fredag 8 juni 2012

Helan går som nationalsång

MarieLouise Samuelsson på Expressen fnissar lite åt påståendet att "Helan går" ska ha sjungits som svensk nationalsång i samband med ett hockey-VM, detta på grund av att den som påstod det inte kunde precisera vilket VM samt sa att det var på grund av att det mer eller mindre rådde "nationalsångsförbud" under tiden.

Så här har jag hört historien. Källan är muntlig, men trovärdig, men nej jag har inte nagelfarit historien källkritiskt.

1957 vann Sverige oväntat hockey-VM när det spelades i dåvarande Sovjetunionen. Sovjet hade varit storfavoriter så inför prisutdelningen hade orkestern inte övat in några andra nationalsånger än den sovjetiska. Förläget kom orkesterledaren in till det svenska omklädningsrummet och bad svenskarna att nynna den svenska nationalsången så att de snabbt kunde öva in den. Det var trots allt skickliga musiker det var fråga om. De svenska grabbarna var dock något mindre skickliga musiker och den enda sång de kunde enas om att alla kunde var "Helan går". Detta gjorde att "Helan går" faktiskt har använts som svensk nationalsång.

Detta var ju i en tid innan direktsändningar, och dessutom inifrån Sovjetunionen, så det finns knappast några inspelningar av det hela kvar idag.

torsdag 7 juni 2012

Grevefejden

Blev lite upprörd när jag såg att en av personerna som lägger upp nyheter på texttv inte har koll på Grevefejden. Istället kallas den för "Grevens fejde" i en notis om en myntskatt från perioden som har hittats i Danmark.

Grevefejden var visserligen ett danskt inbördeskrig, men med tillräcklig stark påverka på Sverige för att den som sagt har ett eget svenskt namn. Den kan också ses som det definitiva slutet på unionstidens stridigheter, sen skulle det komma andra.

Grevefejden var ett försök från Lübeck att återta kommandot som makthavare kring Östersjön och inom Hansan. Detta skulle ske genom att den avsatte Kristian II skulle befrias och sättas tillbaka på den danska tronen. Den utbröt i och med att Fredrik I dog och det danska rådet skulle välja vilken av hans söner som skulle efterträda honom. Här kommer också en del religionsmotsättningar in. Den äldste sonen Kristian var klart påverkad av reformationen, vilket fick de danska biskoparna att föredra hans minderårige bror Hans. I det vakuum som uppstod passade en armé från Lübeck, under ledning av Kristian II:s syssling greve Kristoffer av Oldenburg, på att invadera Danmark och kräva att Kristian II återinsattes. Greve Kristoffer, som gett namn åt hela fejden, fick en stor del av den danska allmogen med sig vilket ledde till ett förödande inbördeskrig.

Svenskarna gav sig in det hela när Gustav Vasa fruktade att Kristian II skulle kunna komma tillbaka som kung. Han skickade en svensk armé för att hjälpa den danska regeringen. Den svenska styrkan härjade en hel del i Skåne, det är väl inte omöjligt att Gustav Vasa även såg en liten möjlighet att lägga under sig de landskapen.Slutligen vann hertig Kristians styrkor det hela. Han blev kung under namnet Kristian III och genomförde också reformationen i Danmark, genom att rensa ut bland biskoparna som motsatt sig honom i början.

Att man kan se det som det definitiva slutet på unionstiden har flera orsaker. Efter Grevefejden var två av aktörerna i unionens slutskede definitivt borta. Kristian II skulle sitta inspärrad många år till, men ingen skulle försöka frita honom igen. Gustav Trolle, den före dette svenska ärkebiskopen, omkom i ett av slagen under fejden. Lübeck, som starkt påverkat händelseutvecklingen under hela unionstiden, hade definitivt fått sin makt bruten och skulle i fortsättningen inte kunna påverka de nordiska ländernas historia. En liten parentes är att under Grevefejden befann sig Svante Stensson Sture, son till Sten Sture dy, på resa genom Tyskland. Han kidnappades av Lübeckarna som försökte övertala honom att gå in som tronpretendent och störta Gustav Vasa. Svante Sture avböjde det hela, vilket måste ha varit starkt av någon som ännu inte passerat tonåren, och med det var det även slut på den yngre Sture-ättens ambitioner att styra Sverige. Gustav Vasa och Kristian III samarbetade också hellre än att försöka erövra varandra, och därigenom var det slut med försöken att förena de nordiska länderna i en union.

Att det sen skulle bli krig mellan Sverige och Danmark i fortsättningen också det är en annan historia.