söndag 10 november 2013

historiska romaner/böcker/serier

Jag har alltid gillat böcker som utspelar sig i historisk tid. Antagligen ligger mina problem med att läsa fantasy i att jag tycker att historien är så mycket mer spännande. Här är några av de serier jag har tagit mig igenom.

Röda Nejlikan av Baronessan Orzy (skrivna mellan 1905 och 1940)
Så här såg min fars utgåva ut
Det här var en av mina absoluta favoritserier när jag var liten. Det började med att jag läste min fars gamla utgåva av Röda Nejlikan och Röda Nejlikan ger igen. Sen fick jag alla böckerna i nyutgåva en jul. Jag hade läst böckerna om och om igen innan jag var 12, och jag kan nog fortfarande citera stora delar av filmen Röda Nejlikan från 1982.

Den historiska förankringen är helt ok. Röda Nejlikan rör sig kring de välkända händelserna under Franska Revolutionen, men tar sig naturligtvis en hel del som inte stämmer. Mest synd tycker man nog om Röda Nejlikans ärkefiende Chauvelin, som fick sitt namn från markis Bernard-Francois de Chauvelin. Den verklige Chauvelin var visserligen ambassadör i England 1792, men där slutar likheterna. Han överlevde revolutionsåren, även om han var fängslad ett tag, och blev senare känd som talesman för liberala och republikanska idéer efter Napoleons fall.

Dessvärre läste jag om böckerna för något år sen, och upptäckte att de var verkligt dåligt skrivna och att jag hellre rekommenderar någon av alla filmatiseringar. En av de bättre böckerna är Eldorado, men den har inte översatts till svenska. För den som vill veta mer och läsa de böcker som inte finns utgivna på svenska så finns Blakeney Manor. Böckerna är så gamla att texterna inte längre skyddade av copyright.

Lilla Huset på Prärien av Laura Ingalls Wilder (publicerade 1932-1943 + två postumt utgivna böcker)
Om Röda Nejlikan var en besvikelse att komma tillbaka till så har jag aldrig lämnat Lilla Huset på
Del 1 är faktiskt den här boken, Lilla Huset på Prärien är del 2.
Prärien. Jag brukar faktiskt lästa om hela serien, utom de två postuma böckerna som jag inte har, varje år. Lauras beskrivninv av sin uppväxt i en familj av nybyggare i samband med den amerikanska expansionen och koloniseringen av prärieområdena är väldigt intressant. Visst den här tillrättalagd, det är ändå böcker riktade mot en yngre publik, men inbland skiner faktiskt en djupare bild av samhället fram.

Jag gillar särskilt när Laura blir äldre, vill locka håret fast det anses omoraliskt, inte tycker om att baka, och förklarar sin inställning att hon inte tror på kvinnosaksfrågor men inte heller klarar av att lyda sin man. För mig som sysslar en del med att sy upp historiska kläder är det också väldigt intressant att läsa alla beskrivningar av en ung flickas klädsel, och hur hon visserligen inte gillar korsetten men genomför allt sitt arbete med den på. En intressant detalj som jag upptäckte när jag blev äldre var också att fast Laura beskriver minsta spik i husen som hennes far bygger, så klarar sig alla deras gårdar utan utedass eller andra former av toaletter.

Undvik dock tv-serien, annat än för sina egna kvalitéer. Den har bara namnet och några personnamn som är desamma från böckerna. Handlingen gav sig snart ut väldigt långt ifrån råmaterialet.

Masters of Rome av Colleen McCullough (publicerade 1990-2007)
Del ett i den engelska utgåvan
Det här är en hel bokserie, där i alla fall de första delarna och den sista finns på svenska, men jag har inte hittat delarna i mitten och jag vet inte heller om serien har något eget namn på svenska. Det är nog den mest historiskt korrekta serie jag någonsin har läst, inte ett veck på en toga ligger fel i de här böckerna. Seriens huvudperson är Julius Caesar, men han är inte med i de första böckerna, då är det istället Marius och Sulla. Överlag kan sägas att boken skildrar övergången från republiken Rom till kejsardöme.

Jag har hållit på med den här serien av och till i två år nu. Första gången jag stötte på den var dock på 1990-talet när jag hittade den i stadsbiblioteket. Då ville jag läsa om Caesar, och blev otroligt besviken på att de svenska böckerna slutade precis innan han började sin karriär på allvar. Sen började jag om med böckerna på nytt, men nu läser jag dem på engelska. Jag har en bok kvar, om man inte räknar den sista utgivna Antonius & Cleopatra, och den verkar det vara lite oklart om den verkligen ingår i serien eller inte. Nåväl, anledningen till att den har tagit så lång tid är helt enkelt att jag blir så trött på själve huvudpersonen. De två första böckerna, utan Caesar, slukade jag, men sen han kom in mer på allvar har det gått långsamt. Han är helt enkelt så perfekt att han blir tråkig, och jag ser nästan fram emot att se hur de ska lyckas mörda honom, med tanke på att han hela tiden ligger steget före sin fiender och vet exakt vad de ska ta sig till.

Jag vill ändå rekommendera den här serien, särskilt de första delarna, just för att den ger en så otroligt bra bild av miljöerna och livet i Rom på 100-talet f.Kr, sen kanske man inte behöver läsa alla tegelstenar utan kan nöja sig med de första delarna.

1 kommentar: