torsdag 19 december 2013

Science Museum, London

I förra veckan besökte jag Science Museum i London. Jag vill ju alltid besöka minst ett museum när jag besöker en plats, och den här gången blev det Science Museum. Det brukar vara väldigt spännande att besöka engelska museum, det finns en så otroligt stark tradition av bra berättande där. Jag var dock inte helt i slag, av flera anledningar, och det är ett väldigt stort museum. Att se hela var det inte tal om.

Jag, och en kompis, började på avdelningen som handlade om utvecklingen av flyget. Det var många modeller på tidiga glidflygare och gott om motorer. Det hängde en Spitfire i taket, och det fanns en sektion av en jumbojet, det var nog det mest intressanta. Förvånande nog tyckte jag inte det fanns så mycket om utvecklingen av det engelska trafikflyget, till exempel de Havilland Comet eller Concorde. De hade en Concorde-motor, en Olympus Snecma, där, men som den flygnörd jag är så saknade jag en förklaring till ramperna i luftintaget, som var det som gjorde att Concorde kunde flyga i överljudshastighet.

Lite samma känsla hade jag när jag gick i rymdavdelningen, den kändes faktiskt lite ytlig. Vi hann också igenom de mindre utställningarna om matematikens och datorns historia. De hade ett exemplar av Babbage's "analytical engine", som ju anses vara ett av de första exemplen på en dator. Eller snarare de hade kunnat vara det om den hade byggts färdig. Där fick jag ändå en besvikelse. Även om det är omdiskuterat hur mycket hon egentligen tillförde så brukar Ada Lovelace kallas för den första programmeraren för det jobb hon gjorde för Babbage. Här i utställningen omnämndes hon dock bara som en supporter och stöd till honom. Klart underkänt på genusfronten där.

Det blev också ett besök i en tillfällig utställning om alkemiska tecken, och den var riktigt rolig. De hade lagt fram bilder ur alkemiska böckerna, och sedan förstorat upp delar och förklarade allegorierna som fanns på bilderna.

Museet hade också ett labb där man kunde prova på massor av olika saker. Dessvärre var det också ett antal klasser, med ganska små barn, som var där och ljudvolymen var väldigt hög. Det var det som drog ner intrycket av museet. I ett så fräscht museum tycker jag att de skulle ha tänkt mer på akustiken, nu slutade det med att vi orkade helt enkelt inte vara kvar så länge som utställningarna kanske lockade.

Jag rekommenderar ändå ett besök, och hoppas att den som går dit kan pricka en dag utan skolklasser.

onsdag 11 december 2013

Lussekatten

Efter att ha skrivit lite om pepparkakan var jag bara tvungen att göra ett inlägg om lussekatten också. Grundbulten för den traditionella lussebullen är saffran, utan det skulle det mest vara en prydlig bulle. Saffran har använts under långa tider, romarna var fullständigt galna i saffran. De använde den både som krydda och för att färga tyg, bland annat skulle en romersk brud vara klädd i saffransgula kläder när hon gifte sig. Saffran nämns ofta som världens dyraste krydda, och att den är värd sin vikt i guld. Anledningen till att den är dyr är att det behövs plockas ca 150 000 saffranskrokusar för att få ett kilo saffran. Blommorna plockas för hand, och det tar ca 40 timmar att plocka 100 000 blommor. Då är det ju tur att saffran är en väldigt intensiv krydda och att vi ofta nöjer oss med 0,5-1 gram när vi bakar och lagar mat.

I Sverige förekommer saffran i all de mest kända skrifterna som rör mat och kryddor genom historien. Första omnämnandet är i samband med den heliga Birgittas far Birger Perssons begravning. Då slösades det på allt, och saffran finns upptaget som en av kryddorna som köptes in. Hoppar vi några århundraden fram i tiden så är saffransbröd med i julbaket på Årsta, som Årstafrun har skrivit om i sin dagbok från 1700-talets slut.

Saffran har varit en lyxvara, och det är troligen därför den bara åts vid särskilda högtider, och har blvit förknippad med julen. Att vi formar lussekatterna till alla möjliga figurer går tillbaka på äldre tiders skådebröd, men jag tycker att även namnen ger en intressant bild. Förutom den vanliga lussekatten, som idag är den enda jag gör eftersom den går snabbt och enkelt att göra, så har jag alltid gillat "bocken". I de flesta böcker omnämns den som lilja, och nog kan man se att den också har inspirerats av heraldikens franska lilja. Jag tror att ska man vara petig så har bocken två russin till ögon, något som saknas när den kallas för "lilja"

"Prästens hår" är ett större bröd, snarare än bulle, men nog anar man att inspirationen kommer från en peruk från 1700-talet, och har levt kvar till idag Det går också att göra en "kyrkport" genom att göra alla längder av saffran lika långa och binda ihop dem med en "botten"-längd.

onsdag 4 december 2013

baka, baka pepparkaka

Såhär i jultid är det bara att konstatera att mycket av den mat vi äter har rejält gamla anor. Även om moderna inslag, och framförallt mer grönsaker, gör sig gällande på julborden så gillar vi fortfarande att proppa i oss mat som har en klar förankring bakåt i tiden.

Ta pepparkakan till exempel. I Sverige har det bakats pepparkakor sen åtminstone 1300-talet. Nunnorna i Vadstena har skrivit ner sitt recept från1400-talet. Dessa pepparkakor var ändå olika dagens tunna, spröda och söta kakor. Visst sötades de med honung, men de var betydligt kryddstarkare. På medeltiden var det verkligen peppar i pepparkakorna. De var också mjukare än våra kexliknande saker.

Lebkuchen
 Troligen hittar vi anfadern till vår svenska pepparkaka i den tyska "Lebkuchen". Det är en kaka med liknande kryddning och finns i både stora fruktkakeliknande varianter och mindre portionsstora kakor. Ofta har de en botten av oblat och är också glaserade. Min erfarenhet av Lebkuchen är att de är kryddigare, och jag tyckte inte om dem.

Med tanke på hur mycket kontakter vi har haft med Tyskland är det inte konstigt att vi importerade även detta bakverk från kontinenten. Alla kryddor ansågs hälsobringande, och pepparkakor såldes faktiskt på apotek. Pepparkakor ska ha varit särskilt bra mot magvärk. Kanske är det på grund av anknytningen till medicin som talesättet att man blir snäll av att äta pepparkakor kommer?

Att vi bakar pepparkakor i alla möjliga former och dekorerar dem kan nog också ses som ett arv. Under renässansen och barocken lagades en hel mat som såg häftigare ut än vad den var att äta, tänk svanar och påfåglar med förgyllda näbbar och fjädrarna kvar. Även sötsakerna dekorerades och det byggdes sockerslott och skapades skulpturer av allt möjligt sött och kladdigt. Så om någon klagar på att du har för mycket kristyr på pepparkakshuset är det bara att säga att du försöker återskapa en sockerfest från 1600-talet.