tag:blogger.com,1999:blog-409821401503078342024-03-11T08:52:33.919+01:00historiekullanJohannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.comBlogger364125tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-19811579701138824712024-03-11T08:52:00.004+01:002024-03-11T08:52:00.136+01:00Kung Hans privata kryddskåp<p> Jag har tidigare postat om det spännande <a href="https://historiekullan.blogspot.com/2021/09/gribshunden-ett-vrak-fran-1495.html" target="_blank">vraket Gribshunden</a>. I takt med att mer av undersökningarna publiceras kommer det fram ännu mer spännande fakta kring vraket, som till exempel vilka kryddor som fanns ombord.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWkHLLa7x_-0236RZ_q0fTQYuekG719AO8MNV689gFw44j7Xt5aiMx9lT0AaqcZWlimY0DMtUuSVI0pvdRKXaafyod2ixx87jm0I9T2c-xooceXovYAMd83UYPUt1LBFUtmcd4dTBfo2XrqbgPliIuGYdd_U7m5AGT3oChXVY6QrHgrWAfV4CUe4AfVOc/s2000/Reconstruction_of_Gribshunden_by_Mats_V%C3%A4nehem.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1377" data-original-width="2000" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWkHLLa7x_-0236RZ_q0fTQYuekG719AO8MNV689gFw44j7Xt5aiMx9lT0AaqcZWlimY0DMtUuSVI0pvdRKXaafyod2ixx87jm0I9T2c-xooceXovYAMd83UYPUt1LBFUtmcd4dTBfo2XrqbgPliIuGYdd_U7m5AGT3oChXVY6QrHgrWAfV4CUe4AfVOc/s320/Reconstruction_of_Gribshunden_by_Mats_V%C3%A4nehem.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Rekonstruktion av Gribshunden<br />Militärhistorikern - Eget arbete, CC BY-SA 4.0, </i></td></tr></tbody></table><p>Gribshunden var kung Hans privata skepp, det gick under 1495 i Ronneby skärgård. Kungen själv var inte ombord, eftersom han hade begett sig till Ronneby för att möta borgarna där, men förlisningen var ett stort slag för honom och försenade hans invasion av Sverige med två år. När Gribshunden förliste var hon på väg mot Kalmar där det skulle hållas ett rådsmöte, och diskutera ett eventuellt erkännande av Hans som kung över Sverige.</p><p>Vid utgrävningarna av vraket har det gjorts en hel del fokus på akterkastellet på skeppet. Fynd som en pung med silvermynt och en dryckeskanna med en krona på har tolkats som att det här var den del av skeppet där högre officerare och gäster, förmodligen kungen själv, höll till. Bland de mest spännande fynden är olika former av kryddor. Östersjöns speciella miljö har bevarat kryddorna på ett helt annat sätt än vad man har hittat vid utgrävningar på land och ger en unik inblick i vad som användes i samhällets högsta kretsar.</p><p>Bland kryddorna märks svartpeppar, som är de äldsta fynden av den kryddan i Norden, nejlikor, och ingefära. Det fanns också en stor mängd saffran, både i form av saffranstrådar och malen saffran. Efter me än 500 år var de fortfarande i så gott skick att den hade kvar sin lukt och färgade av sig på det omgivande materialet och vattnet. Kvaliteten på saffranet skulle idag bektraktas som de bästa och mängderna saffran som hittades visar att de var en riktig förmögenhet som hamnade på botten av Östersjön när skeppet gick under. Även dill, mandel och gurkfrön har hittats. </p><p>Förmodligen har inte alla kryddor varit avsedda för att krydda kungens mat när han var på resa. Kryddor var dyra och viktiga för att visa status, och de användes som gåvor. Särskilt mängden saffran kan tolkas som att den var avsedd att kunna delas ut som gåvor, kanske till de rådmän som Hans skulle möta i Kalmar. </p><p>Fynden från Gribshunden är fascinerande och i takt med att det kommer fler rapporter och artiklar är jag säker på att vi kommer att få reda på mer intressanta upptäkter.</p><p>Källa</p><p>Article Source: <a href="https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0281010" style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #3e0577; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: inherit;" title="Back to original article"><strong style="box-sizing: border-box; line-height: inherit;">The king’s spice cabinet–Plant remains from <i style="box-sizing: border-box; line-height: inherit;">Gribshunden</i>, a 15<span style="bottom: 1ex; box-sizing: border-box; position: relative; vertical-align: 0px;">th</span> century royal shipwreck in the Baltic Sea</strong></a><span style="background-color: white; color: #202020; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"></span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #202020; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />Larsson M, Foley B (2023) The king’s spice cabinet–Plant remains from Gribshunden, a 15th century royal shipwreck in the Baltic Sea. PLOS ONE 18(1): e0281010.<span style="background-color: white; color: #202020; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"> </span><a href="https://doi.org/10.1371/journal.pone.0281010" style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #909090; cursor: pointer; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: inherit;">https://doi.org/10.1371/journal.pone.0281010</a></p><p><br /></p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-49282185408472974622024-02-26T07:49:00.001+01:002024-02-26T07:49:00.137+01:00Peder Jakobsson Sunnanväder: del II<p> I samband med min genomgång av personerna och händelserna som ledde fram till Stockholms blodbad berättade jag om <a href="https://historiekullan.blogspot.com/2020/10/dramats-huvudpersoner-peder-jakobsson.html" target="_blank">Peder Jakobsson Sunnanväder</a>. Nu är det dags att se vad han hade haft för sig åren efter <a href="https://historiekullan.blogspot.com/p/odesaret1520.html" target="_blank">ödesåret 1520</a>.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMiwG0xiG3JJv30KwHEX1W20QD1uc1PqD5KLhYv1aXGLgAG3KpiKs_WV5faUAPMqWZdrL0ghTSifklwK0L4zime43ZOgzF2O3oArbyZJpSNVjDs2vItlzcmiIO4Mle7XZeonjyX4LvhQvOe-qI74UCDbh9Nt8-4t6bYmeeMG3r_ju7ZFghwqxaJdBmnK0/s1200/022yhzPGmCg2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1002" data-original-width="1200" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMiwG0xiG3JJv30KwHEX1W20QD1uc1PqD5KLhYv1aXGLgAG3KpiKs_WV5faUAPMqWZdrL0ghTSifklwK0L4zime43ZOgzF2O3oArbyZJpSNVjDs2vItlzcmiIO4Mle7XZeonjyX4LvhQvOe-qI74UCDbh9Nt8-4t6bYmeeMG3r_ju7ZFghwqxaJdBmnK0/s320/022yhzPGmCg2.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Gustav Vasa konfronterar Peder Jakobsson i Västerås 1523<br />målning av Ernst Josephsson, foto: Länsmuseet Gävleborg CC-BY-SA</i></td></tr></tbody></table><p>Peder Jakobsson hade varit Sten Sture den yngres kansler. Under vintern 1520 får han förtroendet att ta med Nils Sture till Polen för att förhandla om stöd där. Det kommer inget stöd från Polen, och på hösten skickar han tillbaka Nils Sture till sin mor i Stockholm. Peder Jakobsson själv däremot försvinner. Detta var ett klokt drag, som en av Sten Stures absolut närmsta män var han högt upp på listan över fiender som Kristian II och Gustav Trolle ville göra sig av med. Hade han befunnit sig inom Sverige i november 1520 är det högst troligt att han hade förlorat huvudet på något sätt.</p><p>Det går inte att spåra vad Peder Jakobsson gjorde under åren i exil, men på våren 1523 dyker han upp igen. Gustav Vasa har lyckats med sitt uppror och nu ser väl Peder Jakobsson sin chans till comeback på den politiska arenan. När Gustav Vasa håller sitt intåg i Stockholm 1523 är det Peder Jakobsson som hälsar honom och håller ett hyllningstal till honom. Den nye kungen har dock ingen särskild lojalitet mot Sten Stures gamla kansler. Här är frågan om det fanns en persolig motvilja, eller om Gustav Vasa ansåg att Peder Jakobsson var omöjlig politisk, eftersom han så starkt var representant för Sten Stures aggressiva politik mot sina fiender. Gustav Vasa väljer istället att omge sig med män som visat sig mer pragmatiska, och även stått på Kristian II:s sida innan de gick över till Gustav Vasa. </p><p>Helt otacksam är inte Gustav Vasa mot Peder Jakobsson utan 1523 utser kungen honom till biskop i Västerås, vilket också innebär en stark position i Bergslagen och Dalarna där Sturarna alltid haft ett starkt stöd. När Knut Mikaelsson, som står Peder Jakobsson nära, väljs till ärkebiskop vägrar kungen att godkänna valet. Trots att Sverige formellt sett fortfarande är en del av katolska kyrkan, och att denna ska vara helt självständig från de värdsliga makten, så tvingar Gustav Vasa fram ett nytt val av ärkebiskop. Det här gör inte Peder Jakobsson glad, och i flera brev uttrycker han sitt missnöje med kungen. Dessvärre snappar Gustav Vasa upp de här breven. Han blir rasande och avsätter Peder Jakobsson som biskop.</p><p>Under de här tiden börjar Gustav Vasa också alltmer omge sig med de män som ska bli reformationens stora namn i Sverige, nämligen Laurentius Andreae och Olaus Petri. Hur Peder Jakobsson ställde sig till de nya Lutherska tankarna är oklart, men han hamnar allt längre bort från möjligheterna att påverka kungens politik. När 1523 går över i 1524 är misstron och brytningen mellan Gustav Vasa och Peder Jakobsson total, men Peder Jakobsson har fortfarande kontakter och nätverk som han kan utnyttja för att stärka sin ställning och gå emot kungen.</p><p><b style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">Litteratur:</b><br style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">Carlsson, Gottfrid (1949). </span><i style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">Peder Jakobsson Sunnanväder</i><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">.. Lund:</span><br style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;" /><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">Stensson, Rune (1947). </span><i style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">Peder Jakobsson Sunnanväder och maktkampen i Sverige 1504-1527</i><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "Helvetica Neue Light", HelveticaNeue-Light, "Helvetica Neue", Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">. Diss. Uppsala : Univ.</span></p><p><br /></p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-48954538846969983652024-02-12T07:00:00.001+01:002024-02-12T07:00:00.138+01:00När Lofoten beskrevs som paradiset<p> Lofoten ligger långt upp i norra Norge. På sommaren är det kyligt och dimmigt, och på vintern är det mörkt, även om naturen är verkligt storslagen när solen visar sig. Trots detta beskrivs Lofoten som rena paradiset av en italienare på 1400-talet.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnR9XSiuWm4Fl8d6NrXPfFt5ULpXbq_hujPWN590sT0Zr4MRwyosRoqvrbPKHtk5jgmBI6U-X3816Uke5Sjk2UM5U9sfxepIW0YDgPvlzEKMV-ENgiGpr5pIfzI1Y2BSIeH4CjTbS_sUhfUu_7AAwsAh3Un3m3zMkWlTp2CicGGhpd5XwyBQP_BWRsi7c/s1280/Reine-3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1280" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnR9XSiuWm4Fl8d6NrXPfFt5ULpXbq_hujPWN590sT0Zr4MRwyosRoqvrbPKHtk5jgmBI6U-X3816Uke5Sjk2UM5U9sfxepIW0YDgPvlzEKMV-ENgiGpr5pIfzI1Y2BSIeH4CjTbS_sUhfUu_7AAwsAh3Un3m3zMkWlTp2CicGGhpd5XwyBQP_BWRsi7c/s320/Reine-3.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Reine på Lofoten. <br /><i>Photo: Michael Haferkamp CC-BY-SA</i></td></tr></tbody></table><p>1432 led ett venetianskt fartyg skeppsbrott utanför Lofoten, en av dem hette Pietro Quirini, och det är han som kallar Lofoten för paradiset när han tvingas tillbringa vintern där. Det som gör honom så överväldigad är inte naturen, eller den goda tillgången på torkad fisk, nej det är befolkningens inställning till nakenhet. Han beskriver hur alla sover i samma rum, och även flickorna klär av sig där även fast det är främmande män i rummet. Dessutom badas det varje vecka, och då är alla nakna. Långt innan "den svenska synden" spred sig över världen så kallar Quirini flickorna på Lofoten för "heliga änglar i paradiset". </p><p><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC3fnyhoxD9v6tf5weLB8oMMs-uSuIlzuYuUoaWPRZlskCW8wTEphgDO9TQHjcc2kfdx4-mqQfCkphsiq_edI0F025R-oun4xPm-yTglGO_KbNfRW2H2uTUP5w4-vAW9zHYmL4xI-CAWNa4RS80_e-u0AiBqoNFwKPSF_QbeezqrZiS8t_zMOQHpg0wTI/s1920/Hausbuch_Wolfegg_18v_19r_Badehaus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1402" data-original-width="1920" height="234" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC3fnyhoxD9v6tf5weLB8oMMs-uSuIlzuYuUoaWPRZlskCW8wTEphgDO9TQHjcc2kfdx4-mqQfCkphsiq_edI0F025R-oun4xPm-yTglGO_KbNfRW2H2uTUP5w4-vAW9zHYmL4xI-CAWNa4RS80_e-u0AiBqoNFwKPSF_QbeezqrZiS8t_zMOQHpg0wTI/s320/Hausbuch_Wolfegg_18v_19r_Badehaus.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Badhus i Tyskland på 1400-talet</td></tr></tbody></table></p><p>Quirini bör ändå inte ha varit ovan vid gemensamma bad. Över hela Europa frodades en badhuskultur där man i städerna gick på badhus och tillbringade timmar tillsammans. Det kan snarast jämföras med dagens relax, eller snarare thaimassagesalonger. För även om många badhus var hederliga anläggningar så ryktades det och faktiskt förekom även en hel del prostitution på badhusen. Precis som det idag finns gott om skickliga thaimassöser som får dras med föreställningar om att alla thaisalonger är bordeller.</p><p>Badhuskulturen dör till stora delar ut i Europa under början av 1500-talet, eftersom syfilisen börjar härja och badhusen anklagas för att sprida syfilis. I Norden levde ändå kulturen kvar, och vi trivs ju än idag med att gå och basta. Det är talande att när de franske ambassadören Ogier reser genom Sverige på 1630-talet så förfäras han över hur män och kvinnor badar tillsammans, att kvinnorna bara har en tunn linnesärk på sig och männen bara använder björkris för att dölja det mest anstötande. </p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-58595673725496676802024-01-29T11:27:00.009+01:002024-01-29T11:27:00.144+01:00En medeltida biskopsfru - fanns det?I filmen Stockholm Bloodbath så nämns Hemming Gadhs fru, hon ska ha bakat en honungskaka som han har med sig och bjuder Kristina Gyllenstierna på. Med tanke på att många av dem som förekommer i filmen faktiskt har existerat, i någon form, så kan det ju vara intressant att titta närmare på vem den här kvinnan kan grunda sig på.<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY2z4KXRAkapwpTJbj_rfltlbahsC8ElwDdb8zNyY5WKZDyWTmQdImfOc96DR4lkvdRUkH__EYTMm_FxmtAdZlsll9Sh_IEadbfxIMT78jBEjbH-UL7yeYhNZckr2YtxVSKHFmUKk_jkAcrgZ7z4ZUTigq2HyPiCodOQu_xXE09-x6vPiZOpeTPCfFDK4/s512/Consecrationofvirgin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="479" data-original-width="512" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY2z4KXRAkapwpTJbj_rfltlbahsC8ElwDdb8zNyY5WKZDyWTmQdImfOc96DR4lkvdRUkH__EYTMm_FxmtAdZlsll9Sh_IEadbfxIMT78jBEjbH-UL7yeYhNZckr2YtxVSKHFmUKk_jkAcrgZ7z4ZUTigq2HyPiCodOQu_xXE09-x6vPiZOpeTPCfFDK4/s320/Consecrationofvirgin.jpg" width="320" /></a></div><div><div><br /></div><div>Jag har skrivit om <a href="https://historiekullan.blogspot.com/2020/06/dramats-huvudpersoner-hemming-gadh_22.html" target="_blank">Hemming Gadh</a> tidigare, men i korthet kan sägas att han var präst, vald till biskop i Linköping, men han blev aldrig bekräftad som biskop. Han var Sturarnas främste ambassadör i Rom, och tog med sig en hel del influenser från det politiska livet i Rom. Han kan definitivt ses som den som lärde upp Gustav Vasa. Med tanke på att den katolska kyrkan krävde att prästerna skulle leva i celibat så var han dock aldrig gift. Det här är visserligen tiden då påven Alexander VI levde öppet med sin älskarinna och befordade sina barn till höga positioner, men de var aldrig gifta. Så långt gick inte ens denne skandalomsusade påve. </div><div><br /></div><div>I Sverige hade vi ett frillosystem, där män kunde ha en erkänd frilla, som han inte var gift med. Vi känner dock främst till att det är värdsliga män som hade frillor, inte kyrkan högre ämbetsmän. Att många präster på landet kunde ha en hushållerska de levde ihop med är en annan historia. Det vore inte omöjligt att Hemming Gadh tog med sig den romerska synen på celibat, men i hans annars väldigt rättframa brevväxling hittar vi inga referenser till någon frilla. </div><div><br /></div><div>I dokumenten som rör borgen Rönö, som tillhörde biskopen av Linköping, återfinns en Karin. Hemming Gadh benämnder henne i brev både som "herre och husbonde" och som en "deja". Dock ska man vara lite försiktig med uttrycket "deja", eftersom det ofta har mer betydelsen hushållerska och när Hemming Gadh säger att han har hittat en ny "deja" i Linköping låter det mer som någon som har hand om hushållet än någon han har en affär med. Oavsett är nog denna Karin det närmaste man kan komma Hemming Gadhs "fru", och om det var någon som bakade kakor åt honom så var det nog hon. Däremot bakades det inte kakor av sockerkakstyp i början av 1500-talet, mer troligt är att han hade bjudit på någon mandelpaj eller friterat bakverk.</div></div>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-85587118099773556702024-01-24T18:12:00.003+01:002024-01-24T18:12:39.572+01:00Recension: Stockholm Bloodbath<p> Den kunde varit värre. Det var nog min spontana tanke när jag kom ut ur biosalongen efter att ha sett Stockholm Bloodbath. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW0Hz1D0aUJhPDlwsrqked7mEwlJbQiJ-QhWbCZ5YTsIEzSYTBNqx-BNEVstefW7UWnqO8R8mzQWnCIZdLHNgOQDn9ztmO0kGiv_R14Sn7D_52V1pRtVD_tAfealHzGpaqelvn54aKkP2Z_sMLJ2eRZPq5IudM1QFi7GlV1Xa8AqKcx3q3eV-rPaddoN8/s360/c43ce3ecf3cd43cfb44e868dcae5233c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="240" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW0Hz1D0aUJhPDlwsrqked7mEwlJbQiJ-QhWbCZ5YTsIEzSYTBNqx-BNEVstefW7UWnqO8R8mzQWnCIZdLHNgOQDn9ztmO0kGiv_R14Sn7D_52V1pRtVD_tAfealHzGpaqelvn54aKkP2Z_sMLJ2eRZPq5IudM1QFi7GlV1Xa8AqKcx3q3eV-rPaddoN8/s320/c43ce3ecf3cd43cfb44e868dcae5233c.webp" width="213" /></a></div><p>Egentligen är det nog lättast att säga vad filmen inte är. </p><p>Det är inte korrekt skildring av året 1520. Kläderna är ett enda ihopblandning där man snarast blir överraskad när det dyker upp en dam i en närmast perfekt huvudbonad, eller att Hemming Gadhs kostym faktiskt visserligen är gjord i fel material men har en siluett som bara är ca 10 år fel i tiden. Däremellan är det mycket män i läderbyxor, kvinnor i allt möjligt som inte är tyskt 1500-tal och Kristian II har kanske ett snack om knytblusens eviga varande med Sara Danius uppe i himlen. Vikingatida stavkyrkor och en rollfigur som heter Freya slinker liksom bara med i farten de också.</p><p>Det är inte heller det stora episka dramat om ödesåret 1520. Snarare kommer insiprationen från Guy Ritchie och ligger närmare Lock, stock and two smoking barrels än Sagan om Ringen. Kanske är det ändå det som gör filmen uthärdlig. Didrik Slagheck, Kristian II och Kristina Gyllenstierna är roliga och absurda, och det är de som bygger filmen och som man vill se mer av. Å andra sidan blir man inte särskilt känslomässigt berörd, ens när huvudena rullar över Stortorget, man är helt enkelt för upptagen av att se Didrik Slagheck dansa i regnet.</p><p>Det är inte heller en total mangling av historien. Uppenbarligen har manusförfattarna läst på om händelserna, och det finns detaljer som verkligen är blinkningar åt den del av publiken som kan händelserna. Imponerande är när de faktiskt har listor med namn som överenstämmer med Gustav Trolles anklagelseskrift, men varför de bytte ut hälften av namnen mot påhittade är lite märkligt. Varför ta med Erik Ryning och inte Klas Kyle liksom? Mest märklig är kanske att biskopen Vincent Beldenack nämns, han har alltså slagits ihop av biskop Vincent i Skara som avrättades, med Jens Beldenack som satt i domstolen och dömde de som avrättades. Hans Brask och brasklappen är såklart med också.</p><p>Även den påhittade historien om Anne Eriksson och Freya som är ute efter hämnd för att deras släktingar mördades visar att manusförfattarna har läst på, men sen förenklat och förlorat verklighetsförankringen. Anne Eriksson tillhör en familj som är trogen Sten Sture, och hon ska gifta sig med Johan Natt och Dag. Nu är det faktiskt så att Johan Månsson Natt och Dag var gift med Anna Eriksdotter Bielke. Johan Månsson var dock inte en ung ädling, utan omkring 50 år gammal och Anna Eriksdotter var hans andra hustru, de hade dessutom varit gifta i ett antal år och släkten Natt och Dag härstammar visserligen från Johan Månsson, men det är sonen från hans första äktenskap som har fört släkten vidare. Johan Månsson dod dessutom på våren 1520 och avrättades inte i Stockholms blodbad. Å andra sidan missade de att ta upp den verkliga Anna Eriksdotters historia, det var hon som höll Kalmar slott mot den danska invasionen och hjälpte Gustav Vasa när han kom i land efter sin flykt från Danmark.</p><p>Och ja, kanske är mitt största problem med filmen att den är för lång och att de ändå har missat så många dramatiska episoder. Att Anna Eriksdotters historia är mer spännande i verkligheten än den här påhittade Anne Erikssons är ett exempel. Men i slutändan tycker jag att just för att filmskaparna inte har velat göra ett stort episkt drama utan verkar ha en hel del distans till filmen så är den sevärd. Jag ser nog hellre om Stockholm Bloodbath än Arn-filmerna, som hade en snyggare produktion men som mest är pretentiösa och styltiga. Som publik får man också välja om man får ta filmen för vad den är eller sitta och irritera sig på alla felaktigheter, och om man väljer den vägen finns det mycket att gräva ner sig i men ibland är det ok att se en film bara som ren underhållning.</p><p>I slutändan får filmen nog 2,5 av 5 honungskakor.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-90598157321230778572024-01-15T11:25:00.001+01:002024-01-15T11:25:00.143+01:00Utblick runt Östersjön<p> Nytt år, men fortfarande finns det massor av historia att skriva om. Jag tänkte börja det nya året med en utblick runt Östersjön och vilka politiska krafter som agerade och interagerade under 1400- och 1500-talen.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjc2EZ3JXGRnZsytl9wxYcbsczc3kEeYiCbveaEn-2w5PiDyRBRu0IWhaGuJT7-gBcL6n83rj57ui9LYm3IiaHU0Ermlt9mWV_5AfoFt8lWoTgyMjGtA0v4gWhGmTyWPv4rTqepKw0A8lNeZS_rZS6lMPQKeUfCs1L5o8JoA-O8xlMkww_Q4duoHJa6sEw/s1029/BalticSea.A2004093.1120.250m.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1029" data-original-width="800" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjc2EZ3JXGRnZsytl9wxYcbsczc3kEeYiCbveaEn-2w5PiDyRBRu0IWhaGuJT7-gBcL6n83rj57ui9LYm3IiaHU0Ermlt9mWV_5AfoFt8lWoTgyMjGtA0v4gWhGmTyWPv4rTqepKw0A8lNeZS_rZS6lMPQKeUfCs1L5o8JoA-O8xlMkww_Q4duoHJa6sEw/s320/BalticSea.A2004093.1120.250m.jpg" width="249" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Östersjön, public domain</i></td></tr></tbody></table><p>Den här bloggen handlar framförallt om Sverige och det är viktigt att komma ihåg att Sverige vid den här tiden var ett i stort sett runt rike. Sverige bestod av Sverige och Finland, som sträckte sig österut till Viborg i dagens Ryssland. Skåne, Blekinge och Halland tillhörde Danmark medan Bohuslän, Jämtland och Härjedalen var norska. Sverige var extremt orienterat mot Östersjön, med den enda lilla öppningen västeråt i form av Lödöse. I norr dominerade Sverige hela kuststräckan kring Bottenhavet och Bottenviken, men i inlandet var gränserna klart oklara, och samer och kväner fick finna sig i att det kunde dyka upp skatteindrivare från Sverige, Norge och Ryssland och hävda att de var skattskyldiga till respektive land.</p><p>Danmark var det mäktigaste av de tre nordiska rikena, och hela perioden präglas av maktkamp och krig med ärkefienden. Norge däremot tappade allt mer poitisk makt, för att från början av 1500-talet i praktiken vara ett lydrike under Danmark. Den mäktigaste organisationen var dock Hansan, och framförallt det som har kallats den vendiska Hansan, med staden Lübeck som den som satte tonen för Östersjöpolitiken. Under unionsstriderna är det ett ständigt arbete för både Danmark och Sverige att få Lübeck att sluta upp på den egna sidan, eller låna pengar. 1500-talet är dock århundradet då Hansans makt försvinner, och även om Lübeck på 1520-talet lånar ut pengar till Gustav Vasa, så är staden borta som politiskt maktfaktor redan på 1530-talet. Lübecks närmast totala monopol på handeln utmanas redan på 1400-talet av det som har kallats för den preussiska Hansan, med staden Danzig, nuvarande Gdansk, i spetsen. När Sverige inte får stöd av Lübeck försöker man ofta istället att få stöd av Danzig.</p><p>Att den preussiska Hansan stärks beror också på de maktförändringar som sker den sydöstra delen av Östersjön. Kungadömet Polen-Litauen växer fram som en allt starkare maktspelare i regionen. 1400- och 1500-talen brukar beskriva som den polska guldåldern, både politiskt och kulturellt. Det Polen kunde utnyttja för att stärka sin positioner var att två tidigare makter alltmer förlorade sin betydelse under 1400-talet, nämligen Tyska Orden och Gyllene Horden, och istället tog Polen-Litauen över. Tekniskt sett var Polen-Litauten en personalunion, precis som Kalmarunionen, men mot slutet av 1500-talet uppgår de båda länderna i ett gemensamt samvälde.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPM72ogdbIAEUEF4izudqIZp6Bh9qHuJqOwIg5-xb7UOoqAG4Q18BQjX5AifopTodquCDgXmPsIqmm6ZidRzBB6AUkQdNrdFbJrHQkTwvQQ2pYry9fysQLHFv39gJY6gui1vxKYPwIgw-EIngbMxbNxKkNu3kNbcoVHgROGkNRx5_BW-LCWUmEF3MJTz4/s1200/Teutonic_Order_1410.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><i><img border="0" data-original-height="1043" data-original-width="1200" height="278" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPM72ogdbIAEUEF4izudqIZp6Bh9qHuJqOwIg5-xb7UOoqAG4Q18BQjX5AifopTodquCDgXmPsIqmm6ZidRzBB6AUkQdNrdFbJrHQkTwvQQ2pYry9fysQLHFv39gJY6gui1vxKYPwIgw-EIngbMxbNxKkNu3kNbcoVHgROGkNRx5_BW-LCWUmEF3MJTz4/s320/Teutonic_Order_1410.png" width="320" /></i></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Av S. Bollmann - Dieter Zimmerling: Der Deutsche Ritterorden. 2. Auflage 1991. Econ Verlag, Düsseldorf, Wien, New York 1989, CC-BY-SA 3.0, </i></td></tr></tbody></table><p>Tyska Orden var en korsriddarorden med sin storhetstid på 1200- och 1300-talet. När andra korsriddarordnar koncentrerade sig på Jerusalem och det Heliga Landet valde Tyska Orden att istället lägga under sig de slaviska och baltiska stammarna kring Östersjön. Den preussiska delen av orden förlorade i praktiken sitt inflytande till Polen efter slaget vid Tannenberg 1410, men i Baltikum levde orden kvar. Under 1400-talet är stormästaren i Riga en viktig partner för det svenska riksrådet, och det görs många försök att få stöd av dem, och rekrytera deras arméer. Den sista dödsstöten för Tyska orden kom med reformationen, när deras högmästare valde att bli protestanter och värdsliga härskare istället. Det är i vakumet efter Tyska Orden som Sverige börjar flytta fram sina positioner i först Estland och sedan det som kallas för Livland och omfattar Estland och dagens Lettland under andra halvan av 1500-talet.</p><p>Längst till öster vid Östersjön fanns också Ryssland. Vid 1400-talets består dagens Ryssland av ett antal mindre furstendömen, som dessutom ligger under Gyllene Hordens kontroll. Gyllene Horden var ett mongolrike som dock kom att börja falla sönder under 1400-talet. Större delen av 1400-talet präglas av att furstendömet Moskva alltmer lägger under sig mindre ryska furstendömen, och till slut även slår sig fri från Gyllene Horden. När en av härskarna dessutom gifter sig med en dotter till kejsaren i Bysans, då börjar Moskva se sig om efterträdare till Bysans, något som blir tydligt när en av furstarna i mitten av 1500-talet även lägger sig till med titlen tsar, det vill säga kejsare. För svensk del är misstänksamheten mot ryssarna stor, men medan Moskva är alltför upptaget med att konsolidera sin makt passar Sverige på att flytta fram sina positioner kring Finska viken, betänk att dagens Sankt Petersburg ligger i det gamla landskapet Ingermanland.</p><p>Detta är en ytterst ytlig överblick över våra grannar under perioden, men ibland kan det vara bra att få det sammanfattat, så att det är möjligt att gå tillbaka hit om jag skriver om några av aktörerna i andra inlägg.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-37681045198655464642023-12-18T15:06:00.001+01:002023-12-18T15:06:00.135+01:00God Jul med lite 1500-talssmak<p> Nu är det mindre än en vecka kvar till julafton, och för er som vill prova på något nytt på julbordet så vill jag dela med mig av ett recept på pepparkakssås, med fina nordiska renässanssmaker.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL-uzn6rI4Mq74AaICdjj0mQNk_W4OGMgJuyOIfdkWAjoC76sBgLoa-SVAUMazfUpgHX-0lcrEwVwn7aQi2AmfKwl0ZrG2Tc7CbiVBupx-MYq2_kfLHAOaGQfqeKggwzgI2gKK6GcS9v7PpSrF6CTqqRqbFMI4ZN40a_cGFrpkhQMh9kDEzz7k6v1uUNA/s1736/20231216_183415.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1736" data-original-width="1302" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL-uzn6rI4Mq74AaICdjj0mQNk_W4OGMgJuyOIfdkWAjoC76sBgLoa-SVAUMazfUpgHX-0lcrEwVwn7aQi2AmfKwl0ZrG2Tc7CbiVBupx-MYq2_kfLHAOaGQfqeKggwzgI2gKK6GcS9v7PpSrF6CTqqRqbFMI4ZN40a_cGFrpkhQMh9kDEzz7k6v1uUNA/s320/20231216_183415.jpg" width="240" /></a></div><br /><p>Receptet kommer från den danska "En kogebog" från 1616, vilket brukar räknas som den äldsta skandinaviska kokboken. I receptet ingår pepparkakor, själv har jag bakat dem från ett recept från 1553 som <a href="https://historicalfoodkullan.blogspot.com/2023/11/renaissance-gingerbread-from-sabrina.html" target="_blank">ni kan hitta här.</a></p><p>375 ml sött mjöd<br />2 långpepparkorn (kan ersättas med 0,5 tsk kryddpeppar)<br />1 krm mald anis<br />0,5 tsk mald ingefära<br />0,5 g saffran<br />ca 50 g pepparkakssmulor (jag smulade sönder dem i min matberedare)</p><p>Koka upp mjödet med kryddorna och låt det sjuda ett tag.<br />Tillsätt pepparkakssmulorna lite i taget under omrörning för att undvika klumpar. Det är mycket möjligt att det behövs mindre eller mer smulor. Målet är en ganska tjock sås eller röra.<br />Låt sjuda ca 5 min under ständig omrörning</p><p>Det blir en söt och ganska kryddig sås som smakar väldigt bra till fläskkött. Den är väldigt god till julskinka, antingen istället för senap, eller som del av griljeringen.</p><p>God Jul och Gott nytt år till er alla läsare så hörs vi 2024 igen!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUS8OYFDFDWEi4XhMuhfjuMy7ZVodRn2Ydr9EUSm7gRfPFoAJzVLDDwl8elvyN66TlV2MRbSLartB4dLo1y-kKHntsoa6IVVU2ZAd4LxYk0KzKP-QreMZk8hFh_Lc9MrM3C92N4aWnra6itErQpVD2J2umQgOKUi1lwJlQaETbwiNGY_D7A8I-ES6qE_w/s2011/20231210_122703.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2011" data-original-width="1508" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUS8OYFDFDWEi4XhMuhfjuMy7ZVodRn2Ydr9EUSm7gRfPFoAJzVLDDwl8elvyN66TlV2MRbSLartB4dLo1y-kKHntsoa6IVVU2ZAd4LxYk0KzKP-QreMZk8hFh_Lc9MrM3C92N4aWnra6itErQpVD2J2umQgOKUi1lwJlQaETbwiNGY_D7A8I-ES6qE_w/s320/20231210_122703.jpg" width="240" /></a></div><br /><p><br /></p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-52295908649489854242023-12-04T09:25:00.023+01:002023-12-04T09:25:00.145+01:00Recension: Historien om Sverige<p> Nu har vi passerat avsnittet om 1400- och halva 1500-talet, så det är väl dags att säga vad jag tycker om SVT:s satsning "Historien om Sverige".</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZYqZH9nvi3tdG41blFnVslRZ4MEGYnlGCtXxjBwBeYoVDJms7tgGrHP5dC4NSqwukKrDTl0JX-ZQuH304c14xlb6R7sJk0vJ7Mzbp2Z3y-C_-PadLR8EIM84BNX2pv5AhX3Hpzj41f3x3YkW_CWBMZCx1QFoZKJnelR3tWQ8syHQpcGsRc6p2SIrAD-c/s1536/Historien-om-Sverige_SVT-1536x864.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="864" data-original-width="1536" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZYqZH9nvi3tdG41blFnVslRZ4MEGYnlGCtXxjBwBeYoVDJms7tgGrHP5dC4NSqwukKrDTl0JX-ZQuH304c14xlb6R7sJk0vJ7Mzbp2Z3y-C_-PadLR8EIM84BNX2pv5AhX3Hpzj41f3x3YkW_CWBMZCx1QFoZKJnelR3tWQ8syHQpcGsRc6p2SIrAD-c/s320/Historien-om-Sverige_SVT-1536x864.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>För det första måste man ha klart för sig vem som är målgruppen för den här serien, och det är inte jag. Det är inte någon återskapare eller någon som någon gång har nördat in sig rejält på en period eller företeelse i det förgångna. Det här är en ingång till Sveriges historia, den ska inspirera och göra folk nyfikna, men det är inte serien där du får lära dig vem som regerade när eller vem som förlorade vilket slag. Kanske skulle jag kalla de för avsnitten för en "kulturhistorien om Sverige", för det handlar väldigt mycket om att visa upp människors liv och tänkande, det är viktiare än den politiska historien, i alla fall i de fyra första avsnitten. Striderna mellan Sverkerska och Erikska ätten reduceras till att Sverker den äldre blev mördad och en kommentar om att många kungar hade korta regeringstider, här finns inte heller någon Håtuna-lek eller Nyköpings gästabud. Det här är dock episoder som finns i nästan varje grundbok om Sveriges historia, och kanske är det mer det som är det viktigaste. Tv-serien visar upp människors liv och leverne, och mer på en nivå som blandar mellan den stora massa och eliten. För att återigen ta ett exempel från avsnitt 4 så var det viktigare för de flesta människorna att järn började tillverkas i större mängd genom införande av masugnar än vad kungen egentligen hette.</p><p>Ju närmare vi kommer vår egen tid och ju mer de historiska källorna verkar det dock bli en mer traditionell historieberättning. De sista avsnittet som sändes innan juluppehållet var "Kampen om tronen", och huvudroll där blir Gustav Vasa. Även om avsnittet inleds med en stark sekvens om invasionen av Gotland 1361. Här tycker jag nog att det bli varken hackat eller malet. I stort sett hela den politiska historien mellan Engelbrekt och Gustav Vasa hoppas över, och ögonblicken med Gustav Vasa blir ändå väldigt korta utan att ge någon större inblick i hans tänkande. Samtidigt saknas "den vanliga" människans syn på utvecklingen. </p><p>Vad det gäller produktionen kan man bara konstatera att det är mycket som är väldigt snyggt. Såklart det finns enskildheter som återskapare kan reagera mot, men att produktionen i flera fall faktiskt har använt några av Sveriges bästa återskapare av de perioder de skildrar gör att det ser väldigt bra ut. Alla kvinnor går till exempel med täckt hår, vilket var normen tvärt emot vad Hollywood och andra filmbolag kan få oss att tro, men återigen nu när vi kommer till 1500-talet och modet är mer än bara lösa yllekjortlar då börjar även kostymerna svaja, med framförallt kvinnliga kläder som ligger många årtionden fel i förhållande till när de ska utspela sig.</p><p>Till produktionen vill jag också räkna de små korta avsnitten om Sveriges konst-, musik- och litteraturhistoria som hänger ihop med varje program. Särskilt avsnitten om musikhistoria har varit väldigt intressanta, litteraturhistorien har varit lite blandad och känns som att den är skapad för att den svensklärare i nian ska kunna sätta på det som inledningen till en lektion, men överlag så ger de en fördjupad bild som har varit väldigt rolig att se. Det efterföljande eftersnacket har dock i de flesta fallen varit bra i två tredjedelar, nämligen när de inkallade experterna pratar och resonerar, medan komikern som ska vara "folkets" röst ofta mest har varit fjantig och dessvärre visar varför en satsning som "Historien om Sverige" är nödvändig, de verkar nämligen själva vara totalt okunniga om någonting i historien. Här saknar man de många brittiska komiker som ofta har en gedigen universitetsutbildning och kan klara av att vara både roliga och intellektuella.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbbd0RzlS-dfNU22fjamPy3UvC3EBk3NNB29V0VTsaonISZVKXaoZ9pszX7hjRjxkCJXe7JksZ9Y-tD2er3fA2NXoC7CxxnAmU4UPQCNn3GRje55h8GoHfmm8f6-Jx3uoJzncEzAXKlMwxHZSs70mAIsEJ3GMmBDxgdheH63Vr2GwDLOT0MglnyJca4rY/s3840/HoS-005-GustavVasa-FotoSVT.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2160" data-original-width="3840" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbbd0RzlS-dfNU22fjamPy3UvC3EBk3NNB29V0VTsaonISZVKXaoZ9pszX7hjRjxkCJXe7JksZ9Y-tD2er3fA2NXoC7CxxnAmU4UPQCNn3GRje55h8GoHfmm8f6-Jx3uoJzncEzAXKlMwxHZSs70mAIsEJ3GMmBDxgdheH63Vr2GwDLOT0MglnyJca4rY/s320/HoS-005-GustavVasa-FotoSVT.jpg" width="320" /></a></div><p>Och när vi pratar om experterna så tycker jag det är tydligt att produktionen har haft ett mål. De har velat täcka in den svenska historien och de har varit i kontakt med över 300 experter, målsättningen är inte att komma med nya, spännande rön, utan mer att visa att här ligger konsensus bland forskarna idag. Det är något som är bra och förmodligen gör att den här produktionen kommer att hålla riktigt länge och inte bli daterad alltför snabbt.</p><p>Så ja, jag gillar serien och jag söndagarna den senaste månaden har varit vikta åt Historien om Sverige, inklusive alla kringprogram, men det verkar som att ju förr desto bättre, det vill säga att det har varit betydligt enklare att göra de tidiga avsnitten och att i det senaste försökte man täcka in en alltför stor period på ett sätt som inte blev helt bra.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-4691816458004966782023-11-21T08:20:00.000+01:002023-11-21T08:20:00.439+01:00Mat och hälsa enligt mäster Eberhard<p> Medeltidsmänniskan tänkte på balans i maten på ett annorlunda sätt än vi. Det var inte frågan om att balansera smaker, utan att balansera kroppens vätskor. Kroppens vätskor bestod av slem, blod, svart galla och gul galla, och när de inte var i balans blev man sjuk. Det är därför man ofta använde åderlåtning som medicin, för att man trodde helt enkelt att man återställde balansen genom att minska på mängden blod i kroppen. Olika maträtter förknippades med olika temperament och kunde också leda till sjukdomar och andra obehagliga följder om man åt för mycket av det ena, eller inte balanserade dem med varandra. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhc-69Jgdg-M1WVzVC_33ZsMoSPry_ko9K6LHvLqEFCyWl9SNvIivLt7h_Fn6MXuC83eO3k4w1yoE25jhDjFQlEx_dUc5mjOOLRwWiw4fHvC_ehqMOCOsm-aW_I6a2M1hu6xTjJuloMZhcFwhyphenhyphenQfft6yUARqk3pBLhuh3vFlQH8v-qBS5SMRAc6oVUZdfE/s632/f211d315e7dc0e7bc924191349d53d4e.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="632" data-original-width="564" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhc-69Jgdg-M1WVzVC_33ZsMoSPry_ko9K6LHvLqEFCyWl9SNvIivLt7h_Fn6MXuC83eO3k4w1yoE25jhDjFQlEx_dUc5mjOOLRwWiw4fHvC_ehqMOCOsm-aW_I6a2M1hu6xTjJuloMZhcFwhyphenhyphenQfft6yUARqk3pBLhuh3vFlQH8v-qBS5SMRAc6oVUZdfE/s320/f211d315e7dc0e7bc924191349d53d4e.jpg" width="286" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Såhär när vi börjar närma oss julbordstider är det kanske bra att titta i vad medeltidens kockar hade att säga om vilken mat som var bra för dig. I det här fallet är det Mäster Eberhard, som förmodligen var verksam i ett kök hos en furste i södra Tyskland under 1400-talet och har lämnat efter sig en samling med recept och råd angående kosten.</p><p>Dessvärre så säger Eberhard att man blir melankolisk och nedstämd av alla grönsaker, förutom vanlig sallad. Vitkål är inte så dåligt för kroppen, dessutom får den dig att sjunga bra, om du vill vara redo att ta ton i en snapsvisa eller julsång.</p><p>För den som ska gå på julfest kan det vara bra att känna till att lök och rovor leder till okyskhet, rovor ger dessutom vackra ögon.</p><p>För gottegrisen är det bäst att sikta in sig på kanderade mandlar, de får nämligen hjärnan att bli större och är bra för folk som läser mycket. Personligen så undrar jag om det inte är en sötsugen munk som har skrivit ner just det rådet. </p><p>Eberhard har många råd om matvaror, men jag hoppas att de här är några som kan ta er igenom glöggmingel, adventsfika, julfester och julbord framöver.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-47906660038846755712023-11-06T10:58:00.023+01:002023-11-06T10:58:00.142+01:00Vasaätten - en medeltidsfamilj på nedgång<p> Om någon hade velat slå vad omkring 1500 om vilken ätt som skulle bli nästa svenska kungaätt var det nog få som hade satsat en slant på familjen Vasa, för att vara ärlig var det definitivt en av de släkter som hade varit tongivande i mitten av 1400-talet, men som nu verkade vara på klar nedgång.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUaLz_RC0MwXZtkvM6HSlcGKDBLUKBzdh7vVO4E6H6kWCCnk8f-WqKDm75NVKUpI_sZU8M00G-EdLb8-X1jmgMcTMnPJbwiLVEhakVYH8-6McFUcjjZGy6yrg26_WK-qsRfozcIFkrprDarmy2FfJsenIl9cAt2oZOcio4GuW0tCmqm89EBwGU-nx72qg/s600/COA-family-sv-Vasa_medeltid.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="550" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUaLz_RC0MwXZtkvM6HSlcGKDBLUKBzdh7vVO4E6H6kWCCnk8f-WqKDm75NVKUpI_sZU8M00G-EdLb8-X1jmgMcTMnPJbwiLVEhakVYH8-6McFUcjjZGy6yrg26_WK-qsRfozcIFkrprDarmy2FfJsenIl9cAt2oZOcio4GuW0tCmqm89EBwGU-nx72qg/s320/COA-family-sv-Vasa_medeltid.png" width="293" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Bild: Dan Köhl - Eget arbete, CC BY 3.0</i>,</td></tr></tbody></table><p>Ätten var i början av 1500-talet uppdelat på två grenar, där den gemensamme anfadern var Kristiern Nilsson, som hade tagit familjen upp i det högsta skiktet av frälset. Han hade blivit dubbad till riddare och i samband med Engelbrektsfejden blev han riksdrots. Han fick två söner Karl Kristiernsson och Johan Kristiensson. Det var Karls söner som utmärkte sig mest i mitten av 1400-talet, där Kettil Karlsson blev biskop och riksföreståndare och Erik Karlsson ledde en av faktionerna under 1460-talets oreda. Erik Karlsson var Vasaättens huvudman. </p><p>Johan Kristiernsson däremot var den förste som lierade sig med Sturarna och han gifte sig med Sten Sture den äldres syster Birgitta, och därmed kom hans sida av familjen att hamna i arvslinjen efter hans stora arv. Johan Kristiernsson fick i sin tur två söner, den äldre Kristiern Johansson och den yngre Erik Johansson. När vi går in i 1490-talet bestod ätten Vasas manliga medlemmar av den äldre huvudmannen Erik Karlsson och hans kusiner de yngre Kristiern Johansson och Erik Johansson. Det verkade dock som att ingen av dem skulle kunna flytta fram släktens positioner, tvärtom verkade det som att släktens stjärna var i dalande.</p><p>Erik Karlsson blev 1491 ihjälslagen av arga bönder, ännu en av dessa i ätten Vasa som verkar ha haft nära till att ta til våld. De enda barnen som överlevde honom var de två döttrarna Margareta och Ebba Eriksdöttrar, därmed dog det som sågs som huvudgrenen av Vasaätten ut på manssidan. Båda döttrarna fick bra giften, men särskilt Ebba Eriksdotter har märkts i historien efter att hon gifte bort sin äldsta dotter Margareta Leijonhufvud med Gustav Vasa. Hans andra drottning var alltså barn till hans tremänning.</p><p>På den andra grenen av släktträdet så fick Kristiern Johansson ett antal större förläningar och han etablerade sig inom riksrådet, men han dör också på 1490-talet. Han hade sonen Gustav som dog ung och en dotter som hette Birgitta Kristiernsdotter. När 1400-talet gick över på 1500-talet var alltså den ende kvarvarande, och vuxne, manlige medlemmen av familjen Erik Johansson. Han hade gjort ett bra gifte, med en kusin till Kristiern Johanssons fru så släkterna var väl ihoplänkade, de hade fått flera barn, men Erik Johansson verkar ha varit minst sagt oduglig.</p><p>Att Gustav Vasa gick med på att det skrevs ner omdömen om hans far av typen "han var mest känd för sitt lustiga tal", tyder på att Erik Johansson inte hade ett särskilt gott rykte om sig. Erik Johansson lyckas inte heller försvara arvet efter Sten Sture den äldre, utan tvärtom verkar det som att andra familjer istället får ta över det. Att familjen Vasa inte hade särskilt gott ställt visas också av att Kristiern Johanssons dotter Birgitta blir bortgift med en borgare i Uppsala, och inte inom frälset. </p><p>Familjens lycka vänder i början av 1500-talet, när Erik Johansson genom alla dess släktförbindelser som band ihop det svenska frälset blir svåger med riksföreståndaren Sten Sture den yngre, som också kom att ge sin svåger en hel del beskydd. Kanske ännu viktigare var att då har också Erik Johanssons son Gustav växt upp och börjat ta över en del av de affärer som hans far inte klarade av. Det finns bland annat dokument i riksarkivet som tyder på att Gustav Vasa redan kring 1515 börjar försöka ta tillbaka det stora arvet efter Sten Sture, men det är en annan historia...</p><p>Det ska också sägas att Gustav Vasa hade i alla fall lite känsla för familjen efter att han blivit kung. Visserligen såg han till att Birgitta Kristiernsdotter inte fick del av arvet efter Sten Sture den äldre, men efter att hon blivit änka ordnade han i alla fall ett giftermål med en frälseman. Birgittas dotter, som alltså var dotter till en borgare och inte en adlig fröken, gifte han bort med ärkebiskopen Laurentius Petri vilket definitivt måste ha setts som ett bra gifte för henne.</p><p>Om något visar vändningen för Vasaätten på att individer faktiskt har spelat stor roll i historien. Med en enda person vände släktens ställning från att ha varit klart på nedgång till att bli vår första inhemska kungaätt sen 1300-talet.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-65001909584352431572023-10-23T09:03:00.000+02:002023-10-23T09:03:00.142+02:00Den ogifta systern<p> Det är ingen tvekan om att normen under historisk tid har varit att gifta sig med en person av motsatt kön. Trots detta så råkar man ofta på personer som aldrig gifte sig. Så länge Sverige var katolskt fanns möjligheten att gå i kloster för dem som inte ville gifta sig, men det var ett alternativ som försvann i och med reformationen. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxio0ggQYmsBy_VuUPfOXXzkT1PQ2z-f_kNz98phraA-S1-0soc7pS9b4mEAJlk_Bxg1ss-imewqhkoCwz5NB1o8OHBvLmXz2pjICqWRnh8mEMLhSU__gy9nxeP1oeSSPp-iyzIySCiCAi3hMQ6_bVi88XTqORNeAtFgBOJ3Bmhsb2uuofZiu3yF73Uf4/s6122/Pieter_Pietersz._(I)_001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="6122" data-original-width="5064" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxio0ggQYmsBy_VuUPfOXXzkT1PQ2z-f_kNz98phraA-S1-0soc7pS9b4mEAJlk_Bxg1ss-imewqhkoCwz5NB1o8OHBvLmXz2pjICqWRnh8mEMLhSU__gy9nxeP1oeSSPp-iyzIySCiCAi3hMQ6_bVi88XTqORNeAtFgBOJ3Bmhsb2uuofZiu3yF73Uf4/s320/Pieter_Pietersz._(I)_001.jpg" width="265" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Kvinna med spinnhjul. Tavla av Pieter Pietersz</i></td></tr></tbody></table><p>En av de kvinnor som levde hela sitt liv som ogift var Märta Gustavsdotter Stenbock, lillasyster till Gustav Vasas drottning Katarina Stenbock. Ogifta kvinnor är svåra att följa i källorna. De var omyndiga och företräddes av ofta först sin far, och sedan sin bror eller någon annan släkting. Deras status i förhållande till sina manliga släktingar och kvinnliga gifta släktingar var låg. De var på något sätt som ett evigt barn, någon som aldrig blivit vuxen och tagit steget fullt ut till den värld där saker beslutades.</p><p>Det finns ingenting som berättar om varför Märta Stenbock aldrig gifte sig. Äktenskap var en fråga som rörde hela släkten, och det finns exempel på att släkter som inte ville att alla syskon skulle gifta sig, eftersom arvet då skulle behöva splittras på fler arvtagare. Mot att detta varit en orsak talar att Märtas lillasyster Ebba blev bortgift, och hade det bara varit ekonomiska orsaker borde kanske prioriteringen legat på att gifta bort Märta innan Ebba fick en make. Det finns inge källor som säger att Märta skulle ha varit sjuklig, och därför inte hittat någon make. Tvärtom så levde hon tills hon blev över 70 år gammal, och hon reste flitigt mellan sina systrar.</p><p>Kanske var det Märta som inte ville gifta sig av någon anledning? Även om flickor uppfostrades till att se det som naturligt att de någon dag skulle gifta sig och skaffa familj, så fanns det de som inte ville. Som jag nämnde i början hade hon kanske i ett tidigare skede av historien valt att gå i kloster för att slippa gifta sig. Att hon inte gifte sig tyder också på att släkten accepterat, om det inte var deras önskemål, att hon inte fick en man. </p><p>Som ogift kvinna var Märtas status låg. Därför kom hon till stora delar att bo som inneboende och tillhöra sina storasystrars hushåll. Nu var ju inte dessa vilka som helst utan det var änkedrottningen Katarina och grevinnan Cecilia, som var änka efter Gustav Johansson Tre Rosor. Men på grund av hennes låga status har Märta också haft en möjlighet att flyga under radarn, andra brydde sig helt enkelt inte om henne. När familjen Stenbock blir inblandad i striderna mellan hertig Karl och Sigismund är det Märta som får agera budbärare mellan sina äldre systrar och lillasystern Ebba Stenbock, som hölls i husarrest av hertig Karl. På grund av Märtas maktlöshet, som ogift kvinna, var hon inget hot utan kunde besöka Ebba Stenbock, något som den mäktigare storasystern Katarina inte kunde, hon var nämligen också inblandad i privata tvister med hertig Karl.</p><p>Det största källmaterialet som rör personer under den här tiden är ofta papper som rör godsaffärer. Som omyndig hade Märta ingen egen möjlighet att göra några godsaffärer eller ingå i godsuppgörelser. När hon omnäms är det mest som en skugga i sina systrars brevväxling, och i deras hushåll. Vi vet inget om det var hennes eller släktens val att hon levde ogift, men ändå skulle man gärna vilja vet mer om en person som de facto kunde betrakta hela det sena 1500-talets maktkamp från sidlinjen.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-36910589425919251802023-10-09T13:35:00.003+02:002023-10-09T13:35:17.529+02:00Recension: Sten Sture den yngre av Lars Ericson Wolke <p> </p><p class="MsoNormal"><b>Äntligen en bok om Gustav Vasas föregångare!</b><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Sten Sture den yngre regerade Sverige 1512–1520. Under åtta
år hann han ändå sätta sina spår i Sveriges historia, inte minst för att Gustav
Vasa kom att ha sina formativa år under Sten Stures regenttid. Tiden vid Sten
Stures hov gav honom flera lärdomar som han ”senare drev i bruket” för att
citera Peder Swarts krönika om Gustav Vasa. Trots detta har det saknats en heltäckande
biografi över Sten Sture den yngre. I Bo Erikssons ”<i>Sturarna – makten,
morden, missdåden</i>” (Norstedts, 2017) är det den ”siste Sturen” som tar
minst plats på sidorna. Därför kan man inte säga annat än att Lars Ericson
Wolkes ”Sten Sture den yngre” behövs i den svenska historiebokshyllan. Det var
dags nu.<o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRkPCFD2IojZyHecQ9TVgaAHSTgCCL1rH3-uXhrfTtGgV1hbizb2slFSWoM8kW-LioNW-qK-z836T-tc6TfZmb1jG_tyZo5wiocLXDVQcjI5sq8e9vkBGM_g_r0GN8S7qgG7Gyv_HeEVyYzqLIydjG4HyOkrPDV0TsxtL9St_EFJnj6QOwO8TWI14d4fc/s800/Sten-Sture-den-yngre.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRkPCFD2IojZyHecQ9TVgaAHSTgCCL1rH3-uXhrfTtGgV1hbizb2slFSWoM8kW-LioNW-qK-z836T-tc6TfZmb1jG_tyZo5wiocLXDVQcjI5sq8e9vkBGM_g_r0GN8S7qgG7Gyv_HeEVyYzqLIydjG4HyOkrPDV0TsxtL9St_EFJnj6QOwO8TWI14d4fc/s320/Sten-Sture-den-yngre.jpg" width="200" /></a></div><p class="MsoNormal">Lars Ericson Wolke är professor emeritus med inriktning
krigshistoria, han har också tidigare skrivit en av de bättre böckerna om
Stockholms blodbad. Ett stort problem med att skriva om Sten Sture den yngre är
att vi saknar väldigt många källor, och detta adresseras i ett enskilt kapitel
i boken. I korthet kan mycket skyllas på att danskarna tog med sig många
dokument från Sverige när de lämnade landet 1521. Vi fick tillbaka många i
slutet av 1800-talet men än idag upptäcks gamla ”Sturebrev” i riksarkivet i
Köpenhamn”. Därför saknar jag faktiskt att det inte pratas något om de få
källor, mest brev från hans far Svante Nilsson, som faktiskt tar upp Sten
Stures barn- och ungdomstid. Ericson Wolke skildrar Sten Sture närmast
kliniskt, vad han gjorde, när han gjorde det och vilka som var inblandade, men
det är först när han dyker upp på den politiska scenen vi får möta
huvudpersonen. På samma sätt märks författarens intresse för krigshistoria och
politisk historia i en avsaknad av diskussioner om exempelvis släkt, informell
makt och sociala nätverk. Detta trots att jag vet att dessa diskussioner finns
i en del litteratur som finns med i litteraturlistan. Kort sagt skulle han
behövt en korrekturläsare som inte bara brinner för ”kungar och krig”.ade jag
läst den här boken i tonåren, innan jag själv började läsa originalkällorna,
hade jag älskat den just för att den är så otroligt noggrann, det är tidvis
närmast ett dagsschema av vad Sten Sture gjorde. Men detta är också Lars
Ericson Wolkes specialitet. Han kan sina krig och rådsprotokoll. </p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Kanske är det också det som behövs i en första biografi,
sedan om det kommer framtida skildringar kan de gå in på mer tolkningar och
kanske lite mer frågan om varför han agerade som han gjorde, och hur han
lyckades med det. Det är talande att när Ericson Wolke ger en skildring av
personen Sten Sture den yngre, då är det citat från Gottfrid Carlsson och
Gunnar T Westin. Den senares avhandling från 1950-talet har fram tills nu har
varit den främsta litteraturen om Sten Sture den yngre. Westins texter är tunga
och snåriga, och det är därför som det är så viktigt att Ericson Wolke äntligen
har gett oss en biografi som en historieintresserad allmänhet kan ta till sig.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">En invändning är att boken hade tjänat på noggrannare
korrekturläsning. Efter att ha haft en text om varför han väljer att kalla Sten
Sture för just Sten Sture och inte Sten Svantesson, så dyker ändå benämningen
Sten Svantesson upp, riksrådet Nils Bosson kallas för Natt och Dag, fast han
till hörde Grip-ätten, han skriver också att Svante Nilsson ligger begravd i
Uppsala domkyrka när det är Svante Stensson Sture som gör det medan Svante
Nilsson ligger i Västerås, något som nämns tidigare i boken. Det är många namn
som nämns och det är lätt att förstå varför det sker förväxlingar i texten,
även för den insatte medeltidshistorikern hade det också varit bra med ett
släktträd för att sätta in namnen i ett sammanhang. Mot slutet finns det också
några tillfällen när väldigt liknande formuleringar förekommer i stycken strax
efter varandra, där det är uppenbart att det borde ha tagits bort på något
ställe.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Även om jag har en viss kritik så är det här en bok att
rekommendera. Sturarna är familjegrupperingen som öppnade upp dörren för Gustav
Vasa, renässansen och Sveriges utveckling till en tidigmodern stat. Dessa går
inte att runda och Lars Ericson Wolke går igenom ganska krångliga politiska
händelser på ett rakt sätt som gör det enkelt att följa kronologiskt. Han har
agerat historiens trädgårdsmästare och bidragit till att en ny generation kan
få upp ögonen för detta nätverk av ränksmidare, krigare och opportunister. Ett
klassiskt historieverk där han går i sina företrädares spår. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>För den som är intresserad av Gustav Vasa
skulle jag faktiskt säga att den här boken är nödvändig för att förstå
bakgrunden och den värld Gustav Vasa kom ifrån. Det är kanske inte en bok som
kommer att få ett litteraturpris, men som 1500-talshistoriker vill jag ändå
avsluta med ett gediget: ”Äntligen!”.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Tack! <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-71973644564578423952023-09-25T10:18:00.016+02:002023-09-25T10:18:00.150+02:00Vasaätten och mental ohälsa<p> Det är alltid vanskligt att sätta diagnoser på personer som är sedan länge döda, särskilt när det gäller mental ohälsa. En del sjukdomar lämnar synliga spår på skelettet, som till exempel Svante Nilssons syfilisskadade ben, men det gäller inte för de flesta psykiska sjukdomar. Rör vi oss i det ännu bredare fältet av mental ohälsa är det naturligtvis ännu svårare. En av de familjer där vi ändå klart vet att det fanns en hel del mental ohälsa är Vasa-ätten. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjew9SVgSTaueYdZs7BW-Gxp9Kq-bVVujUaUnmelHOz5IynCTl6JEnrOf1YS6JLh7vIF5gAN_4OiO1hCFYgLSknXOAQjb5rNwqQkCppBOiE27ZF_Hpp5Mr2VRAXIK5oLHVO-_H2nGgDuYr59vCse9v-gF8Bu_A7vxgUGkhRIuIGEbE7XpUqetGEslQGFqk/s798/Magnus_of_Sweden_(1542)_c_1580.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="798" data-original-width="596" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjew9SVgSTaueYdZs7BW-Gxp9Kq-bVVujUaUnmelHOz5IynCTl6JEnrOf1YS6JLh7vIF5gAN_4OiO1hCFYgLSknXOAQjb5rNwqQkCppBOiE27ZF_Hpp5Mr2VRAXIK5oLHVO-_H2nGgDuYr59vCse9v-gF8Bu_A7vxgUGkhRIuIGEbE7XpUqetGEslQGFqk/s320/Magnus_of_Sweden_(1542)_c_1580.jpg" width="239" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Hertig Magnus av Östergland</i></td></tr></tbody></table><p>Gustav Vasas tredje son Magnus utsågs till hertig i Östergötland och residerade i Vadstena. Från det att han var omkring 20 år så uppvisar han en hel del tecken på psykisk ohälsa. Magnus sjukom beskrivs som växlande och i perioder kunde han vara frisk, för att sedan få raseriutbrott. Redan 1572, när Magnus var kring 30 år drog hans bröder in hans hertigdöme och lade det under kronan på grund av hans sjukdom. Det ska dock sägas att alla hans bröder visade stor omtanke om Magnus. De skickade, och betalade, för läkare från utlandet till honom, och även om hans hertigdöme gick tillbaka till kronan så fortsatte de att betala för en hovstat omkring honom, inte minst för att skydda honom från sig själv. Historierna om att hertig Magnus skulle ha kidnappat jungfrur till Vadstena, eller försökt hoppa i vallgraven efter att han hade sett en sjöjungfru går dock inte att belägga historiskt. Särskilt historien om sjöjungfrun har ändå bevarats och traderats och blivit en svensk folktradition och även gett upphov till operan "Hertig Magnus och sjöjungfrun".</p><p>Ännu mer känd är Magnus storebror, Erik XIV. Han råkade uppenbarligen ut för någon slags psykos i samband med Sturemorden, när han springer ut på landsbygden och irrar runt i flera dagar. Även hans noteringar om att man har plågat honom med "våta lakan" tyder på att man har försökt att lugna ner honom. Att kyla ner huvudet ansågs kunna lugna hetsiga personer, och än idag har vi utrycket att hålla huvudet kallt i knepiga situationer. Överlag verkar det som att familjen Vasas mentala ohälsa visade sig som en rejäl paranoia, och även Gustav Vasa, Johan III och Karl IX visar upp klart misstänksamma drag även om de inte var fullt lika illa som hos Erik XIV.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg09dUNqeWKwqUstci8cP1Zg7th1Nv19uRT_gV9xaY-5z_HelaXoWrQfqx9R7rHM8HzYPqFbtcbVHeYaYvDsesI-mJ25Yy_evGG6-T0DJZyYJuH4VwrewLBMyh0dPyxRbb2F4jRQuxgXBdN6WN2cak6C4PR8OI71Y7QJ_FYEGYhpcE1OaSGRwFnCpH35tQ/s3293/Ok%C3%A4nd_kvinna_kallad_Sofia,_1547-1611,_prinsessa_av_Sverige_hertiginna_av_Sachsen-Lau_-_Nationalmuseum_-_15096.tif" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3293" data-original-width="2057" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg09dUNqeWKwqUstci8cP1Zg7th1Nv19uRT_gV9xaY-5z_HelaXoWrQfqx9R7rHM8HzYPqFbtcbVHeYaYvDsesI-mJ25Yy_evGG6-T0DJZyYJuH4VwrewLBMyh0dPyxRbb2F4jRQuxgXBdN6WN2cak6C4PR8OI71Y7QJ_FYEGYhpcE1OaSGRwFnCpH35tQ/s320/Ok%C3%A4nd_kvinna_kallad_Sofia,_1547-1611,_prinsessa_av_Sverige_hertiginna_av_Sachsen-Lau_-_Nationalmuseum_-_15096.tif" width="200" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Porträtt som anses föreställa prinsessan Sofia, Hertiginna av Sachsen-Lauenburg</i></td></tr></tbody></table><p>Mindre känt är att vi även känner till att några av de kvinnliga medlemmarna i familjen mådde psykiskt dåligt. Både Gustav Vasas dotter Sofia och Karl IX:s dotter Maria Elisabeth beskrivs som att de led av "sinnessvaghet", till Sofia finns det brev som särskilt uppmanar henne att inte oroa sig och grubbla så mycket. Här kommer ändå svårigheterna att diagnostisera sedan länge döda människor. Sofia hade gifts bort i ett djupt olyckligt äktenskap, som även ledde till en separation mellan henne och maken, en situation som väl kan leda till nedstämdhet och grubbleri och inte behöver vara tecken på någon psykisk sjukdom.</p><p>Att familjen Vasas psykiska hälsa har intresserat forskare gör att vi också känner till fler personer som var släkt med familjen även om de inte hette Vasa. Nils Birgersson Grip var barnbarn till Gustav Vasas syster Margareta och även han drabbades av en sådan "sinnessvaghet" att från 30-årsåldern fick hans bror agera förmyndare åt honom och förvalta hans egendomar. Även här beskrivs hans sjukdom som att den hade stora drag av raseri och misstänksamhet. Släkten Tre Rosor härsammade på mödernet från Gustav Vasas faster Anna Eriksdotter. Här finns det inte lika uttalat att de led av mental ohälsa, men det är talande att de tre sista manliga medlemmarna i familjen är omtalade som att en begick självmord och två söp i praktiken ihjäl sig. Detta i en tid när självmord var tabu och ofta försökte döljas, och de flesta inom högadeln drack kopiösa mängder alkohol, vilket gör att när någon benämns som försupen bör det ha varit något utöver det vanliga. </p><p>Idag vet vi mer om vårt psyke än på 1500-talet, och även mer än när historikerna började intressera sig för Vasaättens så kallade galenskap. Oavsett om de här individernas sinnestillstånd berodde på arv, miljö eller bara slumpen så är det intressant att just den kungliga kopplingen gör att vi känner till ett antal individer som uppenbarligen var drabbade av mental ohälsa. Det ger oss också en inblick i att man faktiskt har visat omtanke om de här individerna och säkerställt både deras fysiska och ekonomiska trygghet, de har inte gömts undan och glömts borts. Idag med större kunskaper är det kanske också mer intressant att se till individernas situationer och vad som framkallat deras "sinnessvaghet" än att leta efter någon galenskapsgen hos släkten Vasa.</p><p><b>Litteratur</b><br />Larsson, Lars-Olof, <i>Arvet efter Gustav Vasa</i>, Stockholm, 2005</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-20603874448122218252023-09-11T14:49:00.016+02:002023-09-11T14:49:00.135+02:00lyx och skam<p> I alla tider har det varit viktigt att se skillnad på folk och folk. Kläder har använts för att identifiera människor och avgöra tillhörighet. Än idag gör vi detta, i allt ifrån att bära favoritlagets tröja när det är match, till att sätta på sig sin sockendräkt och därigenom visa upp att man hör ihop med en särskild bygd. Så här var det naturligtvis i historien också, men här var det inte alltid frivilligt utan tvånget att reglera människors klädsel kunde komma lika mycket uppifrån, som från ett grupptryck. Det är här överflödsförordningar kommer in bland annat.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTCIKP2LP53AQdZIg-_b8O1Me57kxTSDeB1CXYb13YZVJsSTX4WIT15yplY0BKgVLea5iuVqq2SJvQRfNMDCGBNsm0a4aWWHlDVdPKJKFDHAW23zrb9XuE6hb35zd_DXA1s1QgD6YcLyzszEVcCvHkQj6PHQXnXNGPH9g8AlglKnxRq-dVF-Xnr8_mtrA/s1903/nedladdning%20(1).png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1075" data-original-width="1903" height="181" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTCIKP2LP53AQdZIg-_b8O1Me57kxTSDeB1CXYb13YZVJsSTX4WIT15yplY0BKgVLea5iuVqq2SJvQRfNMDCGBNsm0a4aWWHlDVdPKJKFDHAW23zrb9XuE6hb35zd_DXA1s1QgD6YcLyzszEVcCvHkQj6PHQXnXNGPH9g8AlglKnxRq-dVF-Xnr8_mtrA/s320/nedladdning%20(1).png" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Dansande bönder, Hans Sebald Beham<br />Rijksmuseum.nl</i></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">I Tyskland fanns det redan under renässansen tydliga regler för hur människor från olika klasser fick klä sig. Människor som var bönder fick bara ha kläder gjorda av en viss mängd tyg, borgare fick inte ha lika dyrbara kläder som adel och så vidare. Det gällde helt enkelt att se skillnad på folk och folk, och att ingen skulle utge sig för att tillhöra en högre samhällsklass än vad de gjorde. Det blev också ett problem när borgare ville klä sig i lika dyra material som adeln, med större konkurrens om varorna steg priserna och eftersom borgarna ofta var rikare än adeln kunde det innebära att adeln inte hade råd att bära de kläder de hade rätt till. </div><p>I Sverige finns det spridda regleringar av kläder från slutet av medeltiden och i Stockholm finns det en från 1529. Då handlar det inte om att skilja de olika samhällsklasserna från varandra. De som drabbas av förordningarna är kvinnor, och det viktigaste de tar upp är att det måste gå att skilja på "ärbara" och "lösa" kvinnor. Det vill säga kvinnor som var prostituterade eller hade fått barn utanför äktenskapet var tvungna att visa det genom sina kläder, eller snarare de fick inte klä sig lika fint som kvinnor som var gifta. Det här är också en tradition som har funnits kvar länge i samhället, då det länge enbart var kvinnor som var oskulder när de gifte sig som fick använda brudkrona i kyrkan. Här blir ju skillnaden på män och kvinnor i det patriarkala samhället tydlig, inga överflödesförordningar eller sedvänjor bestraffar den man som har haft sex utanför äktenskapet. </p><p>Först med de förordningar som börjar införas i Stockholm från 1580-talet börjar det dyka upp fler försök att skilja olika samhällsklasser från varandra, då borgerskapets kvinnor fick begräsningar i hur mycket siden de fick ha i sina kläder till exempel. I Sverige skulle det införas överflödsförordningar fram till 1820, och även efter 1500-talet var det framförallt kvinnors kläder som skulle regleras, även om vikten av att skilja olika klasser från varandra kom att bli viktigare. </p><p><br /></p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-30642240728418872262023-08-28T07:48:00.000+02:002023-08-28T07:48:34.029+02:00Gorius Holstes uppgång och fall<p> I början av 1500-talet dyker Gorius Holste upp i källorna för första gången, och han kommer att bli en av de mer tongivande personerna i Stockholms historia de kommande decennierna.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNV4q7NkA9WQ205vAJY_i8IWRPVoMz5gHUcJzYNoTFrlGzvOT33a7La-k7ydzaa04Y6bqRcgaRMabU5543142r-CekYa2JeQOXfdcoOLCzLL9OHDqi5dR2wyK8aSQ4wY64Y_s6E6_wvZsL6UIubAwEccm4sbdxB0gXYbSY2M2yLL69IA4XxKsYRezUbBw/s732/V%C3%A4dersoltavlan_cropped.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="732" data-original-width="489" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNV4q7NkA9WQ205vAJY_i8IWRPVoMz5gHUcJzYNoTFrlGzvOT33a7La-k7ydzaa04Y6bqRcgaRMabU5543142r-CekYa2JeQOXfdcoOLCzLL9OHDqi5dR2wyK8aSQ4wY64Y_s6E6_wvZsL6UIubAwEccm4sbdxB0gXYbSY2M2yLL69IA4XxKsYRezUbBw/s320/V%C3%A4dersoltavlan_cropped.jpg" width="214" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Vädersolstavlan visar Stockholm under Gorius Holstes tid</i></td></tr></tbody></table><p>Gorius är en kortform av Gregorius och förmodligen kom han från Tyskland. Han skrev sina brev på tyska, men det gjorde i och för sig de flesta handelsmännen kring Östersjön, men han verkar i alla fall inte ha haft några tidigare kopplingar eller släktingar i Stockholm när han första gången omnämns i källorna. Han var knappast fattig och ännu rikare blev han när han 1508 gifte sig med Elisabeth Reinholdsdotter, som var änka efter den rikaste mannen i Stockholm. Med giftermålet fick han släktingar och framförallt så mycket tillgångar att han kom att vara den störste skattebetalaren i Stockholm.</p><p>I historieböckerna dyker Gorius Holste upp i samband med Stockholms kapitulation 1520. Olaus Petri och en tysk krönikeskrivare nämner båda att Kristian II valde att sova över hos honom, och inte på slottet efter att han intagit Stockholm. I den dokumentärserie som SVT gjorde om Stockholms blodbad pekas han ut som förmodligen en av de främsta konspiratörerna i det som skulle leda till Stockholms blodbad. Det ligger nog en hel del sanning i det. Under Stockholms blodbad så är det inte han och hans släktingar som drabbas, utan tvärtom blir han bara dager efter massakern utsedd som borgmästare i Stockholm.</p><p>När Gustav Vasa intar Stockholm 1523 avsätts Gorius Holste snabbt från sin post som borgmästare, och hans skatteutgifter minskar betydligt. Förmodligen har en stor andel av hans tillgångar beslagtagits som straff för att han har varit Kristian II:s man i Stockholm. Han förlorar ändå inte sin ställning i Stockholm utan fortsätter att omnämnas i befattningar som visar att han anses som en av de främsta borgarna i Stockholm. Han får skattefrihet för sin hustrus gårdar på Lovön och han äger andelar i Dannemora gruva.</p><p>Gorius Holstes slutgiltiga fall kommer i samband med den så kallade Krutkonspirationen mot Gustav Vasa. I korthet så ska det ha varit en sammansvärjning om att spränga kungen när han var på plats i kyrkan. En av de som var med i konspirationen ska dock ha råkat avslöjat alltihop och sedan häktades, och avrättades, ett stort antal persomer som delaktiga i krutkonspirationen. Krutkonspirationen sker 1536 och när det här sker är Gorius Holste redan häktad för att ha stämplat mot kungen. Tydligen hittar kungen ändå inga möjligheter att döma honom som direkt delaktig, men han blir kvar i någon form av fängelse. Några år efter krutkonspirationen anklagas reformatorerna Olaus Petri och Laurentius Andreae för att ha känt till konspirationen, men de sägs då också vara Gorius Holstes kumpaner. Nu pekas han alltså direkt ut som ledare för oppositionen mot Gustav Vasa bland Stockholms borgerskap.</p><p>Gorius Holste ställs inte direkt inför rätta, men hans tillgångar dras in till kungen och han själv hålls i fångenskap på Tynnelsö slott. Den lite mer Vasa-skeptiske kan undra om hela tillslaget mot de så kallade krutkonspiratörerna kanske handlade om att få kontroll över deras tillgångar i Dannemora gruvor. Gorius Holste avlider på Tynnelsö slott 1543. Gorius Holstes hustru Elisabeth förekommer fortfarande i källorna 1554, så hon överlevde honom med ganska många år.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-80804251931968382962023-08-14T09:19:00.000+02:002023-08-14T09:19:57.918+02:00Medeltidsveckan 2023<p> Medeltidsveckan 2023 är över och jag befinner mig just nu i ett 1700-talshus på Fårö eftersom färjekaoset har gett mig några extra dagar på Gotland. Här är lite reflektioner om veckan.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf_fcsMcE65BJGEOHAbijA9UHwNXIVDW5q9SwLEswTi6dIUu8C3l8n9knFzOybdHBqaFj02kUjIu7hjgKQvgB7Ol0mf68wlyQR6LDHMTV1_os9WXVjVuWqEXIvGjXHMywCeVmphw-dERP2NLAAEPFhjcZgo7u-Ar5cYrFd8VpAsW5Tgard0xiKI9ZMGFY/s4000/20230811_143605.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf_fcsMcE65BJGEOHAbijA9UHwNXIVDW5q9SwLEswTi6dIUu8C3l8n9knFzOybdHBqaFj02kUjIu7hjgKQvgB7Ol0mf68wlyQR6LDHMTV1_os9WXVjVuWqEXIvGjXHMywCeVmphw-dERP2NLAAEPFhjcZgo7u-Ar5cYrFd8VpAsW5Tgard0xiKI9ZMGFY/s320/20230811_143605.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Årets tema var "mat och dryck". <br />Foto: Simona Dal</td></tr></tbody></table><p>Först av allt vill jag tacka alls som kom och lyssnade på min föreläsning "Från biskopsbord till soldatmat - en resa i senmedeltidens matvärld". Som föreläsare utan kontroll över biljettförsäljningen är man alltid lite nervös över hur mycket som säljs, men när det blev nästan fullsatt i salen blev jag verkligen glad och inspirerad att prata. Ni som var där i publiken hade också många intressanta frågor, tyvärr räckte inte tiden till för mer. Jag hoppas naturligtvis att jag kan återkomma med en ny föreläsning på nästa års medeltidsvecka.</p><p>För den som åker på medeltidsveckan är det ett digert program, bara det officiella programmet upptar mer än 600 olika programpunkter, och det är ett urval som gäller. Det är en blandning från välkända historiker, via forskare till museimänniskor och hantverkare som helt enkelt har blivit experter på det de gör. Jag hade gärna gått på de mindre presentationer som hölls av Centrum för medeltidsstudier vid Stockholms universitet, men jag råkade bli upptagen i två hela dagar med att tävla i medeltida matlagning.</p><p>På torsdagen var det nämligen en första uttagning till "Det medeltida matslaget", vilket var en tävling i typ samma stil som Mästerkocken. Jag och mina vänner Eliot och Alex ställde upp för Stockholmfänikans räkning, och fast vi missade att det var kornmjöl och inte vetemjöl vi försökte baka med så gick vi vidare till finalen.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwwpPPdo1cnN2AHYOaG3GZYBYV5ULO3iKniY1LF6ZxgMmyk7AGeImVVxsYCjUYidaJVGUjviTjhykZnEXrib7Xfww2GTy1nKJLgLQDJauMaNvzwbsKE2mCKUHsvC3yPXVRPa5jVoSLFxNBKYzDJjIaVXKfW_YSJfVQ4M-4ChWpgubAnjT1gSFfYbihtvU/s4000/20230811_152707.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwwpPPdo1cnN2AHYOaG3GZYBYV5ULO3iKniY1LF6ZxgMmyk7AGeImVVxsYCjUYidaJVGUjviTjhykZnEXrib7Xfww2GTy1nKJLgLQDJauMaNvzwbsKE2mCKUHsvC3yPXVRPa5jVoSLFxNBKYzDJjIaVXKfW_YSJfVQ4M-4ChWpgubAnjT1gSFfYbihtvU/s320/20230811_152707.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Biskop Brasks festliga fastemåltid uppdukad i finalen<br />Foto: Simona Dal</td></tr></tbody></table><p>I finalen, som var en fredag, lagade vi en sju-rätters fastemåltid värdig biskop Hans Brask, allt utifrån två böcklingar och ett torkat torskhuvud. Själv ska jag säga att jag är ganska nöjd med att jag lyckades med hjälp av en mortel att stöta mandel så att vi kunde göra egen marsipan och tillverka en marsipandelfin som prydnad till bordet. Vårt lag slutade tvåa, men fick beröm för att vi hade den mest historiskt baserade maten och den roligaste showen. Laget som vann hade gjort en fantastiskt 1300-talsmåltid och de hade en bättre presentation enligt temat på tävling, som var "saga", enligt domarna. Det var roligt att tävla och tävlingen ska enligt ryktet återkomma nästa år.</p><p>Som sagt matlagningstävlingen hindrade mig från att ga på flera programpunkter jag hade planerat, men en liten ljusglimt i färjekaoset var att jag på lördagen hade tid att gå och se "Sveriges medeltida landskapslagar - the musical", som var en otroligt rolig och lärorik föreställning. Den perfekta blandningen av humor och kunskapsförmedling.</p><p>Eftersom jag är strandad på ön i några dagar till ska jag också försöka hinna med lite medeltidskyrkor innan jag äntligen kommer hem.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-35637955365178088762023-07-03T07:28:00.000+02:002023-07-03T07:33:32.685+02:00Sommarutflykter med Gustav Vasa<p> Nu är vi inne i juli och jag tänkte ta ett litet sommaruppehåll med bloggen, det kanske blir någon uppdatering ändå, men inget regelbundet. Under våren har det varit mycket jubiléer med anledning av 500-årsfirandet av Gustav Vasas tillträde som kung, och jag tänkte här tipsa om några utflykter man kan göra i Gustav Vasas fotspår.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGbGcmfH2oq7x9ssPm9VCwJr35cgWtuKuMBUQJLO33KwbP744kC__O2O9Vn397-sDNQHS2X2dkboUdMUNy1Hzoyq61QMOW5IRXdMGkPaaVRlDdxkvEqdcs-Ue0pvW7bzdozQHQF_coWaOzu-_tPTYHA_JqudWgQDizfT_-PG-EO6zsVQeY83m2G9g8/s1436/Gustav_I,_1497-1560,_konung_av_Sverige_(David_Frumerie)_-_Nationalmuseum_-_15236.tif.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1436" data-original-width="800" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGbGcmfH2oq7x9ssPm9VCwJr35cgWtuKuMBUQJLO33KwbP744kC__O2O9Vn397-sDNQHS2X2dkboUdMUNy1Hzoyq61QMOW5IRXdMGkPaaVRlDdxkvEqdcs-Ue0pvW7bzdozQHQF_coWaOzu-_tPTYHA_JqudWgQDizfT_-PG-EO6zsVQeY83m2G9g8/s320/Gustav_I,_1497-1560,_konung_av_Sverige_(David_Frumerie)_-_Nationalmuseum_-_15236.tif.jpg" width="178" /></a></div><br /><p><br /></p><p><a href="https://kalmarslott.se/" target="_blank">Kalmar slott</a></p><p>Gustav Vasa kom först till Kalmar när han återvände från sin danska fångenskap. Kalmar slott är en klassiskt Vasaborg, men historien går längre tillbaka. Här finns en utställning om slottets historia, med Kalmarunionen, Vasakungarna och Vasaprinsessorna som fokus. Här finns också ett restaurerat kök från Johan III:s tid, som är väl värt att besöka.</p><p><a href="https://www.elfsborgsfastning.se/gamla-elfsborg" target="_blank">Älvsborg</a></p><p>Älvsborgs fästning var Sveriges lilla andhål mot väster och den anfölls och intogs av Danmark vid ett flertal tillfällen. Gustav Vasa tog tillbaka borgen 1523 och byggde om den till en rejäl stenfästning. Han beordrade också befolkningen i Nya Lödöse att flytta till en plats i skuggan av borgen. Det gick inte så bra, eftersom borgen brändes och invånarna flyttade tillbaka under nordiska sjuårskriget, men det var i alla fall ett försök från Gustav Vasas sida.</p><p><a href="https://www.kungligaslotten.se/vara-besoksmal/gripsholms-slott.html" target="_blank">Gripsholm</a></p><p>Gustav Vasa ärvde egendomen som skulle bli Gripsholms slott efter Sten Sture den äldre. Det kom att bli ett av hans favoritslott som han byggde om och till i många omgångar. Gripsholm firar stort Vasaår i år med konserter, program och föreläsningar. "Födelsedagen" firas den 10 augusti. S<a href="https://www.kungligaslotten.se/artiklar-film-360/gripsholms-slott/2022-12-21-gustav-vasa-500-ar.html" target="_blank">e det fullständiga programmet här</a>.</p><p><a href="https://www.svenskakyrkan.se/uppsaladomkyrka" target="_blank">Uppsala domkyrka</a></p><p>I Uppsala domkyrka kröntes Gustav Vasa till kung och där ligger han och hans drottningar begravda i den magnifika Vasagraven.</p><p><a href="https://www.visitdalarna.se/gora/sevardheter/ornasstugan" target="_blank">Ornässtugan</a></p><p>Gustav Vasas äventyr i Dalarna har lämnat gott om spår efter sig, och det kan vara en trevlig dagsutflykt att följa i hans fotspår från Falun till Mora. Börja gärna vid Ornässtugan som är bevarad från hans tid och även inhyser Sveriges äldsta museum, om just Gustav Vasa. Det är öppet med guidade visningar onsdag-söndag. På caféet kan man också äta en riktig Gustav Vasa-bakelse, inspirerad av hans favoritsmaker.</p><p>Jag hoppas ni får en trevlig sommar.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-3969367950718664262023-06-19T08:26:00.046+02:002023-06-19T08:26:00.138+02:00Gustav Vasas intåg i Stockholm<p> Redan när Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs pågick det förhandlingar med Stockholm om att kapitulera. Förhandlingarna blev långdragna, men utgången var egentligen given. Den danska besättningen på slottet var övergiven och hade inte en chans. Under våren hade det rått svält i staden, många av borgarna hade även lämnat staden för att maten helt enkelt var slut.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCSfP6oZFtI6rbfAOhxggNGdOQm4Se5TgQUG6vHmtKJaRK9J10iGDFikHwx2uF_sjudF-12MNya5Q0ULCrGaxs1DpvyhHj7FyIWJv0kJaO6gnB7rSoeVp0eVmPKR_ytRBMQt6aXG5gpSnDrefHL_IsZ0XuXKwtOd9bDnzjQX5ui2qL9gCd8YaFoANz/s680/GustavVasasint%C3%A5g.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="312" data-original-width="680" height="147" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCSfP6oZFtI6rbfAOhxggNGdOQm4Se5TgQUG6vHmtKJaRK9J10iGDFikHwx2uF_sjudF-12MNya5Q0ULCrGaxs1DpvyhHj7FyIWJv0kJaO6gnB7rSoeVp0eVmPKR_ytRBMQt6aXG5gpSnDrefHL_IsZ0XuXKwtOd9bDnzjQX5ui2qL9gCd8YaFoANz/s320/GustavVasasint%C3%A5g.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Gustav Vasas intåg i Stockholm av Carl Larsson<br />Nationalmuseum</i></td></tr></tbody></table><p>Förhandlingarna om Stockholms kapitulation sköts av Lübeck, och i slutändan erbjuder de väldigt generösa vilkor. Den danska besättningen får helt enkelt bara lämna staden, och ta med sig alla sina ägodelar. Gustav Vasa har senare uttryckt missnöje med hur det gick till. Under den här perioden 1523 är Gustav Vasa helt beroende av Lübecks stöd, och det är dess sändebud som dikterar hur Gustav Vasa ska komma till makten i Sverige. Den 16 juni kapitulerar Stockholm.</p><p>Gustav Vasa väntar ändå i drygt en vecka med att rida in i Stockholm, det sker på midsommardagen, vilket år 1523 var den 25 juni. Vårt minne av händelsen är starkt formad av att Carl Larsson gjorde en historiemålning som visar intåget, med festglada deltagare och allmänt uppsluppen stämning i ljusa färger. På Carl Larssons tavla syns också ett par bondesoldater från Dalarna, men vid den här tiden hade Gustav Vasa ersatt dem med hyrda proffs i form av tyska landsknektar. Det var sannolikt ett rejält spektakel, med färgglada landsknektar som ledde truppen in i Stockholm, men som sagt staden hade varit utsatt för belägring under en lång tid och det bör ha synts både på skicket på huset och människorna som välkomnade Gustav Vasa in i staden. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNYZ-vcWPsAd9SFYjd5Z8uNc9F3xNEqbRjygZzCpuqe3qU_bA-tBKlVWYSRKbFI1dGU-_EWKrGqq-tXEi30ooSIGIl6o1l6Ikqzs7ufoxLqh71rBDoFIry53b8c40pdISbKQgmo1ASsa3DYIoanMimFlCrqhJ7JctovlPWKSPxgD1_px3MUkbCtktK/s1024/Stillbild-ur-film-beskuren-1024x690.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="690" data-original-width="1024" height="216" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNYZ-vcWPsAd9SFYjd5Z8uNc9F3xNEqbRjygZzCpuqe3qU_bA-tBKlVWYSRKbFI1dGU-_EWKrGqq-tXEi30ooSIGIl6o1l6Ikqzs7ufoxLqh71rBDoFIry53b8c40pdISbKQgmo1ASsa3DYIoanMimFlCrqhJ7JctovlPWKSPxgD1_px3MUkbCtktK/s320/Stillbild-ur-film-beskuren-1024x690.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Marscherande landknektar ur föreningarna Proknekt och Stockholmsfänikan</i></td></tr></tbody></table><p>Om den danska besättningen fick tåga iväg med ära och gods i behåll gick det sämre för Stockholms borgmästare Gorius Holste. Han känns igen från händelserna kring Stockholms blodbad. När Kristian II intog Stockholm var det hos Gorius Holste han övernattade och denne kom att överleva och tjäna en hel del på att hans konkurrenter avrättades i blodbadet. I samband med Gustav Vasas intåg i Stockholm avsätts han som borgmästare, han måste också ha fått stora delar av sin förmögenhet beslagtagen eftersom han kom att betala betydligt mindre i skatt efter detta än vad han hade gjort tidigare. </p><p>Efter Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 så har Stockholm aldrig mer varit ockuperat eller belägrat. Det är väl värt att fira. <a href="https://www.vasasintag2023.se/" target="_blank">På midsommardagen i år 2023 så kommer det att bli stort firande i Stockholm</a>. Omkring 300 landsknektar och andra 1500-talsmänniskor kommer att paradera in från Medborgarplatsen till Slottet och vidare till Stortorget. På Stortorget blir det<a href="https://www.vasasintag2023.se/program/" target="_blank"> program</a>, inklusive tal av Herman Lindkvist, 13-17. Det kommer nog att bli det största återskapade 1500-talsevenemanget som har skett i Sverige och jag hoppas att vi ses där!</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-67958927330992795132023-06-05T08:24:00.040+02:002023-06-05T08:24:00.145+02:00Gustav Vasas val till kung 6 juni 1523<p> Den 6 juni 1524 valdes Gustav Vasa till kung. En händelse som ligger till grund för att vi firar vår nationaldag på det datumet. Inför 500-årsfirandet av valet har det diskuterats om valet var ett brott med det föegångna, eller ett tecken på kontinuitet.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCkVJ84b--lKk4qrAI3SFa3RJfpLUnScNehJyi_nHy5keIIof-1zJFG7Z4kmH2xlMAdxhyhyJ_Lebpc_Xphf3h6QpF7ZrFveaz5WqKldzinJDHkIYld1p4BcDKYgnsqQ7MEQSyeRIN-PGwTt9NvP61KHmdDI-w6ZfeHYnHv9Vf0bYpEDkKmoIW5n77/s5200/Roggeborgen%20Str%C3%A4ngn%C3%A4s%20v%C3%A4stoch%20sydfasad.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="5200" data-original-width="3467" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCkVJ84b--lKk4qrAI3SFa3RJfpLUnScNehJyi_nHy5keIIof-1zJFG7Z4kmH2xlMAdxhyhyJ_Lebpc_Xphf3h6QpF7ZrFveaz5WqKldzinJDHkIYld1p4BcDKYgnsqQ7MEQSyeRIN-PGwTt9NvP61KHmdDI-w6ZfeHYnHv9Vf0bYpEDkKmoIW5n77/s320/Roggeborgen%20Str%C3%A4ngn%C3%A4s%20v%C3%A4stoch%20sydfasad.jpg" width="213" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Roggeborgen i Strängnäs, där valet skedde</td></tr></tbody></table><p>De första åren av Gustav Vasas regentskap var inte nyskapande, snarare var det en återgång till det politiska klimat som rått innan Svante Nilssons och Sten Sture den yngres regentskap, nämligen ett försök att upprätthålla konsensus bland de mäktigaste i landet. Det mörks inre minst på de val som gjordes dagarna innan kungavalet. Efter 1520 hade det skett en rejäl decimering av riksrådet, nu fylldes de tomma platserna upp. Ture Jönsson, som hållit en minst sagt försiktig hållning till både Sten Sture dy och Kristian II utsågs till rikshovmästarr, i kontrast till honom valdes Sten Sture den yngres kansler Peder Jakobsson till biskop i Västerås. Två personer med helt olika åsikter och politisk bakgrund. </p><p>Med ett fulltaligt råd var set möjligt att gå till kungaval. Berättelserna om att folket skulle ha bett Gustav Vasa att bli kung, och att han först vägrade, kan nog tillskrivas både propgandan och dramaturgin, alla som kom till Strängnäs de där junidagarna visste nog att det skulle sluta med att Gustav Vasa valdes till kung. Förhandlingarna som skedde handlade om på vilka vilkor han skulle vli kung. </p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-69440261468190477232023-05-29T08:34:00.050+02:002023-05-29T20:49:10.236+02:00Peder Swart och Gustav Vasa<p> Nu i juni är det dags för en intensiv period av Gustav Vasa-firanden. Det inleds med 500-årsminnet av hans val till kung i Strängnäs den 6 juni och avslutas med 500-årsfirandet av hans intåg i Stockholm på Midsommardagen. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoDUD9ErnWcnbbHSNWX7Ekt57IQvknEcs5xOe8FVrbRb_IQvgqcYB30PucpH6sKdzpafJr93Ej2mAUtmXWaL9kFePKaS5XhK6XJn78iivTxS9VrYA68aJpbCTwJYskbk6zkrtbQipGNpY-zBJAqhsgDnQ0M2E6OSU3fyDkKk-o_85jlEvCsi4u-w2z/s1601/Gustaf_Vasa_och_Tomt-Margit_M%C3%A5lning_av_Johan_Fredrik_H%C3%B6ckert.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1207" data-original-width="1601" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoDUD9ErnWcnbbHSNWX7Ekt57IQvknEcs5xOe8FVrbRb_IQvgqcYB30PucpH6sKdzpafJr93Ej2mAUtmXWaL9kFePKaS5XhK6XJn78iivTxS9VrYA68aJpbCTwJYskbk6zkrtbQipGNpY-zBJAqhsgDnQ0M2E6OSU3fyDkKk-o_85jlEvCsi4u-w2z/s320/Gustaf_Vasa_och_Tomt-Margit_M%C3%A5lning_av_Johan_Fredrik_H%C3%B6ckert.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Historiemålningen Gustav Vasa och Tomt-Margit skildrar en av <br />historierna som Peder Swart har skrivit om i sin krönik.</i></td></tr></tbody></table><p>När vi talar om Gustav Vasa är det omöjligt att hålla sig neutral till den mest kända källan till Gustav Vasas liv, nämligen Peder Swarts krönika. Den är otroligt detaljerad, men också väldigt tendentiös. I äldre tider litade historiker och andra på den, och därigenom skapades till stor del myten om Gustav Vasa. Det är Peder Swart som berättar om hans äventyr i Dalarna till exempel. I efterhand har det varit lätt att visa att äventyren inte har hänt, och att i flera fall är historierna tagna från andra äldre historier. Redan perserkungen Darius ska till exempel ha legat i ett hölass för gömma sig från fiender. </p><p>Frågan idag för historiker är snarare hur mycket av Peder Swarts krönika som är Peder Swarts egna ord, och hur mycket som kommer direkt från kungen själv. Peder Swart var präst i Västerås som kom att arbeta i kungens kansli och bli hans hovpredikant och nära förtrogne, så nära Gustav Vasa kunde ha en förtrogen i alla fall. Här tycker en del historiker att språket i krönikan är så likt det som vi möter i kungens brev att det skulle vara kungen själv som har dikterat vad Peder Swart skulle skriva. Å andra sidan är krönikan skriven av en person med kunskap om antika berättelser, och ett väl utvecklat sinne för dramaturgi och inte minst propaganda. Något som det kanske är mindre troligt att den inte särskilt bildade Gustav Vasa skulle ha haft. </p><p>Peder Swarts krönika är en underhållande hjälteberättelse, som framställer kungen i hans bästa dager. Det är ett renodlat stycke propaganda. Kanske är det inte det viktigaste om kungen har sagt de exakta orden som finns nedskrivna. Gustav Vasa ville skapa en bild av sig själv som en hjältekonung som alltid offrade sig själv för landets bästa, och det har Peder Swart tagit fasta på. Gustav Vasa bör ha varit nöjd när han läste resultatet, och Peder Svart lyckades också att till mycket skapa den bild vi har av Gustav Vasa idag. Det är lätt att glömma hans hänsysnlöshet mot fiender, när det går att läsa om hur han blir daskad i rumpan av diverse bondmoror i Dalarna.</p><p>Dessutom är krönikan en av få källor som erbjuder detaljerade skildringar av en del av Gustav Vasas liv, det är bara tvunget att ta dem med inte nypa utan snarare en hel skopa salt.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-47718503457035435942023-05-15T08:07:00.002+02:002023-05-15T08:31:54.926+02:00Gustav Vasa, mathistoria och matlagning<p>Nu är det maj, och med det är det dags att se över planerna för sommaren. Har ni lust att lyssna till mig kommer det finnas flera tillfällen, eller om man bara vill komma förbi och hälsa.</p><p>Än så länge ser mitt program för sommaren ut så här:</p><p><b>4-5 juni</b> - Jag kommer att vara på plats i Stockholmsfänikans läger i Strängnäs i samband med deras firande av 500-årsminnet av Gustav Vasas kungaval. Mer info här - <a href="https://www.strangnas.se/arkiv/evenemangsguiden/evenemang/2023-05-10-stockholmsfanikans-landsknektar-slar-lager-i-vasterviken" target="_blank">Stockholmsfänikans landsknektar slår äger i Västerviken</a></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigkA2emZB1twcBky4kcHUCK5EbM7hhumA8jRapMAqRgtGI2t3EuEFzd1Xnqaxk7MSzS6zDIGkH1XiE2qCZymiwMZ34YXcw3YXpfxn55h9JW2jiMEQD0Ld1Kdp4KLK6WVdwiwAH5E6ym_jhC_9xIYWLYK7AWnl9D4V4Ki2rayy6kxLrilD2AMvNbmjk/s1757/20210812_195344.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1757" data-original-width="1318" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigkA2emZB1twcBky4kcHUCK5EbM7hhumA8jRapMAqRgtGI2t3EuEFzd1Xnqaxk7MSzS6zDIGkH1XiE2qCZymiwMZ34YXcw3YXpfxn55h9JW2jiMEQD0Ld1Kdp4KLK6WVdwiwAH5E6ym_jhC_9xIYWLYK7AWnl9D4V4Ki2rayy6kxLrilD2AMvNbmjk/s320/20210812_195344.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Jag i ett tidigare av Stockholmsfänikans läger</i></td></tr></tbody></table><p><b>10 juni</b> - Jag kommer att vara på plats på Ornässtugan tillsammans med <a href="https://www.facebook.com/sanktorjensgille" target="_blank">Historiska Sällskapet Sankt Örjens Gille</a>. Det blir bland annat modevisning av kläder från tidigt 1500-tal.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdOJGaxYIfNraoRrDUtdWr1uhqwYEt8pI9qdvC6G5UqO2RrwscDX6kn9be7qwdkGs49hcXIeezuVHb2j9SGH2-z42TBw2HUy0j1Vhc9dZbbVGyRYvJdHuHkCp0nybMqDZCGDYvd5fV49omaCRrgxc780i58gkTM8PSWUA2CQ8HmEuxoFgfxQMyEId2/s1024/Fresco_5_-_Intaget_i_Stockholm_1523-1-1024x762.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="762" data-original-width="1024" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdOJGaxYIfNraoRrDUtdWr1uhqwYEt8pI9qdvC6G5UqO2RrwscDX6kn9be7qwdkGs49hcXIeezuVHb2j9SGH2-z42TBw2HUy0j1Vhc9dZbbVGyRYvJdHuHkCp0nybMqDZCGDYvd5fV49omaCRrgxc780i58gkTM8PSWUA2CQ8HmEuxoFgfxQMyEId2/s320/Fresco_5_-_Intaget_i_Stockholm_1523-1-1024x762.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Historiemålning av Gustav Vasas intåg i Stockholm</i></td></tr></tbody></table><br /><p><b>Lördag 24 juni</b> - Sommarens största Vasa-evenmang går av stapeln på midsommardagen. Gustav Vasa själv kommer att rida in på Stockholms slott tillsammans med ca 250 knektar, allmogesoldater och annat löst folk från 1500-talet. Vill du få en aning om hur det såg ut när Gustav Vasa gjorde sitt intåg i Stockholm är det här du ska vara. Marschen kommer att avgå från Medborgarplatsen och vara framme vid slottet strax efter 12. Mellan 14 och 17 är det sedan program på Stortorget. Herman Lindqvist kommer att vara där och prata om sin nya bok om Gustav Vasa, det blir dansuppvisningar, musik och vackra kläder. Jag och David Lindén kommer att vara en av konferenciererna som tar hand om publiken på Stortorget.</p><p>Mer information finns här - <a href="http://www.vasasintag2023.se/" target="_blank">Gustav Vasas intåg i Stockholm</a></p><p><b>Måndag 7 augusti kl. 13:00, Visby </b>- Från biskopsbord till soldatmat - en resa i senmedeltidens matvärld</p><blockquote><i>Drömde biskop Brask om maten i Rom? Hur festligt var det att fira Valborg med Kristina Gyllenstierna? Och använde man aldrig kryddor på Stegeborgs slott? Följ med och lär dig mer om senmedeltidens mat. Det blir en djupdykning ner i källorna som berättar om mat; kokböcker, hushållsböcker och inte minst spridda anteckningar i marginalerna på helt andra böcker och källor. Vad vet vi egentligen om maten för adeln, såväl som bönder och soldater? Från syltade pomeranser till månadsgammalt bröd, högt och lågt, såväl surt som salt, så berättar källorna om variationen på mathållningen. Dessutom får vi svar på frågan om renässansmat fungerar som modern comfort-food.</i></blockquote><p>Kom och lyssna på mitt föredrag i samband med Medeltidsveckan i Visby. Biljetter är tillgängliga via <a href="https://medeltidsveckan.se/programme/" target="_blank">Medeltidsveckans hemsida.</a> </p><p>Jag hoppas jag kommer att få chansen att träffa många av er läsare under sommaren. Vi ses!</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-54168701712546526292023-05-06T08:19:00.001+02:002023-05-06T08:19:00.143+02:00Erik XIV:s regalier<p> Idag smäller det. För första gången på 70 år sänds en brittisk kröning på tv. Eller en kröning över huvud taget. Monarkierna i Europa har slutat med kröningar, i Sverige gjorde vi det redan när Gustav V tog över efter Oscar II, men i Storbritannien är traditionen fortfarande kvar.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMugdrLV-FwFsxSB8-8VeWJMd23T5gK9eEn7LIGgy3b07N3jHKpT2tHy2k4NNADGQ9JuurBLD_ReYpaR6Zno3dgVguQ3BfNflvdQJDvxUnc5CwV4ePEa2xoGCAYv3fF6V7I3bzwETrViELl_kWV4LL6DRHbHD0SiwNRSwb7bZ9KNCwRfOMRNc48amQ/s1181/Crown,_sceptre,_orb_&_key_of_the_King_of_Sweden_2014.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1181" data-original-width="912" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMugdrLV-FwFsxSB8-8VeWJMd23T5gK9eEn7LIGgy3b07N3jHKpT2tHy2k4NNADGQ9JuurBLD_ReYpaR6Zno3dgVguQ3BfNflvdQJDvxUnc5CwV4ePEa2xoGCAYv3fF6V7I3bzwETrViELl_kWV4LL6DRHbHD0SiwNRSwb7bZ9KNCwRfOMRNc48amQ/s320/Crown,_sceptre,_orb_&_key_of_the_King_of_Sweden_2014.jpg" width="247" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>de svenska riksregalierna<br />foto: public domain</i></td></tr></tbody></table><p>En kröning är en komplicerad ceremoni, och det är förståeligt att många moderna monarkier slutat med den märkliga mixen mellan religion och makt som det faktiskt är. I korthet kan sägas att kröningen på ett plan bekräftar att monarken är utsedd av Gud, men också att monarken på något sätt vigs till sitt folk, precis som när två människor gifter sig. Nåja, i Sverige idag har vi inga kröningar, men annat var det på 1500-talet.</p><p>Under 1500-talet är det framförallt två kröningar som sticker ut. Den ena är Kristian II:s kröning, eftersom den var upptakten till Stockholms blodbad. Erik XIV:s kröning var minst lika spektakulär, men ur en mer positiv bemärkelse, även om vi vet hur det gick för kungen senare. Erik XIV:s kröning är också viktig eftersom det var till den kröningen som han beställde huvuddelen av de riksregalier som används av kungahuset än idag.</p><p>Mest känd är Erik XIV:s krona, som är Sveriges kungakrona. Den har naturligtvis förändrats och modifierats en del med åren, men stommen är densamma som till kröningen 1561. Kronan är en sluten krona, det vill säga att den har bågar som går ihop i mitten. När kronan skapades ansågs detta vara en form som framförallt tillhörde kejsare och högre kungligheter. Att Erik XIV valde en sådan form, och inte en öppen krona, ska definitivt ses som en del i hans mål att framhäva Sveriges storhet som land och hans egen ställning som kung, vilket var extra viktigt för en kung vars far hade tillskansat sig tronen bara en generation tidigare.</p><p>Riksäpplet symboliserar att monarken regerar med Guds hand över ett jordiskt välde. Det svenska riksäpplet är unikt i och med att det har en kartbild över hela världen inritad, även om man har råkat vända på världsdelarna. Att just äpplet användes som symbol för jorden visar också tydligt att man var väl medveten om att jorden inte var platt, reda när äpplen började användas.</p><p>Spiran symboliserar makten att regera och döma. Med de svenska regalierna är det tydligt att det är med Guds hjälp, eftersom spiran kröns av ett kors. Från början var det dock en ädelsten på plats där, men eftersom riksregalierna har använts genom århundraden så har de slitits och ädelstenen försvann helt enkelt när den framtide Gustav IV Adolf döptes 1778.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzCFnEAWWWAnE_u--thypDDhPzJKY8gglqkDZXlGV2PhvVjF3HWXH5p-urluQcRWUU737nSCEsrmnNg9cP_fgXeLhf-8SofM2Fh3KsotWO5O3mk_5V8NMWCoUsaURyJ-eFvGZBRCOZUjG2Gn56bZ0jJB8dFfbV3atPqTcc7M4OrxVPcTZ2G0Q80du/s853/gustav-vasas-rikssvard-skattkammaren.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="853" data-original-width="850" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzCFnEAWWWAnE_u--thypDDhPzJKY8gglqkDZXlGV2PhvVjF3HWXH5p-urluQcRWUU737nSCEsrmnNg9cP_fgXeLhf-8SofM2Fh3KsotWO5O3mk_5V8NMWCoUsaURyJ-eFvGZBRCOZUjG2Gn56bZ0jJB8dFfbV3atPqTcc7M4OrxVPcTZ2G0Q80du/s320/gustav-vasas-rikssvard-skattkammaren.jpg" width="319" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Gustav Vasas två rikssvärd<br />foto: Skattkammaren/Kungliga Slotten</i></td></tr></tbody></table><p>Sverige har två rikssvärd, dessa är sannolikt de äldsta föremålen av våra riksregalier. Det ena brukar kallas för Gustav Vasas rikssvärd, och tillverkades 1541 i Tyskland. Det är en regalie med symboliska etsningar, men kanske inte så användbart som svärd i strid. Det andra svärdet, som troligen var det som användes vid Erik XIV:s kröning, är däremot fullt dugligt som vapen även om det också har symboliska etsningar och inläggningar. Det är sannolikt tillverkat i Sverige strax innan 1540.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhArS3cXPzTBKbssx7Vl4YWkNedPr2Np1-Tku1NeAqmXZ5NooEN7iylAZQrIzshqmGTvzWg2RJTnjhI843ErEG-OeIUAx7mInGDoK_JZTWZWt6iaWooVe_ebv-eLJrEEFfjFA_L6tyLxEpOG8pAB_4nlTuY8yLH-6kdgRGAAyobyv2Xvx2S_7j-l738/s3612/50379EE6-9829-4EE2-870D-6B0946F87E06.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3612" data-original-width="2889" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhArS3cXPzTBKbssx7Vl4YWkNedPr2Np1-Tku1NeAqmXZ5NooEN7iylAZQrIzshqmGTvzWg2RJTnjhI843ErEG-OeIUAx7mInGDoK_JZTWZWt6iaWooVe_ebv-eLJrEEFfjFA_L6tyLxEpOG8pAB_4nlTuY8yLH-6kdgRGAAyobyv2Xvx2S_7j-l738/s320/50379EE6-9829-4EE2-870D-6B0946F87E06.jpeg" width="256" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Karl IX:s kröningsring<br />foto: Bonnevier, Helena, Livrustkammaren/SHM (CC BY 4.0)</i></td></tr></tbody></table><p>Till regalierna hör också en riksnyckel och en kröningsring. Intressant är att kröningsringen, som symboliserade just att monarken vigdes med sitt folk, försvann ur kröningsceremonierna efter att Karl IX hade krönts. Idag finns det en kröningsring som sägs ha varit hans i Livrustkammarens samlingar, men det är osäkert om den har tillhört Karl IX och om den över huvud taget har varit just en kröningsring.</p><p>För den som följer den brittiska kröningen kan det vara intressant att veta att de svenska huvudregalierna är alltså alla äldre än de brittiska motsvarigheterna, däremot används fortfarande medeltida föremål i form av kröningsstolen och skeden som används för smörjelsen av monarken. Så gamla regalier ha vi inte i Sverge.</p><p>För den som är nyfiken på de svenska regalierna så finns de utställda på Skattkammaren på Stockholms slott, ibland kan de också skymtas vid kungliga ceremonier som dop, vigslar och begravningar.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-68327181783679460422023-04-17T08:06:00.001+02:002023-04-17T08:06:17.570+02:00Falu Gruva under 1000 år<p> I höstas var jag med om ett väldigt roligt projekt på jobbet, och nu kan jag redovisa det. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUwn8jnij2U7gjBx9aFs2DyhUEZdGdkCBdE2tpMb--qVhcwBW4D_6qb_wlRP1cHguiNFBlhymhL1p5LkmVCARE8csNV7zS21gj6n3s9gNaKpyW-X25Eszlv9w87uNa2DgqjZI-C9afRuonqf8EW0uicMEAi-j5PILJ6iF93VqeSgcaE3iHKcooTKwp/s256/4f727e8ac31d871290552bd57852febd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="144" data-original-width="256" height="144" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUwn8jnij2U7gjBx9aFs2DyhUEZdGdkCBdE2tpMb--qVhcwBW4D_6qb_wlRP1cHguiNFBlhymhL1p5LkmVCARE8csNV7zS21gj6n3s9gNaKpyW-X25Eszlv9w87uNa2DgqjZI-C9afRuonqf8EW0uicMEAi-j5PILJ6iF93VqeSgcaE3iHKcooTKwp/s1600/4f727e8ac31d871290552bd57852febd.jpg" width="256" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Falu Gruva blev tillfrågade om vi ville bidra med avsnitt om gruvans historia, och det slutade med att det blev 10 avsnitt som skildrar Falu Gruvas historia under 1000 år, det vill säga en egen liten serie. Det var otroligt roligt att få skriva manus, och sedan spela in dem. Ännu roligare är det förstås att nu se vad de har klippts ihop till.</p><p>För den här bloggen så rekommenderar jag avsnittet om <a href="https://urplay.se/program/232738-falu-gruva-under-tusen-ar-bergsmannens-politiska-storhetstid" target="_blank">1400-talet, Bergsmännens politiska storhetstid</a> och <a href="https://urplay.se/program/232730-falu-gruva-under-tusen-ar-staten-tar-over" target="_blank">1500-talet, Staten tar över</a>. Även avsnittet om kvinnor tar avstamp i 1500-talet, <a href="https://urplay.se/program/232736-falu-gruva-under-tusen-ar-bergsmanshustrur-ankor-och-manglerskor" target="_blank">Bergsmanhustrur, änkor och månglerskor</a></p><p>Hela serie finns tillgänglig här:<a href="https://urplay.se/serie/232735-falu-gruva-under-tusen-ar" target="_blank"> Falu Gruva under tusen år</a>. Varje avsnitt är ca 7-10 minuter långt, jag hoppas ni passar på att se dem. De kommer också att sändas på Kunskapskanalen under v. 19 vid 16:40-tiden.</p><p><br /></p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-3730845916132203262023-04-04T08:25:00.000+02:002023-04-04T08:25:27.987+02:00Ebba Stenbock - Åbos försvare och Karl IX:s fiende<p> Ebba Gustavsdotter Stenbock var lillasyster till Katarina Stenbock, Gustav Vasas tredje drottning. Hon var bara ett spädbarn när hennes storasyster gifte sig med kungen. Det var änkedrottning Katarina som också ställde upp bröllopet när hennes lillasyster gifte sig med Klas Fleming 1573. Från 1591 var Klas Fleming länsherre på Åbo, och naturligvtis var Ebba med honom där. </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnz5bHTmA7sVEGkZPRKXIEX3OcjIsfOz1hkPuPt6aBQWKSSDhyFs6Jtcx045jgZIdX2ugSahO7Ms0LHboywOVatgNmlPToetWBLFEk8n0ZXEgp_VUfvyHEyH103kurc58wg9-T1Les0zRiY4B4EIcVbOGahROIECtbLIh_7GKDNHQWxcdwcYLhjg2Q/s1080/Hertig_Karl_skymfande_Klaus_Flemings_lik,_m%C3%A5lning_av_Albert_Edelfelt_fr%C3%A5n_1878.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="915" data-original-width="1080" height="271" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnz5bHTmA7sVEGkZPRKXIEX3OcjIsfOz1hkPuPt6aBQWKSSDhyFs6Jtcx045jgZIdX2ugSahO7Ms0LHboywOVatgNmlPToetWBLFEk8n0ZXEgp_VUfvyHEyH103kurc58wg9-T1Les0zRiY4B4EIcVbOGahROIECtbLIh_7GKDNHQWxcdwcYLhjg2Q/s320/Hertig_Karl_skymfande_Klaus_Flemings_lik,_m%C3%A5lning_av_Albert_Edelfelt_fr%C3%A5n_1878.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Albert Edelfeldt målade det här (påhittade) mötet mellan Ebba Gustavsdotter <br />och Hertig Karl, vid kistan av hennes man Klas Fleming.<br />Photo: Public domain</i></td></tr></tbody></table><p>Det här var oroliga tider i takt med att spänningarna mellan kung Sigismund och Hertig Karl, den framtide Karl IX, ökade och till slut ledde till öppet inbördeskrig. Paret Ebba Gustavsdotter och Klas Fleming ställde sig helt och hållet på Sigismunds sida. På sommaren 1597 dör Klas Fleming, och strax därefter invaderar hertig Karl Finland. Det är Ebba som tar över försvaret av Åbo och leder, i hopp om att det ska komma förstärkningar från Sigismund i Polen. Till slut tvingas ändå Ebba Gustavsdotter ge upp för hertig Karl och hon och hennes döttrar förs i fångenskap till Stockholm.</p><p>Normalt sett brukar fångenskap för adelsdamer betyda en enklare husarrest, men det faktum att en av hennes döttrar dog samt att hon själv beskriver hur hon blivit svag och sjuklig av fängelset tyder på att det var ovanligt hårt. Hertig Karl verkar också ha hyst ett personligt agg mot Ebba Gustavsdotter och hennes familj. Hennes son fortsätter motståndet mot hertigen, och hon själv anklagas för att fortsätta uppvigla mot honom fast hon är i fängelse. Så länge sonen är i livet upplevs hon uppenbarligen som farlig. Till slut blir sonen tillfångatagen och avrättad, och då släpps även Ebba Gustavsdotter och hennes kvarvarande döttrar ur fängelset. Utan en nära manlig släkting var hennes ställning så försvagad att hon inte upplevdes som ett lika stor hot längre.</p><p>Ebba Gustavsdotter flyttade in hos sin storasyster Katarina Stenbock, men fick resten av livet hålla på och kämpa för att återfå sina gods och gårdar. Hertig Karl, eller Karl IX, hade nämligen delat ut dem till sina fiender och fast hon formellt fick tillbaka dem så kom inget tvång att att de nya ägarna faktiskt skulle lämna ifrån sig dem. </p><p>Ebba Gustavsdotter är en av dessa kvinnor i gränsen mellan medeltid och modern tid. De hade möjlighet att ta över sina mäns befattningar och fortsätta deras gärningar när de blev änkor. Senare när maktöverföringen blev mer byråkratisk blev det svårare, särskilt när det gällde militära aktiviteter. Hon är dessvärre också typisk i att det var ganska få kvinnliga befälhavare som i längden kunde stå emot, här liknar hon både drottning Kristina under Stockholms belägring i början av 1500-talet och Kristina Gyllenstierna. I äldre historieskrivning har Ebba Gustavsdotter ibland beskrivits som "Finlands Kristina Gyllenstierna".</p><p>Anu Lahtinen har nyligen kommit ut med en biografi över Ebba Gustavsdotter och hon nämns också en hel del i Karin Tegeborg Falkdalens biografi över Katarina Stenbock.</p><p><b>Litteratur</b></p>Lahtinen, Anu (2022).<i> Ebba Stenbock: i maktspelets skugga</i>. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)<br />Tegenborg Falkdalen, Karin (2015). <i>Vasadrottningen: en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621</i>. Lund: Historiska mediaJohannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-40982140150307834.post-59310826193036189782023-03-20T10:01:00.005+01:002023-03-20T10:01:37.989+01:00Gustav Vasas tänder<p> Senast skrev jag om fettisdagen och semlorna, som ju är ett riktigt smaskigt bakverk. I äldre tider var sötsaker och godsaker förunnat överklassen, och tillgången till socker var en klar klassmarkör. Dessvärre var tillgången till socker betydligt bättre än tillgången, och kunskapen, om tandvård, vilket syns i källor och även de fysiska lämningarna av människor som gått före oss. Ett av de tydligast4e exemplen är Gustav Vasa. Det är välkänt att han led av tandvärk på sin ålders höst, men för en modern läsare som lätt får obehag vad det gäller allt som har med tänder och munnen att göra är det skrämmande.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7DU3lrR2uFuKXOhYCkjkkBKdCHdBUq0Xp9WJ9meHfEN2EaFTm9TjabmNorwxa4EwAUkqNPwUTvfOkH51oPCcajB_R-ZoBrpVa52IpUFeS_1gOZo-L0Rfx3NkmtMkl_sQSPfmdGxMFIadaShdungUiEJnCnbyQTyyuopva65pTYpmM5pdRAvFbN49b/s681/Gustav-Vasa-inside-his-coffin-dressed-in-velvet-coat-2-391755330362.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="681" data-original-width="228" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7DU3lrR2uFuKXOhYCkjkkBKdCHdBUq0Xp9WJ9meHfEN2EaFTm9TjabmNorwxa4EwAUkqNPwUTvfOkH51oPCcajB_R-ZoBrpVa52IpUFeS_1gOZo-L0Rfx3NkmtMkl_sQSPfmdGxMFIadaShdungUiEJnCnbyQTyyuopva65pTYpmM5pdRAvFbN49b/s320/Gustav-Vasa-inside-his-coffin-dressed-in-velvet-coat-2-391755330362.jpg" width="107" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Bild från gravöppningen av Gustav Vasa<br />foto: public domain</i></td></tr></tbody></table><p>När Gustav Vasa dog hade han tappat i stort sett alla tänder. Han hade haft kroniska inflammationer i tandköttet så länge att de även hade drabbat käkbenet, som hade djupa hål. Hans andedräkt måste ha varit fruktansvärd, med tanke på att inflammationerna ständigt varade. Hans usla munhälsa måste ha gjort det till en utmaning att prata med honom, både på grund av stanken och det faktum att avsaknaden av tänder gjorde det svårt för honom att artikulera. </p><p>Redan på den här tiden kände man till kopplingen mellan socker och dåliga tänder, det påpekades till exempel att engelsmännens tänder var extra dåliga just för att de åt så mycket socker. Att känna till sambandet verkar ändå inte ha hindrat människor att fortsätta att äta sötsaker. Så är det ju än idag, fast vi vet hur onyttigt det är med socker så fortsätter vi att äta godis och dricka läsk, men vi har ju i alla fall tillgång till tandborstar och tandkräm i större usträckning än vad Gustav Vasa hade på 1500-talet. Att det vi nog till stora delar kan skylla Gustav Vasas tandproblem på socker är också tydligt när man ser vad som åts vid hovet. Kungafamiljen älskade marsipan, syltade pomeranser och sötat vin. </p><p>Sen ska sägas att om den större delen av befolkningen inte fick chans att smaska i sig socker så var deras tandhälsa inte alltid heller på topp. Här gällde det främst att tänderna nöttes ner av den grova maten, inte minst att stendamm ofta hamnade i mjölet så länge man malde med kvarnstenar. Tänderna användes också till att hålla fast saker, som en extra hand. Drabbades man av tandverk fanns det inte heller mycket att göra oavsett om man var kung eller bonde, det var att stå ut och att dra ut tanden som var det enda möjliga. Visdomständer var en riktig plåga.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjscqCk291YA2bXNBbFDJ571xJ6XWqBP_Cswvw8exrWi_XUFzZx6gA0Bl37FEnjmhnHFH52whCtF0gut-YPzv976fwpySNTL_1qzF4BU5cbTVUIwv_WOd4TzzZ9qZ1gPBYAiXNa4eBmEaGWsD7JtQGQVCzg3UQwyRqrnef3t8MquIlB-YolFBGv1xkx/s361/12881.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="361" data-original-width="347" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjscqCk291YA2bXNBbFDJ571xJ6XWqBP_Cswvw8exrWi_XUFzZx6gA0Bl37FEnjmhnHFH52whCtF0gut-YPzv976fwpySNTL_1qzF4BU5cbTVUIwv_WOd4TzzZ9qZ1gPBYAiXNa4eBmEaGWsD7JtQGQVCzg3UQwyRqrnef3t8MquIlB-YolFBGv1xkx/s320/12881.jpg" width="308" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Skelettet Gustav från Vasaskeppet hade både karies, utdragna och nedslitna tänder.<br />Foto: Vasamuseet via digitaltmuseum.se</i></td></tr></tbody></table><p>Idag har vi det bättre, och det är något jag försöker tänka på när jag går till tandläkaren, hur hemskt jag än tycker det är att ligga där i undersökningsstolen så vill jag inte sluta mina dagar som Gustav Vasa.</p>Johannahttp://www.blogger.com/profile/10066418762005302217noreply@blogger.com0