarna. I samband med hällristningarna påpekas gärna den höga grad av kontinuitet som finns, både rumsligt och i tid. Det är ungefär samma motiv som används över hela Sverige och under hela bronsåldern. En skillnad som verkar finnas mellan bronsåldersbosättningarna kring Mälaren och Bohuslän är dock att man i Bohuslän inte har hittat lika stora dödshus/kulthus som man har hittat i Uppsalatrakten. Dödshusen är märkliga byggnader, ofta bastanta, väldigt smala och saknar in- och utgångar. Benämningen dödshus kommer ifrån att de har hittats i anslutning till begravningsplatser och avsaknaden av öppningar gör det svårt att använda dem som bostäder.

Nåja, tillbaka till ristningarna i Tanum. Här är några av mina favoritbilder:
Ett skepp som syns tydligt, fast det är täckt av is.