fredag 13 juli 2012

Silvret i Nasafjäll

Häromdagen hamnade jag i en diskussion med några tyska turister som hade besökt Nasafjäll. Det måste jag säga att jag blev imponerad av, eftersom det än idag inte finns några vägar till den gamla silvergruvan. Närmsta väg är ca en mil bort, och ligger dessutom i Norge. Själva Nasafjället ligger i Arjeplogs kommun, närmsta vattenleder därifrån var Laisälven och Skellefteälven.

Silververket i Nasafjäll var ett försök att starta igång ännu en framgångsrik gruvdrift, precis som i Bergslagen. Silverfyndigheterna upptäcktes i mitten av 1630-talet, och staten såg en chans att fylla skattkistorna som hade börjat bli väldigt tomma av Sveriges inblandning i 30-åriga kriget. Från början rekryterades frivilliga från andra silvergruvor, främst Sala, men sjukdomar och andra umbäranden gjorde att dessa decimerades. Silverbrytningen i Nasafjäll kom att till stora delar hållas igång av tvångsrekryterad arbetskraft, de soldater som skrevs ut i Skellefteå, Luleå och Piteå skickades upp till gruvan istället för ut i krig. De samer som bodde i området tvingades också att stå till tjänst med transporten av silvret.

Överlag var Nasafjäll för otillgängligt för att det skulle gå att få någon riktig lönsamhet i verksamheten. Tvångsrekryteringen har också gjort att minnet av Nasafjälls silververk inte är särskilt positivt. Driften var igång i tre omgångar, och det är främst 1600-talstepoken som finns omnämnd, det gjordes en nystart även på 1700-talet och en i slutet av 1800-talet också. Nasafjäll har ändå en betydelse i att det var det första av bergverket i övre Norrland, och såg till att regleringen av gruvnäringen även hittade upp dit. Totalt bröts knappt ett ton silver vid Nasafjäll, och betydligt mer bly. Detta kan jämföras med Sala silvergruvas ca 400 ton silver. Tekniskt sett var Nasafjäll också intressant eftersom det var en av de första gruvorna i Sverige där krutsprängning användes i stort skala, detta eftersom det helt enkelt inte fanns nog med skog för att kunna arbeta med tillmakning.

För den som vill besöka Nasafjäll så finns det gott om lämningar kvar, och skogen bär än idag tydliga spår av hyttdriften, eller snarare skogen har aldrig riktigt återhämtat sig och istället för tall växer främst fjällbjörk i området.

Under 1980-talet grävdes området ut, och för den som är intresserad rekommenderas Kenneth Awebros "Silvret från Nasafjäll - arkeologi vid Silbojokk.

1 kommentar:

  1. Första bergmästare vid Nasafjällets gruva var Hans Philip Lybecker. Han bosatte sig i Piteå på 1630-talet och bedrev arbetet därifrån. Snacka om distansarbete! Rune Pär Olofssons romanserie 'Bergmästaren' del 1 & 2 beskriver bl.a. Lybeckers verksamhet i Nasafjäll.
    /Jan-Erik

    SvaraRadera