lördag 28 juni 2014

Skotten i Sarajevo

Idag är det årsdagen av skotten i Sarajevo, det som satte igång det som till slut ledde till första världskriget. En sån här dag är det några personliga saker jag har tänkt på, och som gör att fast jag är född i slutet av 1900-talet ändå kan känna en personlig anknytning till vad som hände för 100 år sen.

Först och främst tänker jag på min morfar. Sommaren 1914 skulle han fylla nio år. När man pratade me honom var man tvungen att specificera vilket krig man menade, och han hade en tendens att oftare tänka på första världskriget om man bara frågade om kriget. Han kom fortfarande ihåg tidningsrubrikerna med Franz Josef. Det han främst berättade om var ändå matbristen. Morfars familj  hade det tufft, men det fanns ändå rika släktingar så de skulle aldrig ha behövt svälta. Han kunde berätta om när han åt upp ett helt fat med risgrynsgröt som hans styvmor ställt undan, och han gjorde det bara för att han var hungrig. Att hans styvmor lät honom komma undan med det visar också vilken fin människa hon var, och att det nog var tack vare henne som morfar ändå överlevde sin barndom.  Min äldsta syster har faktiskt fått namn efter den här styvmodern, så alla styvmödrar är inte onda.

Jag kommer också ihåg när jag och mina föräldrar besökte Theresienstadt någon gång i mitten av 1990-talet. Theresienstadt är kanske mest idag känt för att det användes som "mönsterläger" och visades upp för utländska observatörer som ville se hur judarna behandlades i nazisternas koncentrationsläger. Innan det var ett koncentrationsläger var det dock en arméförläggning och fängelse, och det var här som Gavrilo Princip fängslades, och dog, efter att han dömts för skotten i Sarajevo. Det här var ju innan digitalkameran, och jag vet inte ens om vi tog några bilder där, men jag kommer ihåg just hur liten och mörk cellen var. Det kändes hemskt att tänka sig att en människa satt inspärrad där under större delen av dygnet. Att han dog i fängelse var inte märkligt.