torsdag 9 januari 2014

Sound of Music och barndomsminnen

I veckan så visade SVT en version av Sound of Music, vilket väckte en hel del banrdomsminnen. När jag var yngre stannade familjen vid flera tillfällen till i den lilla staden Schluderns i norra Italien. Schluderns ligger i Vinschgau i Sydtyrolen och är alltså del av de tysktalande områden som från början var österrikiska, men blev italienska efter första världskriget.

Nåväl, över Schluderns tronar en magnifik medeltida borg, kallad Churburg. Något som var extra spännande var att Churburg ägs, och bebos, av familjen von Trapp. Jag älskade filmen Sound of Music som liten, och naturligtvis kopplade jag familjen von Trapp i filmen, med familjen som bodde på Churburg. Att alperna runt omkring är som gjorda för att att springa runt och sjunga på gjorde det inte sämre.

Dessvärre blev jag grymt besviken när jag några år senare fick veta att det inte var samma familj. Familen von Trapp i Schluderns är gammal, grevlig österrikisk adel, medan familjen vars historia berättas i Sound of Music bara hade varit adlig i två generationer när de lämnade Österrike. Dessutom kom den familjen faktiskt ifrån nuvarande Slovenien, och var faktiskt italienska medborgare. Så mina idéer om hur de vandrade över bergen till Italien stämde inte, däremot tog de tåget och reste in med sina italienska pass. Ibland är fantasi och egna slutledningar roligare än sanningen.

Själva Churburg är en av de vackraste medeltidsborgar jag har varit inne i. Den har aldrig förstörts i krig eller brunnit, så den är väldigt välbevarad. Jag har gått med på en guidad visning där en gång, och kommer framförallt ihåg de otroliga bonaderna och salarna med riddarrustningar.

Churburg ovanför Schluderns



måndag 6 januari 2014

Spetsar med spets

Jag har hållit på och gått igenom mina lådor med gamla spetsar. Det är örngott och lakan med spetsar i kanterna, såväl som upprullade spetsband. Jag har fått dem av mamma och de kommer i sin tur antingen från min gammelfarmor eller min morfars faster. Det här fick mig att vilja kolla upp lite om historien bakom spetsarna.

Åldern på mina spetsar ligger troligen på någon gång kring början av 1900-talet och de är handgjorda. Jag är inte någon expert på textilier och spetsar, men eftersom jag vet att min syster vid något tillfälle hade en ärvd knyppeldyna så kan jag nog chansa på att många av spetsarna är knypplade på den.

Spets är egentligen ett tunt genombrutet tyg. Spets har tillverkats sen antiken, men det var på 1500-talet som spetstillverkningen tog verklig fart i Europa. En utveckling som skedde just på den här tiden var tekniken att knyppla spetsar. I Sverige har det knypplats sedan 1700-talet. Knyppling går till som så att man arbetar på en knyppeldyna, där har man ett antal pinnar med tråd upprullad. Sedan gäller det att förflytta pinnarna med tråd och på det sättet skapas själva spetsen.

I Sverige har traditionen med knyppling varit stark i Östergötland, i Siljanstrakten och i Skåne. För den som vill fördjupa sig, särskilt i Dalknypplingen, är Ottilia Adelborg-museet i Gagnet värt ett besök.

Tea gown, Metropolitan Museum of Art
I och med industrialiseringen så försvann stora delar av den hantverksmässiga tillverkningen av spets. Det ledde i och för sig också till att det blev möjligt att framställa helt andra kvantiteter med spetsar än tidigare, vilket satte sig på modet. Framförallt sent 1800-tal exploderade i mängden spets på klännigar, morgonrockar och blusar. om vi då går tillbaka till de spetsar jag hittade är de ändå från samma tid när kläderna exploderade i maskintillverkad spets. Det har antagligen att göra med att det är just sängkläder som finns kvar. De handgjorda spetsarna flyttades helt enkelt från kläder, med undantag för folkdräkter, till hushållstextilier.